SM, EG och ÖL
Semester igen efter korvstoppningen igår. Var på HK och fick (nåja, det kostade företaget några lappar) privatutbildning. Som vanligt var jag hur alert som helst i början och antecknade flitigt mellan alla smarta frågor. Alertheten avtog sedan stadigt. Efter lunch var jag helt trög. Orkade knappt skriva och nickade hmm-ande bara istället för att ställa intelligenta spörsmål. Hur som helst var det bra. Jag har ju kravet på mig att leverera en massa efter den lilla kursen - och det känns rätt OK nu.
Idag är det Simple Minds som gäller, följt av (inte mindre viktigt) Eric Gadd. Innan detta ska vi ha tagit oss med kollektivtrafiken till staden, mött Annika och traskat till belgisk-öl-paradiset (säger de som har varit där) Delirium. Barnen ska vara ensamma hemma ikväll. Undrar hur det ska gå. De måste nog lägga sig själva också, vilket är det värsta. Kan tänka mig att det ligger sovande, påklädda barn i olika soffor när vi kommer hem i natt.
Sprang lite igår morse. Inte så långt som jag brukar - bara till grävlingstället och tillbaka, men det kändes ändå rätt bra. Det var inte fullt så tungt och kämpigt som det varit de senaste gångerna. Dessutom lovade jag mig själv förra gången att aldrig mer springa på "stora vägen" efter att den där dåren i SAAB'en kört i 200 knyck på fel (min) sida av vägen fladdrande med händerna framför ansiktet. Där tog dödsångesten strupgrepp på mig i någon sekund, och det räckte...
Idag är det Simple Minds som gäller, följt av (inte mindre viktigt) Eric Gadd. Innan detta ska vi ha tagit oss med kollektivtrafiken till staden, mött Annika och traskat till belgisk-öl-paradiset (säger de som har varit där) Delirium. Barnen ska vara ensamma hemma ikväll. Undrar hur det ska gå. De måste nog lägga sig själva också, vilket är det värsta. Kan tänka mig att det ligger sovande, påklädda barn i olika soffor när vi kommer hem i natt.
Sprang lite igår morse. Inte så långt som jag brukar - bara till grävlingstället och tillbaka, men det kändes ändå rätt bra. Det var inte fullt så tungt och kämpigt som det varit de senaste gångerna. Dessutom lovade jag mig själv förra gången att aldrig mer springa på "stora vägen" efter att den där dåren i SAAB'en kört i 200 knyck på fel (min) sida av vägen fladdrande med händerna framför ansiktet. Där tog dödsångesten strupgrepp på mig i någon sekund, och det räckte...
Kommentarer