Ilskebyttan

Några bilder, utan inbördes ordning eller ranking: Mitt emot hotellentrén. Typiskt hongkongskt skyltfönster...? Kolla den stabila byggställningen. Och då tar jag kortet från tolfte våningen. Det småregnade lite på morgonen. Ett paraplymyller är på g. Det kan vara neon och blink. Och det kan se ut såhär. Ojs. Vi åkte lite långt för att komma kort. Slurp. Frappocino. Som kaffemilkshake. Miffo. Eller nä. Miffy. Mååånga miffyn. Varken miffo eller miffy men nåt annat som skulle knyta an till julen, tror vi. Kolla benen. Hong Kong Island i dimma. Piffad pir. Piffade miffyn. Hongkongianerna verkar gilla purpurjul. Och SKF? Liiiila . Juldekorerat ordentligt. Lila. Neon. Stor TV. Klart.

Inget bagage än, ifall nån undrar. Har försökt ringa det där numret som den vänlige "förlorat-bagage-mannen" gav mig, men det har varit upptaget varenda en av de säkert 11 gånger som jag har ringt idag. Så jag har försiktigt fortsatt nödshoppingen idag. Ett par tröjor, en BH, rakhyvlar, hårsnoddar och strumpor. Dock kom jag ut ganska sent pga jobbig urinvägsinfektion som hotade att ta över hela föreställningen. Men efter en stund gick jag ändå ut och vågade mig till en drug-store. Tänkte köpa nåt alternativt som tranbär eller nåt annat magiskt och naturligt enligt den kinesiska medicinen, men tji (eller chi?) fick jag. Mannen i affären prackade barskt på mig en medicin som var det enda möjliga, enligt hans åsikt. Svarta små piller som jag ska ta fyra ggr om dagen. Jag frågade om det var farligt men då fnös han bara. Så nu knaprar jag piller och äter tranbär och dricker vatten och kissar orange... Hoppas att det funkar. På eftermiddagen skulle det ätas och shoppas mer. Och åka

Jag kan tänka mig hur mycket som helst att skriva om härifrån HK. Alla intryck. Fukten i rummet. Alla kineser. Det kitschiga julpyntet. Den ibland väldigt goda och ibland väldigt konstiga maten. De höga bergen. Husen som ser ut som jättehöga staplar av de små kvadratiska legobitarna och som har en luftkonditioneringsgrunka vid varje lägenhet och små torkställningar som hänger ut från varje balkong. Tänk att råka tappa den nytvättade BH'n från 43'e våningen... Gatorna myllrar, trottoarerna myllrar och butikerna myllrar. Av kunder såklart, men också av anställda. Jösses. De är hur många som helst. Och de attackerar en med små rosa kundkorgar i plast att plocka saker i och pratar svårförståelig kines-engelska. Men nu måste jag spara på batteri på datorn och ska ge mig ut på stadens gator en sväng, så jag skriver inte allt idag...

Är lite lat och kopierar därför in mina senaste statusuppdateringar från FB här: har äntligen landat i Hong Kong efter att till slut ha blivit av med både resfeber och bagage. Finnair får nog lite att ta i när alla vi bagagelösa kommer hem... Man inser inte vad man har förrän man inte har det. Här måste shoppas, allt från linsvätska till strumpor. håller också på att vakna till efter en liten tupplur. Sen ska vi ut i myllret igen. Hittills verkar allting vara väldigt mycket. Många höööga hus, många människor, många berg, många klocksäljande indier och mycket lukter. Det luktar en blandning av avgaser, parfym, "kinamat" och fuktig luft. har ätit koreansk buffé med "gör-det-själv-grillning". Smaskigt. De konstiga efterrätterna var dock lite mindre smaskiga. Söt soppa med potatis? Liten burk jello? Torr kompakt liten söt brödbit med kristyr? Vad får det lov att vara? - Nu är jag attans trött men vi ska nog ut en sväng till. Rapporter kommer löpande. skyndar mig att kop

Jag och min prommiskompis råkade på årets gåskonferens på ängsmässan för en stund sen: (sorry för fotokvaliteten men bättre en mobilkamera i fickan än tio kameror hemma...)

