Ilskebyttan

Det blir så torftigt utan en och annan bild.

Nu blev det så där långt mellan gångerna igen. Gillar inte riktigt att skriva resuméer. Men jag gör det ändå. Det är så mycket man inte vill men måste ändå... ;-) Vi har hackat mer gräs. En kanin har hittats död. Blommor har fotograferats. Grillfest har hafts. Stavgång har utförts. Tja. Så är det väl sammanfattningsvis. Idag har jag varit på dagstur till storstaden igen. Hände inte så mycket intressant egentligen, förutom att flera olika saker hamnade vid fötterna på mig. Och jag betedde mig inte riktigt som präktiga jag borde gjort. När vi skulle gå av på Sthlms central, var det ett gäng pedagoger av nån sort som hade väldigt bråttom av för att hinna till nästa tåg. En av dem hade suttit bredvid mig och när jag skulle resa mig såg jag att hon hade tappat en vit scarf på golvet. Jag gjorde ingenting... Hon stod längst framme vid dörren och en massa stressade business-människor befann sig mellan mig och henne. Så jag gjorde ingenting. När jag skulle åka hem strosade jag - eller ja, stro

Grannen kallade mig curling-förälder i en kommentar för ett tag sedan. Helt riktigt. Det är vad jag är. Iofs var det priset jag var villig att betala (förutom köpeskillingen) när vi köpte huset lite längre bort från civilisationen. Ska dottern komma någonstans inom vettig tid måste hon köras. Och bilen ska väl användas. Men vissa dagar känns knasigare än andra. Som idag. Jag skulle vara hemma senast kl 16 för att hämta barnet och en kompis och helst hinna byta om själv. Jag skippade det egna ombytandet och vi kom iväg ca 16.10. Hittade kompisen i en busskur och satt i bilkö till ridskolan. Lektionen klar kl 17.30, vi kom därifrån ca kl 17.45 (efter ovanligt snabbt pyssel och puss med hästen) och var hemma kanske 18.05. Dottern in och bytte om, likaså jag. En snabb knäckemacka och vatten och komma ihåg alla grejer som skulle till dotterns pappa eftersom hon ska rida i morgon. Så kom vi till fotbollsplanen kl 18.30. Jag sprang en sväng och kl 20 var hon klar. Raskt till fadern och lämna

Igår hackade vi. Gräs. Ujujuj. Valkar i händerna och svettiga pannor. Och när vi inte orkade hacka mer slängde vi på jord och sen tryckte vi ner den ena plantan efter den andra. Vi provade lite förra året, men då var vi för sent ute (skulle se vad som kom upp först) så nu blev det lite upprepningar som ersättning för de plantor som inte orkade med vintern. Jag planterade fem st röda temyntor, tre st blodnävor, två kärleksörtar, fyra dagliljor, tre kokardblomster och fyra röda solbrudar. F grävde ner en hortensia, fyra citrontimjan, två lavendel och tre eller fyra kattmyntor - som katterna genast tuggade i sig. Sen satte vi oss ner och väntade på prunket.

Jovisst, vi älskar så klart alla våra barn...eh, förlåt, katter, lika mycket. Men en av dem har ändå tagit lite större plats i våra hjärtan och våra sängar och rum och famnar och... - Så sist men (verkligen) inte minst: Kasper (eller Casper som veterinären tyckte att han skulle heta - men vi associerar bara till Disney då). Kasper är familjens kelgris. Han är lite Karlsson på taket - lagom tjock i sina bästa år. Alltså ganska stadig...! Skrev tidigare om Lakrits som blir alldeles stel när man tar i honom. Kasper är hans totala motsats. Han slappnar av fullständigt, var han än är. Kasper är Veras bror och Cecilias son. När han föddes var han pigg och nyfiken redan väldigt tidigt. Man fick redan då också en känsla av att han skulle bli ganska "biffig". Kasper är husses katt (tyvärr...). Övriga familjemedlemmar får ta del av gunsten ibland, på nåder, men när husse är i närheten kommer Kasper direkt. Särskilt om husse ligger i soffan. Då tar Kasper sats och hoppar raskt upp på

Nu äntligen börjar det dra i den igen. Blomtarmen. Den som gör att man blir sugen på att åka till plantskolan och lassa korgen full med perenner och krukblommor. Idag var vi för sena (närmaste plantstället hade stängt för dagen) så vi åkte åt andra hållet och lyckades plocka till oss diverse ogenomtänkta blommor av olika sort. Vi gillar när det prunkar. Gärna lite rörigt och för tätt i rabatterna, så att det liksom väller över av blad och färg i olika höjder. Men det där riktiga suget har inte kommit förrän nu. Får väl se vad vi får till i år. Först ska det hackas gräs och läggas i ny jord. Det är ju alltid så - för att få göra det roliga måste man göra det tråkiga först.

