Besviken på Linda

Linda, du blev min nya idol för några dagar sedan. Nu inser jag att det var den gamla Linda (eller snarare unga) jag föll för. Nu verkar du bara vara allmänt arg. Var är den vida livssynen och verklighetsfattningsförmågan? Var är de spetsiga kommentarerna och argumenten? Var är de belysande exemplen? Jag ser dem inte.

Är det så att ingen människa kan behålla rebellen i sig hela livet? Tar fighten och orken slut när man tröttnar på att slå i luften? Man har nog med sin egen, nära, verklighet?