Det har sugit i bloggtarmen länge nu, men rädslan för att stress och prestationspress ska blockera skrivlusten har varit större än modet att logga in på blogspot. Men idag kände jag mig ensam och sorgsen och då behöver jag skriva av mig. Detta är verkligen tidernas märkligaste jul i mitt liv. Inte ens när jag var ung och jobbade julafton på sjukhemsavdelningen var det konstigare. De senaste åren har vi ju faktiskt hittat våra egna "julspår" i familjen. En frid lägrar sig över huset och alla fyra anstränger sig lite extra för att bibehålla julstämningen. Vi dricker lite glögg, äter mycket godis, eldar i brasorna och öppnar många paket. Sen brukar juldagen fortsätta i ett lugnt tempo, men tillsammans. I morse vaknade jag av att F gick upp tidigt. Inget ovanligt. Men sen kom han tillbaka och satt på min sängkant en lång stund och jag kände hur hela hans kropp och själ verkligen INTE ville åka iväg. Men han var tvungen och nu sitter han på planet till Hong Kong efter att ha spend

Tåget far fram. Det gnisslar. Piper ibland. Luktar. Illa mest. Några sover. Några mumlar. Andra pratar HÖGT så att alla hör hur viktiga de är. Nu piper en telefon som ingen svarar i? Nu heller. Är väl sjunde gången nu. Har ätit en landgång. Eller. Jag har ätit garneringen på en landgång. En gegga av ägg, rostbiff och räkor. Nu är jag dåsig och har lite ont i magen. 45 min kvar.

Dagen efter Laleh-upplevelsen skulle dottern ha filmkväll med fyra övernattande tjejvänner. Vi flydde. Det blev kulturkalas igen. Den här gången siktade vi in oss på Liseberg och Taube-scenen. Låter ju lugnt å stilla, eller hur? Men på scenen fanns ett brassband, två piffiga körtjejer och Tom Jones. Eller nä. Det var inte den riktiga Tompan, men det var den riktiga Magnus. Bäcklund. För många halva "Fame". För andra en av vinnarna av Fame Factory. För oss nästan en "jag mötte Lassie". Han sjöng i kompisen U's band strax innan han blev Fame Factory-elev. Bandet förlorade en grym lead singer, nästan innan de ens hade hunnit starta. Han kanske inte har världens utstrålning och han kan inte röra sig så bra på scenen, men jädrar ! vad han kan sjunga - och framför allt härma Tom Jones. Vi fick en kavalkad av idel hits, och det var ett sånt drag! Tyvärr skymdes sikten ibland av de båda Triplarna (Göran Rudbo och Ken Wennerholm) men på nåt sätt kunde man inte säga till

Igår började Göteborgs kulturkalas. Brukar jämt missa det och glömma bort alltihop, för att komma på det en vecka senare och ångra att jag inte såg den och den artisten, eller gjorde det eller det roliga. Men igår tog jag initiativ! Kollade hemsidan och hittade vad jag ville se och sms'ade runt till alla möjliga. Slutade med att maken, släktingen och grannan följde med mig in till Götaplatsen för att få uppleva Laleh. Jag har sett henne flera gånger förut och är väldigt förtjust i hennes live-uppträdanden (de är alltid bättre än skivorna - vilket alla fick veta igår...) och jag blev inte besviken den här gången heller. Hon är otroligt musikalisk och leker med rösten och instrumenten och hela kroppen. Hennes musiker ser alltid så glada ut bakom henne - som att de blir överraskade varje gång. Tyvärr strulade nåt strax innan konserten började, vilket gav lite Madonna-tristess en liten stund, men sen kom hon upp på scenen... och inget var längre trist. Jag känner att jag kanske blir li

Så var man tillbaka i verkligheten igen. Eller vilket är det som är verkligheten? I hissen upp till kontoret i morse åkte jag tillsammans med en solbränd man som såg lika yrvaken och ovan ut som jag. Plötsligt sa han: "Så konstigt det här känns då. Jag sa till min fru i morse: - Måste jag ha strumpor nu också?". Sen undrade vi båda vad som var normaltillståndet egentligen. Ledigt eller jobb? Efter jobbet knatade jag till stan och träffade en gammal jobbkompis på en uteservering. Skönt att få babbla av sig om dumma arbetskamrater, djupa livsfrågor och glada dagar. Kändes lätt att gå genom folkmyllret sen.

