Sesam öppna dig
Hemma från kursen - men det var med nöd och näppe.
Efter att ha bordat snigeltåget från Örebro tog det inte lång tid förrän alla märkte att något måste vara fel. Fel var det. På loket. Vi fick information omväxlande från lokföraren och konduktörerna, och jag måste säga att föraren var den mest optimistiska. Konduktören sa vid ett tillfälle: "Vi får se om vi kommer fram till Göteborg...". Lokföraren berättade vid varje utrop om nya saker som de hade "kopplat loss" så att loket skulle funka... Det hade iofs "sämre dragkraft" ett tag - men han trodde ändå att vi skulle köra ikapp lite av de försenare 40 minuterna... Och sen gick det lite saktare än brukligt - men "snart är vi uppe i normal hastighet!".
Ca 1,5 tim försenade landade vi på Göteborgs perrong och knatade mot jobbgaraget där bilen stod. Och står! För vi kom nämligen inte ut! Porten öppnades till hälften och sen ville den inte mer. Ringde grannen för att fjäska fram en skjuts, men de svarade inte, som tur var kanske. Så jag ringde en taxi. Och så ringde jag det enda mobilnumret jag hade till någon på kontoret. Till min f d chef. Hon svarade inte. Så ringde jag Securitas och frågade om de hade hand om garaget. Njae - om ingen betalar så kommer vi inte, sa de. Så ringde jag 118118 och fick tag i kontorsassistenten. Hon hade inget nummer - men tyckte att jag skulle gå upp på kontoret och leta i en pärm som kanske stod på nåt ställe och där det kanske fanns ett nummer att ringa. När hon sa det satt vi redan i en taxi - som jag ju också hade ringt - så det blev ingen pärm.
Väl hemma letade jag upp ett journummer via Skanskas sida och hamnade hos...Securitas! Och den här gången skulle de ta kontakt med någon som skulle titta på porten.
Pust.
Och i morgon behöver jag ta mig till jobbet. Men det blir klurigt. För bilen är redan där, men inte jag...
Efter att ha bordat snigeltåget från Örebro tog det inte lång tid förrän alla märkte att något måste vara fel. Fel var det. På loket. Vi fick information omväxlande från lokföraren och konduktörerna, och jag måste säga att föraren var den mest optimistiska. Konduktören sa vid ett tillfälle: "Vi får se om vi kommer fram till Göteborg...". Lokföraren berättade vid varje utrop om nya saker som de hade "kopplat loss" så att loket skulle funka... Det hade iofs "sämre dragkraft" ett tag - men han trodde ändå att vi skulle köra ikapp lite av de försenare 40 minuterna... Och sen gick det lite saktare än brukligt - men "snart är vi uppe i normal hastighet!".
Ca 1,5 tim försenade landade vi på Göteborgs perrong och knatade mot jobbgaraget där bilen stod. Och står! För vi kom nämligen inte ut! Porten öppnades till hälften och sen ville den inte mer. Ringde grannen för att fjäska fram en skjuts, men de svarade inte, som tur var kanske. Så jag ringde en taxi. Och så ringde jag det enda mobilnumret jag hade till någon på kontoret. Till min f d chef. Hon svarade inte. Så ringde jag Securitas och frågade om de hade hand om garaget. Njae - om ingen betalar så kommer vi inte, sa de. Så ringde jag 118118 och fick tag i kontorsassistenten. Hon hade inget nummer - men tyckte att jag skulle gå upp på kontoret och leta i en pärm som kanske stod på nåt ställe och där det kanske fanns ett nummer att ringa. När hon sa det satt vi redan i en taxi - som jag ju också hade ringt - så det blev ingen pärm.
Väl hemma letade jag upp ett journummer via Skanskas sida och hamnade hos...Securitas! Och den här gången skulle de ta kontakt med någon som skulle titta på porten.
Pust.
Och i morgon behöver jag ta mig till jobbet. Men det blir klurigt. För bilen är redan där, men inte jag...
Kommentarer
Tack snälla du för uppmuntrande ord! Glad jag blev! Ja, det är så underbart när karaktärerna börjar leva sitt eget liv och man kan blanda påhitt och sanning. Det är en härlig frihetskänsla.
Ha en bra lördagskväll!