Spel och ansvar
Det har inte varit så mycket Wii Fit det senaste, precis. Men det beror INTE på att jag tröttnat. Resten av familjen har spelat både tidigt och sent, men jag har inte varit hemma så mycket den senaste tiden. Sist jag spelade var förra helgen då vi tog med hela konkarongen till vännerna och spelade halva natten (självklart efter att ha flyttat undan soffbordet). Bowling. Boxning. BMI-mätning. Tennis. Det är precis lika kul fortfarande. Men man kan ju inte står där jämt.
I övrigt har det varit jobb, jobb och jobb. Morgon, middag och kväll. För det mesta har det varit roligt. Kurser har gåtts och några till ska gås. Detta för att jag kallas "utbildningsansvarig" i ett projekt - och då gäller det att man gått kursen själv innan man ska lära andra.
Jag har sprungit några ggr. Eller nja. Sprungit. Det liknar nog mer jogging. Men det hette det väl mest på 80-talet. Löptränat, säger de flesta nuförtiden. Oavsett om de älgat fram som mästerkatten i stövlar eller smålunkat som jag gör... Men jag har fortfarande inte sprungit mer än en mil (knappt det ens) i ett "löp". Hur ska det då gå att lunka runt 2,1 mil...?
I övrigt funderar jag en del. Självklart över saker som Burma och Amstatten, men den lilla människa som jag är på jorden, har svårt att ta in såna händelser. Så enkelt är det. Om jag inte kan personifiera mig med det på nåt sätt, kan jag inte förstå. Primitivt och mänskligt. Som vanligt. Jag kan oja mig och förfasa mig, men jag fattar inte vidden och betydelsen. Nä, det jag funderar över mest, är mitt liv, mina närmaste och hur den närmaste tillvaron ska se ut. Det mest filosofiska den senaste tiden har varit mina tankar om begreppet ansvar.
För mig är det ett väsentligt ord. Hela mitt liv handlar om ansvar. Skittråkigt, jag vet. Men det slutar alltid med det. Du har alltid, till syvende och sist, ansvar för ditt eget liv. Och i det ingår ansvar för dina reaktioner och dina handlingar. Du kan ALDRIG skylla från dig.
Om någon sårar dig, så javisst det var brist på hyfs från den personen, men hur du reagerar är DITT ansvar. Den som sårar har inte en enda aning om hur det som sägs eller görs påverkar dig.
Om du inte hittar vägen, så är det DITT ansvar. Det är DITT ansvar att ta reda på vägbeskrivningen i detalj tills du förstår den. Fattar du inte - så fråga mer. Men du kan aldrig skylla på någon annan för att du inte hittade eller inte kom i tid därför. Aldrig.
Om du valde fel utbildning eller fel yrke. Ditt ansvar. Om du skaffade fel bil. Ditt ansvar. Om du sa eller inte sa det du borde ha sagt - ditt ansvar. Om det som ska blir gjort blir gjort - ditt ansvar.
Man kan kanske snubbla i ansvarstänket om man börjar snacka öde och determinism, men där är jag inte än. Jag pratar om varje litet steg man tar varje liten dag. Det är ens eget ansvar. INGEN annans.
I övrigt har det varit jobb, jobb och jobb. Morgon, middag och kväll. För det mesta har det varit roligt. Kurser har gåtts och några till ska gås. Detta för att jag kallas "utbildningsansvarig" i ett projekt - och då gäller det att man gått kursen själv innan man ska lära andra.
Jag har sprungit några ggr. Eller nja. Sprungit. Det liknar nog mer jogging. Men det hette det väl mest på 80-talet. Löptränat, säger de flesta nuförtiden. Oavsett om de älgat fram som mästerkatten i stövlar eller smålunkat som jag gör... Men jag har fortfarande inte sprungit mer än en mil (knappt det ens) i ett "löp". Hur ska det då gå att lunka runt 2,1 mil...?
I övrigt funderar jag en del. Självklart över saker som Burma och Amstatten, men den lilla människa som jag är på jorden, har svårt att ta in såna händelser. Så enkelt är det. Om jag inte kan personifiera mig med det på nåt sätt, kan jag inte förstå. Primitivt och mänskligt. Som vanligt. Jag kan oja mig och förfasa mig, men jag fattar inte vidden och betydelsen. Nä, det jag funderar över mest, är mitt liv, mina närmaste och hur den närmaste tillvaron ska se ut. Det mest filosofiska den senaste tiden har varit mina tankar om begreppet ansvar.
För mig är det ett väsentligt ord. Hela mitt liv handlar om ansvar. Skittråkigt, jag vet. Men det slutar alltid med det. Du har alltid, till syvende och sist, ansvar för ditt eget liv. Och i det ingår ansvar för dina reaktioner och dina handlingar. Du kan ALDRIG skylla från dig.
Om någon sårar dig, så javisst det var brist på hyfs från den personen, men hur du reagerar är DITT ansvar. Den som sårar har inte en enda aning om hur det som sägs eller görs påverkar dig.
Om du inte hittar vägen, så är det DITT ansvar. Det är DITT ansvar att ta reda på vägbeskrivningen i detalj tills du förstår den. Fattar du inte - så fråga mer. Men du kan aldrig skylla på någon annan för att du inte hittade eller inte kom i tid därför. Aldrig.
Om du valde fel utbildning eller fel yrke. Ditt ansvar. Om du skaffade fel bil. Ditt ansvar. Om du sa eller inte sa det du borde ha sagt - ditt ansvar. Om det som ska blir gjort blir gjort - ditt ansvar.
Man kan kanske snubbla i ansvarstänket om man börjar snacka öde och determinism, men där är jag inte än. Jag pratar om varje litet steg man tar varje liten dag. Det är ens eget ansvar. INGEN annans.
Kommentarer