Ilskebyttan

Jobbar idag. Jobbar alla vardagsdagar det här jullovet. För att semesterdagarna typ tog slut och för att det är en dag här och en dag där. Men just nu ångrar jag mig lite. Ser alla inlägg om julgranar och väntan och glögg och bara sån där "päsning". Så sitter jag här och roddar i supportärenden... Och tycker lite synd om mig själv som den martyr jag är. Men min man var uppe före kl 06 idag trots att han är ledig, för att hämta MIN dotter i Kungälv och köra henne till flygplatsen. Och sen åkte han och handlade. Vem är det synd om EGENTLIGEN här...? God Jul alla människor!

Dessa tre betyder mycket för mig. De packas varsamt in när julen är slut, och får hedersplatsen vid första advent. Jag har gjort dem själv. Eller. Panduro har väl gjort träbitarna och stoppat ner dem tillsammans med färg och lim i en låda, men jag har målat och klippt och pysslat och limmat.  Det är inte riktigt likt mig att pyssla. Men att pyssla ihop dessa tre kompisar var livsviktigt.  Jag mådde inte bra då. Jag kunde inte slappna av. Hade sväljproblem, hög puls och ångest. Var sjukskriven och visste inte vart jag skulle ta vägen med mina tankar och min oro.  Något drev mig till en hobbybutik inför jul. Bara det var en kamp då. Kamp mot yrseln och mig själv. Men jag fick med mig dessa hem. De fick mogna i sin låda några dagar. Så, en ensam kväll, plockade jag fram dem och satte igång. Jag slutade inte förrän de var klara.  Jag vet inte hur många timmar det tog, men under de timmarna var jag frisk och utan ångest. Jag var i en egen rymd, utan tid, förväntnin

Är glad att jag kan bli arg ibland. Har ju hävdat tidigare att jag är arg för det mesta, men det är nog inte riktigt sant. Den självbilden kan nog kastas. Men ibland blir jag arg på riktigt och igår var ett sånt ibland. Det har ju sprungit hantverkare i mitt hem i åtta veckor. De bytte låskolv i ytterdörren och sen dess har de haft fri tillgång till mitt hem, mitt liv, mina saker. Har försökt att inte tänka på det så mycket, och vi har ju varit där varje dag även när inte någon av oss bodde där. Idag ska det vara klart. Hoppas att slutstädet görs idag. Kanske i detta nu. Jag skickade ett gäng anmärkningar till en av projektledarna. Det är skrap- och skavmärken, smutsiga tapeter och försvunnen sopborste och lite sånt. En av (förmodligen) arbetsledarna ringde upp mig igår. Han undrade vad jag menade med en sak. Jag ville bara veta var hans tjommar hade lagt en bräda/platta/golvbit som de hade bänt bort för att vi inte kunde själva. Då framträdde attityden. Den ansvarslösa attityd

Min älskade syster messade mig ang förra inlägget. Hon skrev ungefär att man inte ska jämföra sig med andra och alltid komma ihåg att man är bra och gör bra. Hon är verkligen bra.

Nu är det bara några få dagar kvar. Igår tog de bort plasten. Det kändes ju tomt. Ett tag. Menar... man har ju klivit igenom de små hålen till kök och vardagsrum i snart åtta veckor, så nu blev det väldigt öppet och luftigt. T o m katten undrade lite. Hon har ju varje dag hoppat över en fladdrig plasttröskel. Nu kunde hon spatsera rakt in i hallen. Men skönt. Hoppas att de städar idag, typ eller så. Och gärna lagar det de gjort ofint. I lördags var jag på författarkurs. Skrivkurs, åtminstone. Lite förmätet att tro att man blir författare på det viset. Men visst. Jag har läst fler än en artikel om succéförfattare som börjat banan med en liten skrivkurs. Jag tror att jag vet att jag är en vänsterhjärnhalvig person. En inte så kreativ. Men jag vill inte vara det. Jag vill vara båda. Och egentligen kanske inte ett facebook-test eller mina komplex (hämmad, dålig självkänsla å allt det där) duger som källa och referens. Samtidigt är jag högkänslig och tar in och förvaltar allas sinnes

Man blir fort en vanemänniska. Har levt i resväskor i sex veckor och letade automatiskt i dem igår trots att jag var hemma. Nu kan jag ju hämta kläder i lådor och garderober som vanligt folk. HEMMA! OK... Vi har ingen dusch och det är attans smutsigt och rörigt. Men det är hemma. I två veckor blir nu rutinen att hinna ut ur hemmet innan det blir invaderat av jobbagubbar och duscha på jobbet. Premiär idag och det funkade fint. Bara två veckor kvar.

