Inlägg

Leila

Leila dök upp från "ingenstans". När jag lyssnade på henne i en av de poddar hon varit med i kändes det som att det var meningen. Just nu. Just här var det meningen att hon skulle dyka upp i mitt liv.  Det känns som att jag kan få kraft i min historia - för det är det hon har sett till att få i sin. Nu börjar Business Essentials. Jättepirrigt men skitbra. Jag vill tänka att det är ett tryggt ställe där jag kan vara och visa mig själv i ett gäng av människor som är på ungefär samma plats.  Det blir ett nytt sätt för mig att våga ge mig ut på lite gungfly, utanför min egen trygga låda. Jag gjorde ju rörelsecoach-kursen. Jag har haft övningsklienter för både kost och rörelse. Jag har vågat. Och vunnit utveckling och stolthet. Rakare rygg.  Då ska jag våga detta också.

Inre läkning

Börjar förstå vad inre läkning är. Har aldrig tänkt på begreppet egentligen men Leila gör det klarare. Det är att minska avståndet mellan den man verkligen är och den man tror att man ska/behöver vara. Hon har gjort en liknande resa som jag. Känt sig fel i karriär, sagt upp sig och gått hemma i "limbo" i flera månader. Jag har ju inte riktigt samma läge eftersom jag hade en lös plan och en hund. Men väldigt väldigt likt.  Hon pratar ju om meditationen. Hon också. Jag förstår. Jag vet att jag bör meditera - men det finns ett motstånd i mig. Jag vet inte vad det motståndet består av. Håkan kallar mig rastlös. Han har rätt. Jag GÖR saker för att inte stanna upp med mig själv.  När jag var ung/liten kunde jag meditera - utan att jag visste vad det handlade om. Jag kunde sitta och glo i flera timmar. Särskilt vid vattnet. Nu bor jag vid vattnet. Men jag går inte dit. Jag sätter mig inte där. Jag tror att jag är dålig då, tror jag. Jag tror att jag måste prestera, göra. Eller åtmin

Poler

Vi har tydligen glömt hur man debatterar. Diskuterar. Resonerar med varandra. Bollar åsikter, synvinklar, tro, övertygelser. Vi respekterar inte längre varandras åsikter. Vi dömer varandra och förskjuter. "Vi" och "dom". Vi skapar grupper och "den andra" gruppen är inte vatten värd.  Jag vågar inte själv längre tycka annorlunda i sammanhang med vänner. Jag håller tyst eller försöker byta ämne. Låtsas vara upptagen med annat. Så otroligt fegt - men det är inte värt att riskera vänskap och relationer för att jag inte håller med. Skulle jag säga vad jag tänker och tycker egentligen, finns risken att meningsskiljaktigheterna sätter kilar mellan oss som inte går att ta bort.  Vidrigt. Skrämmande.  Jag tappar ofta tron på människan. Jag tror inte att det finns något hopp för planeten eller mänskligheten så länge vi är människor. Vi har snart utplånat oss själva och utarmat jorden, haven, skogarna för att vi både är logiska och primitiva samtidigt. Vi kan bygga,

Mjuka värden

Har funderat på det som många kallar "mjuka värden". Lite nedlåtande, uttalas orden. Lite i förbifarten. Lite som att "just det, dom också - ja det är klart - dom behövs kanske också ja".  Att man ens kategoriserar det i mjuka värden och andra värden. Vilka är de andra? Tillväxt? Resultat? Budget? Kostnadskontroll? Eller vilka är värdena?  På varje företag pratas det om värdegrund/värdegrund/kultur. Det företaget står för. Det de anställda ska känna i all verksamhet.  Men vad brukar de värderingarna handla om? Är inte det "mjuka värden" så säg? Det mänskliga. Det mellanmänskliga. Relationer. - Men det kommer som nåt "extra". Nåt som inte ingår i det övriga. Nåt man måste påminnas om och liksom "knö" in i resten av arbetet. Det är så konstigt. Allt vi gör handlar om relationer. Magnus Helgesson sa att prestation alltid föregås av relation. Vad vi än presterar måste föregås och omges av en relation med en eller flera personer. Vi kan inte

Det nya livet

2021 blev ett "friår". Jag var alltid avundsjuk på friårstagarna när det fanns. Nu tog jag visst ett själv. Jag trodde nog att jag bara skulle vara hemma och "sysslolös" i ett par månader högst. Nu har det gått snart 9 månader. Är det OK? Jag är inte helt tillfreds med att det är OK. Förnuftigt är det det. Jag kan leva ett liv som egentligen är fantastiskt och avundsvärt. Jag vaknar när jag vill (eller... när Leffe vill). Jag går flera promenader per dag, i vilket väder som helst. Jag kan tänka. Jag kan lyssna. Jag kan läsa. Jag kan göra vad jag vill. Men är det OK? Och skulle jag stå ut med detta hur länge som helst? Det där OK är ju bara min egen inre domare som snackar om. Det är klart att det är OK. Det är mitt liv. Det är mina pengar (och Håkans). Jag klarar mig. Vovven får ALL uppmärksamhet och är nästan aldrig ensam. Jag får röra på mig varje dag. Vara ute i dagsljuset. Fördela dagens tid hur jag vill.  Men det är ganska ensamt. Jag åstadkommer inget. Har ing

Nytt

 Dags för ny look. Nytt liv. Ny tant. Återkommer.

Booking.dum

Bild
Ibland visar sig förbättringspotential nästan för tydligt. Vet inte ens riktigt hur jag ska skriva ner detta för att få det förståeligt. :) Men kortfattat kan jag säga att supporten på booking.com kan behöva lite stöd. En förändringskonsult, kanske? Såhär: Den 2-3/11 ska jag och Håkan bo på Hotell 11 i Göteborg. Jag har bokat via booking.com - som flera ggr förut. Det var en bokning som kunde avbokas gratis ända fram till den 30/10 - och i morse hade jag fått ett mail från dem som informerade mig om att de kommer att dra pengarna från mitt kreditkort den 29/10. Ja? Det var väl rätt, tänker du då. - Jo, men... de skrev att jag skulle kontrollera statuset på mitt kreditkort, med slutsiffrorna 71. Eh. Vänta nu, tänkte jag. Kl 06.40 i morse. Mitt kort slutar inte på 71. Det slutar på andra siffror. Det kändes ju inte helt OK. Tog fram mitt fysiska kreditkort och kollade siffrorna i mörkret på bussen. Loggade in på booking.com och kollade vilket kort som var inlagt. Allt stämde, föruto