Mera lera

Oops. Nu blev det lite tätt och plötsligt intensivt här - men jag är bara tvungen att berätta att jag började på en keramik-kurs till slut. Det tog några månader efter det här inlägget, men det är som det brukar. Jag är trög i starten. Jag måste vända och vrida på allt innan jag faktiskt gör det där som jag egentligen redan vet att jag ska.

Men jag gjorde det till slut. Och det är fantastiskt. Det som ska skapas blir inte alltid som man vill (nästan aldrig faktiskt), men de timmar jag spenderar där, på Vävra, spenderar jag i totalt fokus. Jag kör bil dit. Jobbigt. Jag kör bil hem. Jobbigt. Men tiden där är aldrig jobbig.

Jag brukar hävda att man inte kan tänka på ingenting. Men det är så nära det kan bli när jag har lerklumpen i händerna. Jag tänker nästan på ingenting. Och det är så skönt.