42
I Liftarens guide till galaxen kommer man fram till att meningen med livet är 42 (typ - det var krångligare än så, såklart).
I mina yngre filosofiska år kom jag fram till att meningen med livet är att leta efter meningen med livet.
Många menar nog att lycka är meningen med livet. Och många ägnar rätt mycket tid åt att definiera lycka, för sig själva och andra.
På Göteborgs Universitets Grundkurs i psykologi, pratade vi om lycka i flera poäng. Det är lätt att kasta ur sig ett gäng saker som ger/är lycka. Välbefinnande, kärlek, social samvaro, var några, nästan självklara (?) komponenter. Efter det rabblar man pengar, jobb, boende och andra materiella faktorer.
Men vad ÄR lycka egentligen? Kan vi vara bestående lyckliga - eller är vi det bara i små stunder och återgår sen till ett stabilt vardagslyckostatus? Kan vi ackumulera lycka? Är vi lyckligare när vi dör om vi haft många små lyckostunder genom livet? Eller är lycka alltid momentant och här och nu? Vet vi att vi är lyckliga när vi är det, eller konstaterar vi det först efteråt? Och är det verkligen lycka vi strävar efter?
Fick lite tankar om detta av en vän idag. Och insåg att vi gärna diskuterar och pratar om lycka och livet i stora, fina drag. Medmänsklighet, godhet och harmoni, kan vi prata om högt och länge. Men tänk om det är mer primitivt än så?
Tänk om en av de viktigaste lyckostunderna i livet handlar om nåt så opratbart som sex?
Pajar man bilden av den goda, intelligenta människan då? Eller blir den tvärtom fullkomlig, först då?
I mina yngre filosofiska år kom jag fram till att meningen med livet är att leta efter meningen med livet.
Många menar nog att lycka är meningen med livet. Och många ägnar rätt mycket tid åt att definiera lycka, för sig själva och andra.
På Göteborgs Universitets Grundkurs i psykologi, pratade vi om lycka i flera poäng. Det är lätt att kasta ur sig ett gäng saker som ger/är lycka. Välbefinnande, kärlek, social samvaro, var några, nästan självklara (?) komponenter. Efter det rabblar man pengar, jobb, boende och andra materiella faktorer.
Men vad ÄR lycka egentligen? Kan vi vara bestående lyckliga - eller är vi det bara i små stunder och återgår sen till ett stabilt vardagslyckostatus? Kan vi ackumulera lycka? Är vi lyckligare när vi dör om vi haft många små lyckostunder genom livet? Eller är lycka alltid momentant och här och nu? Vet vi att vi är lyckliga när vi är det, eller konstaterar vi det först efteråt? Och är det verkligen lycka vi strävar efter?
Fick lite tankar om detta av en vän idag. Och insåg att vi gärna diskuterar och pratar om lycka och livet i stora, fina drag. Medmänsklighet, godhet och harmoni, kan vi prata om högt och länge. Men tänk om det är mer primitivt än så?
Tänk om en av de viktigaste lyckostunderna i livet handlar om nåt så opratbart som sex?
Pajar man bilden av den goda, intelligenta människan då? Eller blir den tvärtom fullkomlig, först då?
Kommentarer