Bry
Har funderat en del på människans intresse i andra människor. Vi pratade en del om det på psykologikursen vill jag minnas. Om att vi som människor ÄR intresserade av varandra och BEHÖVER skvallra för att känna samhörighet och det är för det mesta bra och viktigt.
Men ibland är "intresset" dåligt. Ibland tar det sig fula uttryck. Fula i det avseendet att det sårar. Vi sprider skit om varandra. Om saker som vi inte har med att göra whatsoever. Om saker som bara berör den vi pratar om men ändå beter vi oss som att vårt eget liv skulle påverkas av vederbörandes val eller beslut eller relationer eller åsikter eller livsstil eller vad det nu är. Vi är ofta bra och snabba på att döma utan att veta vad vi dömer om.
Vet inte vad det handlar om egentligen - men enklast (tycker jag) är att se det som ett uttryck för avundsjuka. Och att vi vill framstå som bättre själva?
Jag hamnar ofta i skitpratarträsket själv. Men jag VILL inte. Jag vill inte ner där. Jag vill kunna se från olika håll. Ställa mig i andras skor och se på livet ur deras perspektiv om så bara för en liten liten stund. Det finns ALLTID fler sidor på medaljen. Det finns ALLTID en annan vinkel. Det finns ALLTID fler dimensioner.
Det är inte alltid lätt att hålla sig borta från träsket. Men jag kniper lättare käft om jag gör om mig själv till objektet för en sekund.
"Hur skulle jag må och känna, om det var mig vi pratade om...?"
Men ibland är "intresset" dåligt. Ibland tar det sig fula uttryck. Fula i det avseendet att det sårar. Vi sprider skit om varandra. Om saker som vi inte har med att göra whatsoever. Om saker som bara berör den vi pratar om men ändå beter vi oss som att vårt eget liv skulle påverkas av vederbörandes val eller beslut eller relationer eller åsikter eller livsstil eller vad det nu är. Vi är ofta bra och snabba på att döma utan att veta vad vi dömer om.
Vet inte vad det handlar om egentligen - men enklast (tycker jag) är att se det som ett uttryck för avundsjuka. Och att vi vill framstå som bättre själva?
Jag hamnar ofta i skitpratarträsket själv. Men jag VILL inte. Jag vill inte ner där. Jag vill kunna se från olika håll. Ställa mig i andras skor och se på livet ur deras perspektiv om så bara för en liten liten stund. Det finns ALLTID fler sidor på medaljen. Det finns ALLTID en annan vinkel. Det finns ALLTID fler dimensioner.
Det är inte alltid lätt att hålla sig borta från träsket. Men jag kniper lättare käft om jag gör om mig själv till objektet för en sekund.
"Hur skulle jag må och känna, om det var mig vi pratade om...?"
Kommentarer