Hund och barn har idag varit med om den första lektionen i agility-nybörjar-kursen. Vi var lite nervösa innan, för hur skulle det gå? Skulle hon springa runt och skälla? Utfall? Kissa och bajsa inne i hallen? - Pratar om hunden här alltså... Vovvan var allt lite stissig utanför lokalen när alla andra stod i varsitt "hörn" med varsin mer eller mindre flaxig hund. Men väl där inne gick det hur bra som helst. Hon hade väl inte ork och tid att ta in alla olika dofter och ljud och intryck av diverse pälsiga typer, så det var bara att göra sitt jobb. Jag satt bredvid och tittade på, och det var underhållning av bästa sort.

Igår fyllde min lilla unge 14 år. Alltså. För mig är hon såklart alltid min lilla unge. Men hon håller just nu inte med om epitetet "liten". Vill gärna påpeka att hon snart är stor. En helt vanlig 14-åring alltså... Några nära och kära kom hela vägen till oss igår för att fira henne och äta hennes hemgjorda prinsesstårta. Hundar kom och halkade på köksgolvet, kycklingspett åts en stund efter tårtan, kaffe dracks och presenter ficks. På kvällen upplevde vi dagens sista present. Madonna på Ullevi. Först var det klurigt att hitta en parkering. Sen kom vi in, och sen väntade vi. Först på för-"bandet" Paul Oakenfold. Remix-techno-dunk i trekvart, typ. En låt bra. Två låtar ganska bra. Men efter ett tag blev allt en ljud- och-ljus-smet. Sen väntade vi igen. På Madonna. Vi väntade. Trampade. Undrade. Fick ont i ryggen. Suckade. Väntade. Och mitt i alltihop låste jag min telefon. Smart... Har nyss bytt sim-kort och inte alls tänkt på koderna... Startade om den och kunde int

Gissa vem...

Den här vill jag vinna. Vill inte ni? Länken utskriven: http://shoppingandfashion.se/vinn-den-perfekta-bloggdatorn-fran-acer/ Tack Cornelia för tipset!

Just det ja. Jag glömde svanarna. Vi skulle grilla på stranden och jag höll verkligen på att tappa förtroendet för grabbarna som idogt försökte få glöd på engångsgrillkolen, när en svanfamilj kom. Nära. Riktigt nära. Pappa svan blev lite ilsk och fräste när vi hade för kort avstånd mellan oss. Men? Det var ju de som kom till oss! Inte tvärtom. Men de tyckte kanske att det var deras strand. Vad de nu skulle göra där. De hade ingen grill eller korv med sig, vad jag kunde se... Grabbarna fick fart på grillen sen och spetten var goooda. Men vid det laget hade svanarna fortsatt till nån annan svandomän.

Nu blir det lite baklängesblogging här. I lördags fick vi komma på kräftskivan i Småland igen, trots att vi nu har en stor lurvig ny familjemedlem som åsamkar vissa besvär hos vissa individer. Vovvan fick inte gå in, helt enkelt, och på natten sov våra tre barn (två tonårstjejer och en stor hund) i tält. Det är omskrivet här . När vi kom dit, plumsade genast G i vattnet som vanligt, och efter kom hund. Sen skulle hon rengöras också (hunden) och tjejerna fick kämpa lite. Men efteråt var hon fräsch som en nyponros. Som vanligt hade jag med mig den enda ätbara kräftsorten till mig - de rosa från salta havet - och som vanligt fick jag utstå lite lagom med spe för det. Men jag måste erkänna att de är rätt snygga att se på, de röda: Efter kräftskivan med (numera) traditionell kräftfrukost för vissa, åkte vi vidare till Västervik och den bokade campingstugan här . Grannarna fick tag på en stuga i sista minuten och kom dit ungefär samtidigt. Vädret var på vår sida (eftersom östkusten tillfälli

Idag är sista dagen på semestern för den här sommaren. Men F hävdar att det är på söndag, och att han ser glaset som halvfullt medan jag alltid ser det halvtomma. Han har nog rätt. Jag tror ofta att jag måste ändra på den sidan av mig, men det kanske räcker att inse att det är så. Jag är realist, säger jag. Andra säger att jag är pessimist. Så är det med det. Det är äntligen sommarväder igen. Igår satt jag mest på altanen och läste böcker. Härligt. Men! Jag började dagen med att springa! Latmasken fick gömma sig under en sten så länge. Men han kryper nog fram igen. Idag har jag och hunden gått en snabb promenad i solen och nu är vovven trött:

Har ju tidigare berättat om konserten vi brukar gå på, jag och pappa. Här är ett par bilder från den. De skulle lika gärna kunna varit tagna förra året. Eller året dessförinnan. Tryggt. Och så otroligt fantastiskt bra.