Dagens katt blir Vera. Hon är Cecilias dotter och inte ett år gammal än. Vera har kaninmjuk päls. När hon var nyfödd trodde vi att hon skulle dö - eftersom hon var så trött och passiv om man jämför med hennes bror. Men vi har fattat nu. Hon vilade bara. Samlade krafter och laddade. Nu är hon piggast av alla. Hon gillar inte att bli buren och hållen - det har hon inte tid med - men hon blir gärna klappad och kliad där hon ligger. Och ligger gör hon gärna i sängen t ex. Vera är liten i kroppen och fantastiskt söt. När hon ska klösa på klösbrädan räcker det inte att stå med bakbenen i golvet och krafsa lite. Nä, hela Vera sitter mitt på brädan och blicken är lite vild. Vera är otroligt nyfiken och kollar in allt man gör, noga. Vera och morbror Stefan är väldigt lika i huvudform, ögon och kropp ö h t. Det finns ju ett redan publicerat kort här , som visar lite av det.

Igår skulle det fortsättas med vägstädningen och sedan skulle det grillas tillsammans. Nu var vädret inte riktigt vägstädarvänligt och det regnade i grillarna, men det blev himla trevligt i alla fall! Kul att träffa alla grannarna. R och A var som vanligt väldig generösa och "gästvänliga". Detta kommer nog att bli ett krav i fortsättningen. Ingen städning utan ätning, liksom.

Idag handlar det om Stefan. Han har ju varit omnämnd tidigare i bloggen i samband med att en veterinär gjorde lite som han ville och vi inte höll med om att han fick det. Stefan är alltså den som är halt. Han har väldigt lite känsel i "fingrarna" på höger framtass, och han kan inte styra sin "handled". Nu har vi varit hos vår favvodjurdoktor för en - väldigt sen - second opinion. Lika mycket för att försäkra oss om att vi inte är djurplågare som för att kolla om han hade någon undergörande kur så här långt i efterhand. Det hade han inte - även om han försökte - men han försäkrar att vi inte plågar honom. Stefan är Cecilias bror. Han är en glad och trevlig katt. Han lägger sig på rygg så fort man närmar sig för att bli gosad med. Han pratar mycket. Det kan vara svårt att veta om Stefan verkligen vill något eller om han bara vill konversera lite med oss eller kanske bara påtala att han har kommit in. Stefan ligger hos dottern varje natt. Om dörren till hennes rum i

Nästa katt blir Cecilia, vardagligt kallad Cissi. Som alla de andra katterna gillar hon kattmynta... Hon är född i Varnhem, Västergötland i maj 2005, och kom till oss i december samma år. Hon har hunnit föda två kullar, men den första räknar vi inte med. Hennes bror var nämligen inte kastrerad vid det laget, vilket kan förklara missödet i första graviditeten. Cecilia gillar att bli kliad i ljumskarna. Då slår hon kullerbyttor och knut på sig själv. Och spinner. Högt. Annars är hon (som katthonor ofta är, tycker jag) självständig och går sina egna vägar. Hon gör inget som hon inte vill själv. Cecilia vill flytta till grannarna. Hon smiter in där så fort hon ser att dörren är öppen. När hon kom var hon lätt och nätt och dottern sa att hon vägde "som en tröja". Efter den andra kullen var hon inte så nätt längre (mer en våt, stickad "Olle" i storlek XXXL) men nu har hon återgått till tröjstadiet igen. Vilket skulle göra vår favoritveterinär glad - han gillar inte när v

Idag har vi hälsat på Ullrik. Han var nypermanentad och gillade att bli kliad på hakan. Han hade väldigt ljus röst också. Otroligt söt!

Så jag börjar med Lakrits. Det är vår äldsta katt nu. Han har överlevt flera förolyckade missar. Lakrits gör allting väldigt långsamt, och han är stel som en pälspinne, om man håller honom. Han är rädd för vuxna människors ansikten. Hans svanstipp är medfött böjd i 90 graders vinkel, så att det ser ut som en boll. Lakrits päls är ganska fluffig och han blir brun när han solar sig. Att han är svart annars, kanske förstås av namnet. Han är född i norra Halland av en kattmor som först var en kastrerad hane som flydde i en släpkärra till Lindome, blev upphittad och sedan födde kattbarn. Lakrits är söt men ständigt skräckslagen och lite tafatt. Det är lätt att häckla honom för att han är så mesig, men egentligen är nog synd om honom. Ingen har gjort honom illa, vad vi vet, men det kanske räcker att ha en hermafrodit till mamma, för att det ska bli lite tokigt...

