Torsdagsbåt
Åkte Hisingen runt igår. "Vem gör det frivilligt?" Tänker varenda liten göteborgare då... "Den där ön ska man ju hålla sig så långt ifrån som det bara går". Men se, det tycker inte vi. Vi vill se den från alla håll. Igår blev det från utsidan i vänstervarv.
Det var nog självaste skutkaptenen som guidade oss på nån fin bohuslänsk dialektvariant, så jag kände mig hemma. Kanske inte med vissa uttal, men det gjorde inget. Han sa Schalmers, t ex. Och sånt. Han var fin. På rösten. Och han kunde allt man behöver kunna om götet och "djävulsön" (mina kollegors benämning på Hisingen) och allt runtomkring.
Hans jungman/matros (? - har ingen aning) var en käck och glad gamäng. Blek och mager, men redigt tatuerad, underhöll han oss t o m när han körde biljettkontrollen. Strax innan vi la ut, ramlade han in i baren och frågade "Pratar ni svenska allihop? Schwedish? Schwedish?". Han fortsatte ner för trapporna och efter en liten stund kom han upp igen, skred upp för trapporna till bryggan och sa "Vi har en REN besättning idag!!"... Nu kanske man skulle kunnat korrigera honom lite där, för det var nog inte besättningen han pratade om egentligen, men vi valde att tolka det som vi ville. Och tyckte att det var lite roligt. Galet. På gränsen kanske. Men roligt.
Sen hade vi en stackare bakom oss, men honom behöver man kanske inte lägga så många ord på. Han rumsterade, på ett inte helt nyktert vis, och försökte delta i våra samtal lite nu och då, med ganska dåliga resultat. Ett tag var han t ex bombsäker på att Fredrik hette Janne. Tog ett tag innan Janne svarade på tilltal...
Men allt som allt var det värsta bästa kvällen. Att jag sen fick hem hela gänget till min lilla boning för lite (ljummen) champagne gjorde absolut ingenting! De är bäst.
Det var nog självaste skutkaptenen som guidade oss på nån fin bohuslänsk dialektvariant, så jag kände mig hemma. Kanske inte med vissa uttal, men det gjorde inget. Han sa Schalmers, t ex. Och sånt. Han var fin. På rösten. Och han kunde allt man behöver kunna om götet och "djävulsön" (mina kollegors benämning på Hisingen) och allt runtomkring.
Hans jungman/matros (? - har ingen aning) var en käck och glad gamäng. Blek och mager, men redigt tatuerad, underhöll han oss t o m när han körde biljettkontrollen. Strax innan vi la ut, ramlade han in i baren och frågade "Pratar ni svenska allihop? Schwedish? Schwedish?". Han fortsatte ner för trapporna och efter en liten stund kom han upp igen, skred upp för trapporna till bryggan och sa "Vi har en REN besättning idag!!"... Nu kanske man skulle kunnat korrigera honom lite där, för det var nog inte besättningen han pratade om egentligen, men vi valde att tolka det som vi ville. Och tyckte att det var lite roligt. Galet. På gränsen kanske. Men roligt.
Sen hade vi en stackare bakom oss, men honom behöver man kanske inte lägga så många ord på. Han rumsterade, på ett inte helt nyktert vis, och försökte delta i våra samtal lite nu och då, med ganska dåliga resultat. Ett tag var han t ex bombsäker på att Fredrik hette Janne. Tog ett tag innan Janne svarade på tilltal...
Men allt som allt var det värsta bästa kvällen. Att jag sen fick hem hela gänget till min lilla boning för lite (ljummen) champagne gjorde absolut ingenting! De är bäst.
Kommentarer