Ilskebyttan

Att blogga eller inte blogga - det kan man undra. Jobbar mycket, tänker mycket, men skriver inte. Tar mig inte tiden. Har inte lärt mig att prioritera än. Det tar tid att lära sig. Att lära sig att välja det som är roligt och bra för mig, före det som bör och ska göras för att jag ska vara duktig. Kanske jag lär mig, kanske inte. Idag körde jag fram och tillbaka till Halmstad. Är rätt nöjd med dagen, men inte riktigt nöjd med hur jag själv betedde mig. Var inte riktigt mig själv. Eller så var det precis det jag var... Antingen kan jag välja att förlåta mig för att jag inte var i balans. Eller så kan jag förlåta mig för att jag bara är sån, helt enkelt. Men jag väljer alltid det tredje alternativet. Att ogilla. DET ska jag lära mig. Att inte göra. Jag ska gilla. Träna, träna, träna. Annars gillar jag våren. Har härjat i rabatterna. Grävt bort kirskål. Bestämt vad som ska planteras. Det börjar grönska. Då tänker jag att jag måste befinna mig i Kragenäs-skogen en gång innan det blir somma

Glest mellan inläggen, men den som väntar på nåt... Har sen sist gått upp på heltid och väntar på smällen. Bakslaget. Många suckar när jag berättar att jag väntar på att det tillfälligt ska gå lite baklänges i mitt tillfrisknande för att det är typiskt mig att tänka att glaset är halvtomt och vänta mig att det går dåligt istället för bra. Men när jag förklarar varför, förstår många ändå. Om jag är förberedd på att det kommer att gå lite trögt och förmodligen även bli sämre ett tag, sen jag började jobba mer, så blir jag snällare mot mig själv. Jag vet att det är OK, att det är en del av processen och att de där bakåtstegen så småningom kommer att bli framsteg istället. Hade jag inte tänkt så, skulle alla försämringar varit ett misslyckande och jag hade helt tappat tron på att kunna gå tillbaka till jobbet. Just nu är det sisådär, men jag tror nog att det kommer att bli bra till slut. Det är bara att kämpa på. Just nu sitter vi i en lägenhet i Stöten och slappar efter en skiddag i fanta