Bättre och sämre dagar

Igår var en skitjobbig dag. Det mest irriterande är att jag inte kan säga i förväg hur nästa dag ska bli. Inte ens gissa. Skulle ju kunna tro att det skulle handla om vad jag har gjort och vad som har påverkat mig - och det gör det säkert också - men det är så svårt att koppla. Ibland är det som att det tar flera dagar innan det märks. Försöker tänka tillbaka på hur mycket bil jag har kört, hur stressad jag faktiskt har känt mig, hur arg jag har varit, hur mycket folk jag har träffat etc etc. Men det stämmer liksom aldrig. Antingen är det slumpen, eller så är det bara jag som inte känner mig själv och mina signaler tillräckligt bra än.

Idag var en bättre dag. Mindre uppdragna axlar, mindre halskramper (jag skriver så, för det är så attans svårt att beskriva), mindre anfall av sus i huvudet och pirr i fingrarna, mindre hjärtklappning. Och mindre av hypokondrin.

För det hänger ihop som Knatte och Fnatte - hypokondri och paniksyndrom. Åtminstone på mig. Alla små "symptom" är tecken på diverse riktigt allvarliga sjukdomar, som hjärnblödning pga aneurysm, hjärtstillestånd, hjärntumör, plötslig tilltäppning av andningsvägarna etc etc. Det är helt uppåt väggarna - jag ser och fattar det - men där och då är det på riktigt! Känner mig som värsta klena ynkryggen.

Och det gillar jag inte. Att känna mig liten, oduktig och svag, är inte mitt favorittillstånd...