Nä, nu försvann arbetslusten totalt, trots att jag inte har ngn "långhelg" att se fram emot. Vissa måste ju jobba på fredag. Min arbetsdag idag började inte bra, men det känns som att den kan sluta bättre. Jag har kommit på att jag ju måste skriva lite om våra katter. Det mesta av vårt hemmaliv handlar ju om katter. Vi matar katter, bär katter, släpper in katter, avmaskar katter, letar efter katter, släpper ut katter, kliar katter, tittar på katter, busar med katter, skrattar åt katter, skäller på katter, plockar fästingar från katter, gosar med katter... ja, alla förstår. Man kanske ska presentera dem, tänkte jag. En om dagen. Det blir ju en hel arbetsvecka...

Igår kväll när vi helt urlakade av kroppslig och själslig trötthet ligger i sängen och ska sova, inser jag att F inte har duschat. Han luktar rök. Usch! - Nä, jag luktar man, säger F. - Nä, du luktar böckling. - Vilken fisk är det egentligen? Torsk? - Nä. - Sik? - Nä. - Abborre? - Nä. - Förresten är det nästan rätt om man säger torsk för allting är ju torsk. Tyst en stund. - Kolja är torsk. - Sch. Vill sova. Tyst igen. - Vitling är torsk! - Tyst. - Sik är nog torsk. - Godnatt! - Nä, sill är det nog. - Nä det är det väl inte? Tyst nu. I morse ropade han nerifrån köket: Det ÄR sill! Nästa fisklektion vill jag ha under normal skoltid...

Pust. Musklerna värker och kroppen darrar. Är så trött. De här senaste dagarna har varit tunga... Idag hoppades det raskt (nä, inte idag heller) upp ur sängen för en snabb städning av nedervåningen. Kl 10 ringde det på dörren och där stod vägföreningen. Kaffe och GI-proppade wienerbröd och bulle-längd, och sen skulle det vårstädas runt vägen. Nu var inte vädret riktigt så optimalt som det kunde ha varit, så jag själv hamnade på vår sida om gärsgårn och klippte en massa jämrans hallonpinnar. De hängde faktiskt ut över vägen, så det var inte bara arbete i egen trädgård, även om det var bra att få det gjort. Sedan eldades ris från de fällda björkarna upp. Efter en stund hamnade mer än björk i högen. Kartonger, barnböcker och en atlas t ex, åts upp av lågorna. Vi tänkte åka till svärmor och kolla på den senaste bäbisen. Ett lamm som blivit ratat av mamma och matas av husse och matte var tredje timme...och ibland t o m går med husse in i köket... Men de skulle inte vara hemma, så det får bl

Idag var det lite tungt att kliva ur sängen (blev inte med tralliralla idag heller) men det var bara att kämpa på. Det skulle flyttas. Inte vi (konstigt nog) men ett par kompisar som skulle transportera sitt bohag och liv, till ett hus med många rum. Vi kom några minuter försent, så bärandet var redan igång, men vi kastade oss in i lådhögar och möbler och efter två lastbilslass var allt flyttat redan kl 13. Najs! På väg hem handling och sen stupade jag i säng. Har inte riktigt vaknat än...

Det blev verkligen en överraskning! Åtminstone för mig. C-M skulle också blivit överraskad om inte AH hade försagt sig i sista minuten. Efter en smarrig lunch - tyckte alla utom AF vars kyckling var läskigt nära rå och därmed farlig - åkte vi båt till Styrsö Bratten. Där väntade Susanne på oss. Vi började promenera över den "bilfria" (nå, ett och annat fordon måste man nog ändå kalla bil) ön, och vips blev vi visade ner i -vad som skulle visa sig vara - hennes egen källare. Där förstod jag! Det var en keramikverkstad , fylld med Susannes egna skitsnygga alster. Vi skulle få skapa. Hon serverade oss fika och förkläden, och berättade om sig själv och lera, typ. Sen fick vi gegga ordentligt. Det var verkligen roligt. Bara det att vi verkligen fick till nåt som stannade kvar på skivan en stund utan att slungas av, var ju fantastiskt. Vi hann göra tre föremål var, under asgarv ggr flera. Håll med om att det är liiite imponerande - eftersom ingen av oss hade drejat tidigare. Vi fi

Eftermiddagen är vigd åt mer eller mindre hemliga aktiviteter med "flickvännerna". Vi ska luncha och sedan åka till en ö och göra nåt som jag inte vet. Hoppas att regngudarna håller sig i skinnet.