De var lite söta. Skorna ordentligt uppställda vid sidan av.

Undrar om de beställt nummerplåten särskilt.

Idag är det nog dags att ändra på "infotexten" i bloggen. Jag närmar mig inte så mycket längre. Har närmat mig färdigt, kan man säga.

Nu SKA jag försöka blogga igen. Lusten har inte funnits, men om jag så ska tvinga mig själv medelst våld, ska jag skriva lite fr o m nu. Det händer rätt mycket faktiskt. Hunden påverkar vårt liv stort, så klart. Vi ska ha kalas. Svärmor har brutit foten och hade världens största och tyngsta gips igår. Hon skulle få nytt idag. Det är skönt med semester. Men det är synd att det regnar lite nu och då. Jag har en stoooor finne i örat som kräver medicin. Jag har köpt ny(gammal) bil men inte sålt den andra. Jag har jobbat i Strömstad och varit på fantastisk SPA-behandling (födelsedagspresent från mams). Jag har varit på konsert med Schaffer, J:son Lindh och Stefan Blomqvist, precis som traditionen bjuder. Och precis som traditionen också bjuder, följde pappa med efter de vanliga kommentarerna: "Men det är ju samma låtar och det är ju samma och...". Han följer alltid med i alla fall. Min pappa-stund varje sommar. Fortsättning följer.

Hmm. Det här med mobil-blogg ter sig rätt kul, men hittills har det kanske blivit lite ogenomtänkt. Först till nån default-blogg i sajberspejs och nu till rätt blogg men bilden på sné och för stor text. Nå. Allt kan bara bli bättre.

Nytt test från mobilen. Blir väl dyrt det här...

Provade att blogga från mobilen men det hamnade liksom anonymt i bloggosfären. Måste öva lite. Men mobilbilden kan ju vara här ändå.

Jag gillar personlighetstester. Förmodligen för att jag fortfarande vid 40 bast letar efter mig själv. Får höra att jag är sur eller ser sur ut. Det är jag inte. Det ligger i betraktarens verklighetsuppfattning. Men allvarlig och lågmäld. Ja, det kan jag gå med på. Ibland. http://se.41q.com/typ.41q?p=23573655

Bild? Ja... jag har inte tagit nån. Men andra i min närhet har. Så här är lite snålskjutsåkning på andras fotografering: Bilddagboken F-blogg

Vi börjar med kontorskonferensen. På Styrsö Skäret . Väääldigt fint. Och gott. Och roligt. Lagom käcka lekar och lagom engagerande konferens. Vi pratade Lean . Kan ju verka rätt trökigt, men det är inte så dumt. Lite management by städning. Feng shui på kontoret. Bort med onödiga prylar på fel ställe, och bort med onödiga arbetsuppgifter för långt bort. Det ritas såklart upp med en massa svåra diagram och kurvor och allt på engelska, men om man tänker enkelt så kan det nog bli enkelt. Och kul. Vi spelade Lean-spel i två lag. Vi skulle effektivisera vår "produktion" av olikfärgade lego-konstellationer som flyttades från station till station. Själv hade jag hand om värmebehandlingen. Och sen sov jag i Fritjof Seglarns rum. Rätt bra, faktiskt. Men vadå konferens och god mat. När jag åkte dit på onsdagen hade jag bara huvet fullt av nåt helt annat. En omvälvande nyhet. En ny kompis. En vovve. En jycke som följde med oss hem på måndagen och som idag alltså har varit hos oss i en h

