Passivt präktig

Nu blev det så där långt mellan gångerna igen. Gillar inte riktigt att skriva resuméer. Men jag gör det ändå. Det är så mycket man inte vill men måste ändå... ;-)

Vi har hackat mer gräs.
En kanin har hittats död.
Blommor har fotograferats.
Grillfest har hafts.
Stavgång har utförts.

Tja. Så är det väl sammanfattningsvis.

Idag har jag varit på dagstur till storstaden igen. Hände inte så mycket intressant egentligen, förutom att flera olika saker hamnade vid fötterna på mig. Och jag betedde mig inte riktigt som präktiga jag borde gjort.

När vi skulle gå av på Sthlms central, var det ett gäng pedagoger av nån sort som hade väldigt bråttom av för att hinna till nästa tåg. En av dem hade suttit bredvid mig och när jag skulle resa mig såg jag att hon hade tappat en vit scarf på golvet. Jag gjorde ingenting... Hon stod längst framme vid dörren och en massa stressade business-människor befann sig mellan mig och henne. Så jag gjorde ingenting.

När jag skulle åka hem strosade jag - eller ja, strosa är väl för mycket sagt - knödde jag mig in i Pocket Shop på centralen. Plötsligt fladdrade det till och en tågbiljett hamnade mellan mina fötter och några andras. Jag gjorde inget nu heller. Först. Men efter att ha snurrat ett par varv och dunkat till några potentiella pocketboksköpare med min ryggsäck, såg jag att den fortfarande låg där. Väntade på att någon annan skulle göra "det enda rätta", men det blev jag till slut ändå. La upp den på disken och butiksbiträdet tog emot den med en uttråkad min.

I slutet av tåghemfärden kom en Brämhults morotsjuice rullande och stannade vid min vänstra fot. Jag gjorde inget nu heller. Först. Men efter en stund ställde jag den upp. Fortfarande på golvet. Jag frågade inte ens killen bakom mig om det var hans. När vi sedan skulle av fick han se den och tog den.

Undrar om han var den enda av alla de tappare jag träffat på under dagen, som "som rättmätig ägare" fick tillbaka sin grej...