Upp som en vårsol och ner som en råraka

Förra inlägget var positivt. Det var ju ovanligt. Se det som en engångsföreteelse. Det jag ska berätta nu är nog mera jag. Mer depp, mörker och trist. Men jag hoppas ändå att den här dagen tog priset. Nu har jag väl fått min skit för hela året?

Först hade jag kört någon mil när jag insåg att jag glömt allt som jag nyss packat i påse - stavgångskläder etc. OK. Då blev jag lite sur, men inte så farligt.

Sen ringde en kollega och tyckte att jag skulle vara etikettskrivarhjälte. Jag hatar etikettskrivare. Då blev jag lite surare. På skrivare och sånt skräp. Inte på henne som ringde, utan på saker som krånglar som jag inte egentligen vet hur man hanterar, men måste ge mig på ändå. Och så hann jag arga upp mig över andra kollegor som alltid vägrar ta i såna saker som jag ska hålla på med egentligen, men jag förväntas alltid peta i deras områden. Konstigt att vissa saker bara gäller åt ett håll. Sådär. Där var jag ganska grinig.

Väl framme på jobbet köades det upp med olika stora och små frågor, samtidigt som jag upptäckte ett stort missöde i Stockholm, orsakat av mig själv! F-n. Och frågorna blev fler runt omkring och stressen snörde åt.

Kastade mig iväg till lunch med gamla kompisar, efter att ha skickat diverse "ursäkta"- och "det ska aldrig hända igen"-mail ang tabben jag gjort.

När lunchen var slut skulle jag backa ur garaget som jag hade fått gömma bilen i. La över och "skraaaap, knaaak". Jaha? Stod det en stolpe där? En gul. Jaså. Så dumt... Backspegeln knäckt och jag bara anade hur dörren såg ut. Som om jag inte nyss betalt den sista självrisken efter alla inbrott och skadegörelse jag har haft på den bilen. När jag kom hem visade sig mina dörraningar vara onda i underkant. Det var naturligtvis värre än jag trodde.


Eftersom jag insåg att jag aldrig borde ha gått upp ur sängen den här dagen, åkte jag hem och jobbade den sista stunden. Plockade på mig stavgångskläderna (de låg ju så behändigt packade i en kasse i hallen) och hämtade upp en gammal granna för en promenad. När vi mött upp den nuvarande grannan och flämtat oss runt skogen i nån timma, kom vi tillbaka till bilen och då har något smetat bajs i handtaget till passagerardörren!!! Eh?

Dagen är inte slut än. Jag väntar bara på vad som ska hända mer innan jag kan krypa ner under täcket och stänga av mig från omvärldens ondska... För nåt blir det väl.