En bra helg. Äntligen kan jag känna på riktigt att livet är riktigt bra. Jag har ätit god mat (alt 2), druckit gott vin och promenerat i skön natur . Men framför allt har jag umgåtts med människor jag trivs med. Tänk att det är faktiskt det viktigaste. Utan dem är man ingenting. Lördagen bestod av 8 timmar tågresa, 1 timma bilåkning och i det drygt 16 timmars umgänge med världens bästa tjejer. Eller hur var det nu? Är vi tanter? Eller kvinnor? Jag vet inte riktigt. Man kan skratta åt 70-åringar som vill kallas tjejer och 25-åringar som (enligt andra) redan blivit tanter, men vad är vi? Vad vill vi vara? Vi kom ju fram till - i dessa djuuupa samtal - att vi inte fattar att vi redan är så gamla när vi känner oss så unga. Alla epitet känns fel då. Nå. Det var slappt, chose-fritt och ärligt. Precis som det brukar. Och att det ingick god mat och vin var självklart. Det ingår alltid. Och födelsedags"kvinnan" verkade må bra, så även sonen och mannen. De bor hur härligt som helst.

Efter att ha jobbat några timmar (igen) höll jag löftet till dottern och körde henne till en plats nära havet för att titta på en för mig ganska ny underhållningstyp. Första gången F sa vad det hette, trodde jag att hon hade hittat på eller hört fel. Men nu vet jag att hon sa precis vad det heter. Gymkhana. Visst är det konstigt? Har försökt luska ut etymologin eller åtminstone få nån liten ledtråd till varför det heter så konstigt, men det enda som står att läsa är att det egentligen heter Mounted Games och kom till Sverige 1986. Det uppfanns av en engelsman i mitten av 1800-talet, och på svenska heter det gymkhana. Mounted Games... Gymkhana... Logiskt? Nå, det är hur som helst ganska roligt att titta på. Det är en stafettsport där smidiga ryttare ska utföra vissa uppdrag från hästryggen (mest) i full galopp. Ringar plockas på svärd, muggar hämtas från upp-och-ner-vända tunnor och placeras på stolpar, strumpor tas direkt från marken och ska landa i en liten låda, kakburkar ska flyttas

Har tänkt några dagar att jag måste nämna konserten. The konsert. Den försvann liksom på nåt konstigt sätt i det vanliga bruset. Det har aldrig hänt förut - och borde verkligen inte ha hänt när det gäller just den här artisten/idolen/hjälten. En konsert på en tisdag, mitt i jobbveckan. Flänga runt, trycka i sig burgare, hämta L, parkera, träffa F, handla vatten och sen sitta på liten trång plastsits högt, högt upp i Scandinavium. Dessutom med lite kvarvarande "ångest-i-stora-folksamlingar"-känslor som förtog lite av det underbara. Det var lite svårt att slappna av och helt gå in i stämningen - som är det enda man vill när den där mannen (som sällsynt är) förärar oss ett besök i gamla schweden. Men självklart var det fantastiskt. Han körde alla gamla säkra kort. Ljus-showen var helt otrolig, såklart. Han spelade på theremin och laser-strängar. Man fick allt man kunde förvänta sig. Utom en sak. Har alltid haft en bild av honom som lite svår. Lite upphöjd. Distans. Integritet. M

Dagfångningsövning: Idag har jag gjort en massa bra saker på jobbet. Idag har jag ätit en god lunch. Idag har jag varit stressad fysiskt men hanterat det ganska bra. Idag har jag hittat på, för maken, populär middagsmat. Idag har jag gjort världens godaste blomkålspuré. Idag har jag mått ganska bra. Duktigt!

Jag tror att jag har tappat bloggförmågan. Eller åtminstone lusten. Eller så är det bara lite mycket i vägen just nu. För att blogga måste det ju finnas tankar, upplevelser, känslor, betraktelser. Livet bara drar iväg ibland, så allt som betraktas är insidan av bilen, insidan av jobbgaraget, insidan av kontoret, insidan av garaget igen, insidan av bilen och sen insidan av huset. Inte mycket som händer där... Närå, jag tittar inte bara på bilens insida när jag kör, men utsidan är ju samma, samma varje dag. Vägen är samma. Hastigheten samma. Kanske att färgerna på bilarna som trängs med mig i stadstrafiken är lite olika, men chansen är rätt stor att t o m de är samma. De kör säkert samtidigt som jag, i samma filer som jag och vid samma rödljus som jag. Jag kanske ser samma bilar varje dag. Vid samma tid. Hörde jag nån säga "Carpe diem"? Nu gäller det minsann att lägga in dagfångarväxeln. Annars har man ju slösat på livet. Igen. Det är ju så dumt... Hur gör man för att inte slö

