Ilskebyttan

OK, det är klart att man vet att alla - precis ALLA - kan läsa vad man skriver i sin blogg. Den finns ju på det där internet, och det där internet kan ALLA läsa på. Och varför ska man skriva en blogg om man inte egentligen innerst inne VILL att alla ska kunna läsa? Det går ju att skriva i vanliga dagböcker annars. Med lås på. Nu skriver jag i en blogg och vet om allt det där - men ändå blir det så påtagligt när någon har läst det man skrivit. Som svärmor t ex. Hon hade ganska bra koll på vad som händer med min bil å sånt... För hon surfar! Till skillnad från vår infrastrukturminster... Kerstin hade t o m koll på den gamla hemsan. Med mina gamla foton. På nåt sätt känns det blandat när det blir så uppenbart att det man skriver är synligt för andra. Man blir stolt - och samtidigt surrar det i huvet av sånt där "undrar om jag har skrivit nåt som jag borde skämmas för" och "hmm...nu kanske människor som trodde att de kände mig får se en helt annan sida - är det bra eller dål

Hoppsan, nu var det redan slut på julen och nya året närmar sig. Julaftonen var lugn. Inget annat än lugn. Det var vårväder, lökarna trängde sig upp ur jorden, katterna hoppade efter flygfän och vi solade oss. På julafton... Strax innan jul ringde bilverkstadsmannen igen. Jag tyckte nästan synd om honom. Den beställda delen (topplocket?) skulle monteras och det visade sig vara trasigt. "Det känns inte alls bra. Allt har ju gått åt helvete", sa han. Med rätta iofs, men jag hörde hur jobbigt det var... Nu är ju jag en så förstående person, så jag står väl ut då'ra. Eller egentligen är det väl sambon som är förstående, för det är ju hans bil jag använder istället. Och grannan är också ganska snäll...eftersom jag får lifta med henne titt som tätt. Kanske ska bli mer skönt för dem än för mig när (om?) bilen äntligen kommer hem igen. Grannan ja. Hon har släpat runt mig i affärer. Klädaffärer. Och det måste vara en PINA. Jag står ju inte ut med mig själv ensam i affärerna ens...

Från 10 papp via 6 till 10 igen. Toppen alltså. Kommer att kosta det. Slutsatsen är väl att jag köpte en bil med nyinsatt skev topp... Men det kan jag ju aldrig bevisa, så det blir väl bara att hala fram de där tusingarna. Vilket år det nu blir som bilen blir klar. Bevisa förresten. Lönesamtalet blev aldrig ett skrivet avtal, utan överenskommelsen fastslogs med ett handslag. Hur kunde jag vara så dum...? Efter alla år i det här företaget med olika chefer, obefintliga anställningsrutiner, oförberedda lönesamtal, oskrivna papper etc etc i all oändlighet. Men den här chefen är ju inte sån...! Aldrig att jag skulle tro att hon gör en sån sak med flit. Sänker den överenskomna lönen med 500 spänn alltså. Men nu står det så på lönebeskedet. Suck. Förhoppningsvis (och troligen) har det bara blivit ett misstag. Hoppas jag. I morgon har jag semester!!! Tralala. Måste jobba lite in i det sista ikväll, men sedan ska jag vara ledig! Smygjobbar lite på fredag men är ledig ändå. Ska bli så skönt! I m

Yupp. Jag flöt upp till Stockholm. Inte flög. Kollade trafikinformationen vid 4.30-tiden och jagade upp F, precis som det var tänkt. Tåget blev nån halvtimma försenat, men det var helt OK. Det där jag skulle stanna för på kvällen blev inte av, men det gick att lura ut några nuvarande och dåvarande kollegor på lite bira i alla fall. Men gosh, var jag trött när jag kom hem, även denna gång lite försenat. Och F bestämde sig för att försöka hämta mig två ggr... Och bilen bor fortfarande på bilverkstan. Resten av veckan är jag fullständigt billös... Jobbigt men skönt samtidigt. Ibland är det bekvämt att vara offer för omständigheterna. (Heter det så? Det blir så fel när jag läser det högt. Offer efter? Nä. Offer pga? Nä. Offer för? Eh?)

Som mina omtänksamma grannar har insett för länge sen, slipper jag nog åksjukan på tåget den här gången. Om det inte (som min kollega i 08-land sa nyss) står en gubbe med pyjamas, mantel och S på magen och håller upp rälsen där i Alingsås-trakten förstås... Tänkte boka ett flyg, men det blev så illa dyrt och efter lite resonemang med kollegan kom vi fram till att ett telefonmöte är ett billigt surrogat. Men jag vet inte om jag ska ge mig riktigt än. Det går ju att kliva upp vid 4-snåret i morgon och kolla läget på SJ's driftstinformationssida. Det KAN ju gå ett tåg på ett av spåren...Och sen kan jag jaga upp F för körning till centralen. För nån bil har jag ju inte än... Sicken cliffhanger va?

Stångad av ett formbröd ...eller var det fångad av en stormvind...? Idag har jag inte varit utanför ytterdörren en enda gång. Nersjunken i soffan med bluetooth-headsetet i örat har jag bara solat mig i strålglansen från laptopskärmens sken. Och med det andra örat har jag lyssnat på vindens vinanden. På nåt sätt känns det att det inte kan vara nyttigt i längden. På nåt sätt känns det att det inte är särskilt svårt att gå in i nån form av "knäppression". Inte för att jag gör det efter en dag eller två, men ett helt liv instängd i ensamheten är inte vad människan är skapt för, tror jag. Jag har suttit här och känt frustrationen krypa i kroppen, både hos mig själv och andra. Det finns vissa beslut som måste tas på jobbet, och de som borde ta ansvaret kastar runt det jobbiga mellan sig som om de kastade gris med en nyfriterad vårrulle. Omöjlig att ta i. Het och hal. Blir så trött. Och nu är jag tillbaka i soffan. Tur att det bär till huvudstaden i morgon, så att jag kommer ut. En

Det kanske är rätt smart att inte blogga för ofta? När väntan på ett nytt inlägg blir för svår, kliver mina dolda läsare fram ur vrårna... Kul att du är där Magnus G, t ex! Hoppas att ni har det bra i 018-land! Och nej, inte singel här inte. Tänker inte bli det heller. Tänk att det kan bli så felförstått. Tänk att inte alla tänker precis som jag...! ;) Då är väl en liten resumé på sin plats antar jag. Sen sist har bilen stått på verkstan i princip hela tiden. 10 papp har ev sjunkit till 5-6000. Vet inte exakt varför men det KAN ha att göra med att F's bil har befunnit sig på samma verkstad ggr flera pga att de gjort en rad tabbar. Vet inte om det är så men det KAN vara så... Att bo här ute på vischan utan bil är lite speciellt. Visst, det går väl en buss nån gång i timman, men då hinner man väl knappt fram till kontoret innan dagen är slut. Sa en bekväm en. Så jag har mest suttit hemma i soffan och jobbat. Och ibland har F och Grannika fått agera chaufför. Nu är julen snart här oc