Det blir ju så jobbigt när man inte bloggar direkt efter saker som händer. Nu måste jag försöka komma ihåg, och är det något jag är dålig på så är det det. Att komma ihåg. Jag tror att det var såhär. I måndags jobbade jag hemifrån det mesta av dagen för att den "lille killen" (höhö) Kasper skulle kastreras. Det gick bra. Han var vinglig när han kom hem, och kissade i mitt knä, men nu är han som vanligt igen. På väg hem från veterinären körde framförvarande bil konstigt, plötsligt. Saktade ner mitt på raksträckan från ca 90 till kanske 50. Å sicken tur! För när jag tittade lite åt vänster (samtidigt som jag knorrade lite över det konstiga bilframförandet) insåg jag att jag också borde sakta ner. Stanna, närmare bestämt. Där kom nämligen en älg! Hon (tror jag att det var) sprang slalom mellan våra bilar och sedan fortsatte hon galant över åkrarna. Stora kliv med långa ben. Rätt stilig. Och på kvällen skulle det gås igen, och då höll vi på att gå in i ett rådjur. Wild life exper

Sicken tur att man har vänner som kan saker. I lördags kom J o J o V och hjälpte oss med björkfällning. Man kan kanske tycka att det är en baggis att fälla en björk eller två, men här låg grannens garage i farozonen och det kändes som en omogen grej att försöka själva. Men J var grym. Trädet föll precis där det skulle. Så han tog ett till när han ändå höll på. Suveränt. Sen blev det förstås lite jobb för oss... Vi är inga vana vedhanterare (även om vi hade vedpanna när jag var liten) så kropparna fick vad de tålde. Jag hämtade och travade. F sågade och klöv. Sen hade vi ont.

Skoskavet från den rask-rask-raska promenaden förra helgen med C, sitter kvar. Så igår fick det blir tramp på "maskinen" för första gången på ett halvår. Den har mest fungerat som stryktvättshängare sedan jag använde den senast. Ganska tråkigt att stå där, men bättre än att ligga i soffan. Som jag iofs också hann med... På eftermiddagen igår var vi på det sista utvecklingssamtalet med dottern i den skola hon går nu. Genom åren har vi blivit bortskämda, jag och pappan, med bra omdömen och resultat. Samma igår. Vi fick en genomgång av de nationella proven och hon hade i princip alla rätt på allting. Plus att fröknarna alltid säger att hon är ansvarstagande, en bra kompis, glad och positiv (hur nu det gick till med den mamman), idérik etc etc. Jag blir så stolt, rörd och tårögd! Tänk att min enda unge blev så bra. Hon tyckte att hon skulle få betyg så att hon visste vad hon skulle jobba på, men då sa fröken att det inte hade givit något om hon hade fått ett papper med MVG på - h

Som vanligt var jag inte ute i tillräckligt god tid för att boka tågbiljetter...så inatt kl 04.00 startade klockradion och jag skuttade (nåja) upp ur sängen och sprang ner till PC'n för att kolla om biljettbeståndet hade förändrats sedan igår kväll. Japp, det hade det. 05.37 fanns det en! Jag fick för mig att jag hade otroligt bråttom, så det blev racerdusch och snabba ryck. Så snabba att jag var på centralen kl fem. Stånk. Där fick jag sitta och vänta tills tågdörrarna gick att öppna... Aldrig blir det liksom lagom. Antingen alldeles för tidigt eller i sista sekunden flåsandes. Både på väg till och från jobbgaraget (där jag placerar bilen under Stockholmstripperna) kände jag mig allergisk. Nu är jag verkligen inte allergisk (även om vissa vill hävda det) men det kanske inte är så konstigt att det kliar i halsen när man sitter instängd i en bil med ett halvt ton hästpäls invävd i bilklädseln... Så nu är den städad - och det var väl iofs på tiden. Dottern får nog vackert byta om i s

Idag var det helgdag. Väl? OK, arbetarnas dag, men ändå helgdag. Som är vilodag, eller hur? Well. Min dotter har inte tagit in det där riktigt. Jag fick order om att köra henne till stallet kl 9. Sen åkte jag hem och väntade på att hon skulle ringa. Kl 14 var hon klar och jag hämtade henne. Bilens passagerarsäte har numera en extra klädsel. Av hästpäls. Nå. Kl 16 var det dags igen. Till ridskolan. Jag sprang en flåsig (och ryggontig) runda, medan hon tränade på hoppning. Sen stress hem igen. Hon kastade av sig kläderna för att byta till fotbollsmundering och däremellan proppade hon i sig en risifrutti. Mitt i klädbytet stannade hon upp och sa: "Mamma. Mina fötter luktar lite starkt...!". Höhö. Mmm. De gör väl det efter en dag i jodphurs (eller vad det heter) i 20 graders värme. Hela hon luktade "lite starkt" kan man väl säga. Och det lär inte ha blivit svagare av fotbollsträningen.