Har en kissemisse som ligger tätt, tätt, tätt intill min högerarm och väntar på att vi ska gå till sängen istället för att sitta här och glo. Hon är svart, varm, mjuk, trött och mysig, och heter Vera. En katt med stark integritet, kaninmjuk päls och dallrig buk. Själv är jag inte så kaninmjuk (även om F kallar mig för "mjuk"), och hur det är med integriteten vet jag inte alltid, men att buken dallrar är ett som är säkert... Så vi sitter här och är dallriga tillsammans, jag och Vera. I morgon bär det av till Ullared. Yippeee.... Eller? Det är dottern som bara MÅSTE dit, så det är bara att ge sig av. Och hur lite jag än tycker att jag köper, brukar det ändå alltid hamna på ett par-tre lakan. Könstigt.

Kort resumé: jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba och jobba. Precis det jag inte skulle, men jag gör det ändå. Ser inget annat, tänker inget annat. Dag som natt. Byter lite till hösten. Hoppas att det blir bättre då. Den här veckan har två duvor försökt bygga bo på ett fönsterbleck mitt emot mitt kontorsfönster. Stackars fåglisar... På en lutande plåtkant hade de (av nån outgrundlig anledning) bestämt sig för att boa in sig. Varje dag kom mannen (tror jag) med pinnar till kvinnan (tror jag). De pysslade och plockade. Ibland vad han tvungen att stå på henne för att kunna rätta till pinnarna (nä, de gjorde inte nåt otillbörligt, det handlade bara om att bädda). Och varje morgon fick de vackert börja om igen. På en typ 12 cm bred plåtskena som lutar nästan 45 grader, är det ingen garanti att en hög pinnar stannar kvar. Närå. Det var bara att hämta nya. Hon låg där, och han flög omkring. Tydligen dög bara pinnar av en viss längd. Kollade in honom en dag när han inte orkade flyga så lån

Att blogga eller inte blogga - det kan man undra. Jobbar mycket, tänker mycket, men skriver inte. Tar mig inte tiden. Har inte lärt mig att prioritera än. Det tar tid att lära sig. Att lära sig att välja det som är roligt och bra för mig, före det som bör och ska göras för att jag ska vara duktig. Kanske jag lär mig, kanske inte. Idag körde jag fram och tillbaka till Halmstad. Är rätt nöjd med dagen, men inte riktigt nöjd med hur jag själv betedde mig. Var inte riktigt mig själv. Eller så var det precis det jag var... Antingen kan jag välja att förlåta mig för att jag inte var i balans. Eller så kan jag förlåta mig för att jag bara är sån, helt enkelt. Men jag väljer alltid det tredje alternativet. Att ogilla. DET ska jag lära mig. Att inte göra. Jag ska gilla. Träna, träna, träna. Annars gillar jag våren. Har härjat i rabatterna. Grävt bort kirskål. Bestämt vad som ska planteras. Det börjar grönska. Då tänker jag att jag måste befinna mig i Kragenäs-skogen en gång innan det blir somma

Glest mellan inläggen, men den som väntar på nåt... Har sen sist gått upp på heltid och väntar på smällen. Bakslaget. Många suckar när jag berättar att jag väntar på att det tillfälligt ska gå lite baklänges i mitt tillfrisknande för att det är typiskt mig att tänka att glaset är halvtomt och vänta mig att det går dåligt istället för bra. Men när jag förklarar varför, förstår många ändå. Om jag är förberedd på att det kommer att gå lite trögt och förmodligen även bli sämre ett tag, sen jag började jobba mer, så blir jag snällare mot mig själv. Jag vet att det är OK, att det är en del av processen och att de där bakåtstegen så småningom kommer att bli framsteg istället. Hade jag inte tänkt så, skulle alla försämringar varit ett misslyckande och jag hade helt tappat tron på att kunna gå tillbaka till jobbet. Just nu är det sisådär, men jag tror nog att det kommer att bli bra till slut. Det är bara att kämpa på. Just nu sitter vi i en lägenhet i Stöten och slappar efter en skiddag i fanta