Har bloggidéer typ varje kväll när jag ligger i dvalan mellan vaken och sovande, men de har liksom alltid vaporiserats på morgonen. Men vad funderade jag på igår? Jo. På folk som tycker. Folk som lägger energi på att tycka saker som inte är viktiga. Och who am I att bestämma vad som är viktigt? Såklart kan jag inte det. Men det kanske handlar mer om att tycka saker om företeelser man inte kan påverka och som inte gör nåt särskilt avtryck på något eller någon egentligen. Just de där "tycken" avsmalnar ofta till rena personangrepp. Och vad är det för bra med det, för nån alls? Ta t ex det här med årets julvärd i SVT. HUR kan det bli så viktigt? Det handlar om en person som ska prata mellan inslagen. På TV! Och tända ett ljus. PÅ TV! Såg några kommentarer igår efter att årets val offentliggjorts - och blev lite rädd för mänskligheten. INGEN skrev något positivt, typ "kul", "lycka till", "roligt för Petra". Kommentarerna handlade bara om hur illa

Har på mig ringen idag igen. En dag ska jag strosa in i butiken i Gamla Stan och köpa mer. Men tills dess får jag njuta av bilderna på hemsidan. Snor en bild:

Rekommenderar varmt Jul på Tjolöholm. Ska man gå på en julmarknad ska man gå dit. Och gärna en mörk dag. Det är mysigt och juligt och mycket folk. Vi var där i lördags och började med att vara lite effektiva. Gick igenom allt ett varv för att sen återkomma till det vi verkligen ville köpa och bära på. Haha... När jag hade fått syn på silversmyckena så var det lite kört. Det blev inget annat inhandlat när jag hade fått en ring av min man...  Han ville att jag skulle välja. Det gick inte. ALLT var fint. Så han valde själv. Och köpte en stor ring till mig, och sen fanns inga pengar kvar till ost och korv. :) Men det gjorde inget. Inte likt mig att ha så stor ring, men oj vad jag är nöjd. Det är nämligen själva grejen som är grejen. Idén bakom. Det är den som är så "varför-kom-jag-inte-på-det-själv"... Jag vill ha en hel kollektion.

Tänk att vissa saker är extra känsliga och triggar ett uppfostringsanfall hos många av oss. Tänk bara kost, barn och djur. Det är oerhört svårt att få vara ifred och göra som man vill/tycker/tänker när det gäller dessa tre hjärteämnen. Hur många av oss har inte fått "råd" när barnen har varit små? Hur mycket integritet man än försöker ha och hur många böcker och tidningar man än har läst för att skaffa sig en egen "metod" och uppfattning, så nog har omgivningen en hel del att tycka till om. Tycker de. Samma gäller djur. Hunduppfostran består till 10 % av uppfostran och 90 % av försvar av metoder inför ifrågasättande medmänniskor. Diskussioner och tvivel. Så ska man göra och så ska man inte göra. Den gör rätt och den gör fel. Och så har vi kosten. Hur vi äter. Ojojoj. Svårt. Svårt att acceptera när andra äter som de vill. Svårt att t ex inte få bjuda på det man vill bjuda på. "Lite kan du väl ta? Du kan väl göra ett undantag idag?" Tänk om jag skulle

Snart får jag flytta hem. Det ska bli skönt. Inte för att detta är så hemskt egentligen... Ett stort rent hus, tvättmaskin och två knasgosiga katter, är väl inte alla förunnat. Men det ska bli gött att komma hem. Hem på riktigt. Och leva vardag med mannen igen. Och inför imorgon laddar jag för att prata med säljaren. Nu får det vara nog med trams i telefonen. Jag vill ha det i skrift. Och jag vill att det vi kommer överens om ska gälla även efter en månad. Nu är smekmånaden slut. Ska det bli det huset vi vill ha, behöver vi nog uttrycka oss tydligt. Fr o m nu. Upp till huskamp! - Posted using BlogPress from my iPad

Lagerhuset Har haft en trevlig och god eftermiddag på stan. Först åter till gamla jobbet för att visa kollegor från nya jobbet. Kul! Sen "representation" på restaurang Lagerhuset . Vid Järntorget. Hur bra som helst och grymmegod mat. Vad sägs om libanesisk råbiff, sherrygräddpudding eller sallad med hyvlad kålrabbi. Gött!! http://www.lagerhuset.net. Gå dit. - Posted using BlogPress from my iPad

Efter föreläsningen för några veckor sen är Claes Schmidt min idol. Han satte snurr på tankarna och strålkastare på fördomarna. Ny krönika här: http://saraclaes.allas.se/adhd-begavning/

... - Posted using BlogPress from my iPad

När facebook kom in i mitt liv tappade jag typ samtidigt lusten att blogga. Jag fick liksom ur mig allt via små inlägg, och massor av direkt feedback och bekräftelse. En liiiiiten incident under helgen fick mig att fundera på fejjanpaus igen. Har haft det tidigare. H har hoppat av det helt nästan (bara borttagning kvar). Jag är kluven. Allt man vet, vet man från fb. Men i det ingår också att man kan veta för mycket. Ibland är gränsen mellan omtänksamhet och integritetskränkning OOOH så tunn. Lärde jag mig... Och jag vet inte om jag har lust att balansera på den gränsen längre. Jag vill skriva utan att väga orden på guldvåg (mer än man redan gör när man bloggar). Jag KAN tycka att är man med i fejjan-världen får man lite ta seden dit man kommer och leken tåla. Men det är nog fasen inte så. Vissa vill vara osynliga och ha kontroll ändå. Det där orkar jag inte hålla koll på. Kanske jag blir en passiv tittare ett tag. Vill jag skriva och lägga in foton kan detta bli mitt forum. Utan ta