Grinig gardinavkortare

Både idag och igår har jag varit grinig och lättgråten. Det är väl det vanliga, antagligen (en gång per månad) och det är jobbigt. Men på nåt sätt är jag närmare känslorna de här dagarna. Givetvis på gott och ont - men jag vill gärna tro att det har nån nytta att vara så känslig ibland. Allt blir liksom förstärkt. Tror egentligen inte att känslorna och reaktionerna är nya - de finns nog därinne hela tiden - men de ligger på ytan och blir väldigt känsliga för beröring under ett par dygn. Som sagt - jobbigt för omgivningen och jobbigt för mig - men jag kan inte göra så mycket åt det.

Självklart underlättade inte ovanstående igår när jag skulle ta mig till jobbet och förhoppningsvis få ut min bil. Vid 10.30 hade jag fått skjuts till bussen och tagit en promenad till jobbet. Gick runt hörnet och kollade på garage-porten och såg att den var helt öppen nu. Antog att någon kollat på den och faktiskt tänkt efter lite. Det är ju fler än jag i huset som behöver garaget, om man säger. Tjafset med bilen påverkade hela min dag. Så himla larvigt, egentligen, men jag kom liksom aldrig igång. Och dessutom hamnade jag i en riktigt tröttsam telefondiskussion med en kollega som jag egentligen tycker om, men just igår höll jag inte med om något han sa... Undrar vad han tänkte. "J-la lynnig människa den där" eller nåt.

Åkte från jobbet lite tidigare än vanligt för att säkert få ut skruttomobilen genom porten. Det gick fint...

Idag har jag fållat gardiner till dotterns svartvita rum i samma längd som några andra - och då blev de såklart för korta! Får se om barnet står ut eller inte. Jag har liksom ingen bok med regler för hur långa eller korta gardiner får lov att vara. Får väl fråga mamma...

I morgon är det hur som helst IKEA som gäller. Hylla, matta och panelgardinlängdshållare (heter det såklart inte men jag kommer inte på vad de heter, de små rackarna) behövs. Och färg. Gamla röda hyllor ska bli svarta...