Å där gick en helg till. Men den förvaltades ganska bra, får jag ändå säga. Bror med familj kom med lilla flyttlasset (det får man alltid höra när man har packat en hel familj för minst en natt utanför hemmet) och vi åt och vi drack och vi underhöll barn, och ffa underhöll barnen oss. Lördagen blev lite loppis-artad igen - och min brorsdotter T fyndade verkligen. Tyckte hon. Kanske inte vi andra i riktigt samma grad. Men hon fick ett fantastiskt vackert litet...plasthjärta med en rosa ros i och lite glitter utanpå. Helt oanvändbart, tyckte tråk-faster. Men T tittade bara på mig, när jag frågade vad man skulle ha det till, och svarade "Pynt!!!". - Såklart. Det räcker väl...? Sen hade vi sjungtävling (eller sjyngtävling, som T sa) i bilen. Vi sjöng allt från Blåsippan och div Pippivisor, till Rosa helikopter och Goder afton. Inte en stilla sekund, med det där lilla energiknippet. Texten i slutet av goder-afton-versen hade blivit lite (omedvetet) omarbetad. "Vi önskar eder

Det här fina kan du vinna om du går in här: http://vavrakeramik.blogg.se/2009/march/tavla-om-rakubrant-keramikagg.html Det är "lerfröken" Helens blogg. Jag vill vinna ett ägg...

Här hoppas på det mesta som flyger förbi. Idag var det "stresshanteringsyoga" för första gången. Det var bra och nyttigt, men svårt. Vi slappnade av först, gjorde nack-yoga-övningar sen och mediterade sist. Krävs mycket träning för att klara av det där. Hade väldigt svårt att slappna av och kunde inte låta bli att hänga upp mig på yogafröken (som för övrigt verkar vara mycket erfaren och duktig) och hennes lååånga "mmmmm" och "nnnnnnn". "Höger överarmmmmm", "vännnnster unnnnderarmmmm" etc. Måste lära mig att BARA annnndas. Men det är väl därför det finns kurser. Nu ska jag lyda fröken och göra "växelandning" och meditera med SO (inandning) HAM (utandning) varje dag.

Under veckan åkte jag fram och tillbaka till Fredrikstad, en vacker stad i vårt grannland. Stannade till hos mamma på Resö, och blev uppassad till tusen, som vanligt. Bäddad säng, doftljus i rummet, whisky, vin och...hummer! (Detta är andra gången S försöker lura mig med "vill du ha ost", och så är det egentligen stora röda goda skaldjur som serveras. Lyx!). Och så insåg jag att mamma har ju drejat massor! Och här kommer jag med mina små skeva verk. Får väl bara hoppas att det ligger i generna, så kommer jag i kapp snart! Morgonen efter bar det av till Norge, via väg- och andra tullar, och på slingriga vägar. Under besöket började det givetvis snöa så in i bänken, så hemfärden blev en långsam resa och jag stannade en extra natt på Resö. Ett försök att vara förnuftig - som gick hem. Mest hos mig själv. Jag blir nog vuxen en dag. Sent ska syndarn vakna... Under helgen har barn körts, hämtats, körts och hämtats och körts lite till. Vi har varit på loppis och grillat hos grannarn

Åsså kom den äntligen. Dagen då jag fick med mig en hel kasse med lerprylar. Vissa är jag nöjd med, andra inte så värst, men totalt sett är jag stolt över att jag åstadkommit alltihop. Här kommer de i en enda radda, med kommentarer. Först de minst fina grejerna. De som är mer unika än form- och färgsköna... En tummad/ringlad kanna i brun lera. Svart glasyr utanpå och vit inuti. Den svarta räckte inte ända upp vid färgdoppningen, varför det krävdes lite pensling. Det visade sig vara mer svårt än lätt, att få det snyggt. Lärdom till nästa gång. Kannan är sisådär 10-12 cm hög. Ett rödbrunt hjärta som jag inte har en aning om användningsområdet för. Det är också tummat. Sen den första grejen jag tummade fram. Jag tycker att det blev lite skev slokhatt över den, men den gröna färgen är fin och jag fick lära mig att lägga vax i blommorna där det inte skulle bli nån färg. Den här är ganska stor - som en lagom ostbågs-skål. Här är en drejad grej som skulle bli en mugg men som bråkade med mig