Ilskebyttan

Grannika hade bestämt sig för att åka med till Sälen trots allt. Ingen av oss ville pressa henne, men alla önskade att hon skulle välja det istället för att stanna hemma. Så händer det. Nu sitter hon och hennes mamma på sjukhuset och väntar på en förändring. Och de som spår, tror att förändringen blir till det sämre. Livet är så j-la orättvist! Vi har pratat om dig idag Annika, och ingen av oss vill längre åka. Varför ska vi åka tillsammans och ha roligt, när du sitter där? Varför måste vissa människor lida, så länge och utdraget? Vem har bestämt det? Det fyller ju inget syfte alls. Vi tänker på dig och de dina, Annika. Och jag lovar - du kommer att ha träningsvärk på söndag. För du har varit med oss i backarna hela helgen...

Förresten. Jag har ju lite kändisnoja. Fast det brukar mer handla om "jag mötte Lassie...s mammas brorsas kusins arbetskamrat" å sånt. Om man kollar in Camilla Läckbergs sida (som jag och Ullkatten brukade göra, mot vår vilja på nåt sätt) så har hon en bild på en Lotta (hon har även figurerat tidigare som brud). Jag känner faktiskt Lottas mamma. Så det så.

...hette filmen som jag släpade med min make på ikväll. Tre timmar lång. Men tre timmar kan kännas mycket längre än de här. Det vi fick se var världspremiären för en miniserie som ska börja i SVT den 26/2. Se den! Den satte sprätt på många fördomar och tränade många skrattmuskler. Man får inte må alltför dåligt av dansbansmusik, bara. Lite krydda såhär på premiärdagen var att skådespelarna var på plats. Man kände sig lite VIP när man såg dem på film och sedan applåderade åt dem IRL på scen. (Fatta hur många förkortningar jag kan...). Helgen var hektisk. Det blev städat trots allt. När det var som finast ute, svettades jag, moppen och dammsugaren. Det som är tacksamt med att städa när man har fem katter, ett marsvin, en kanin och fyra mer eller mindre långhåriga människor i huset, är att det syns när man har städat. Det gör verkligen skillnad... Och tjejernas fotbollscup gick lite bättre än den förra cupen. Nu vann de åtminstone en match av tre. Snart läggdags. Lär väl nynna mig till sö

Så var bilen hemma hos mig igen. Får väl se hur länge det går den här gången. Blev lite flängigt där. Från jobbet, hem och byta bil och fort ner till verkstan innan 16.30. Där satt Mats med en flaska motorolja och väntade... Hur ska man tolka det? De har tydligen inte gjort något mer än att skölja systemet och köra fram o tillbaka till Sätila några ggr. Avancerad felsökning? Jag lovade att komma tillbaka om ett par veckor så ska de få skölja igen. Inte bara människor som behöver tarmsköljas såhär i hälsotider... Jag fattar ändå inte hur de förklarar att oljan försvinner för att det är geggigt i motorn, men så länge jag inte betalar får de väl hitta på sina egna diagnoser. Nu är det fredag! Början på en hektisk helg, med filmfestival, äventyrsbad och fotbollscup. Blir väl inte städat den här helgen heller.

Japp. så är det. Bilen är hemma igen. Inte hemma hos mig utan hemma hos sig. På bilverkstan. För den måste ju känna sig mer hemma där än här. Det var nog för att den saknade grabbarna på verkstan så mycket som oljelampan blinkade, trycklarmet pep och den mumsiga, smältglassliknande geggan vällde upp ur expansionskärlet. För det kan väl inte vara så att bil-lagarna har missat nåt? Nä... Igår ringde de och sa att min bil ska åka fram och tillbaka till Sätila några dagar. För att den ska åka vanligt så att den reagerar som vanligt. För det räcker tydligen inte med hur den reagerar när jag kör den. Det är nog inte på det vanliga sättet. Eller nåt.

Glömde ju att jag lärde mig ett nytt uttryck idag. Jag brukar ibland använda benämningen flegmatiker - framför allt när jag pratar om vår lååångsamma, trögtänkta sengångare till katt Lakrits - men idag hörde jag "korkeksflegmatiker" vilket ju var ett superord. Det ska jag använda mer. Tänk lååångsam och tänk Ferdinand. Där har vi den. Korkeksflegmatikern.

Var lite nyfiken på Telias driftinformation eftersom vi blev av med internet en stund i eftermiddag (eller åtminstone DNS'erna) och hittade detta: Eeh...I vilket läge kan man använda den länken?

Nu har man varit en ärbar kvinna i en dryg vecka. Ett antal närstående personer har blivit informerade på olika sätt (via Australien bl a) och det flesta har väl reagerat positivt, tror jag... Nu är det ju inte för deras skull vi gjorde det, men det är enklare om de är med oss på tåget, liksom. Idag kom svärmor med jättefin present och hemgjorda semlor. I fredags fick jag blommor av luriga kollegor. Roligt! Kanske vi borde göra nåt mer särskilt som fler kan delta i, men det får nog bli senare. En stor fest kanske? Jobbveckan har varit riktigt rolig, för en gångs skull. Det var länge sen jag kände den där lusten att gå till jobbet men nu har den äntligen kommit tillbaka. Efter några år av sorger och bedrövelser. Känner att jag åstadkommer saker, att människor runt mig har förtroende för att jag gör det jag ska, och vårt lilla team börjar bli riktigt bra. Det kunde man inte tro för 1-2 år sedan... Igår åkte vi till Ullared. Precis när stormen och snöfallet tog i som värst, gav vi oss ut

Den 13/1 2007 kommer aldrig att glömmas. Miljoner tack till de närvarande som gjorde dagen helt perfekt! T o m vädergudarna var på gott humör.

Glömde ju berätta om kattmaten. Vi har kört en strategi de senaste veckorna för att få katterna att inte äta så mycket. Det blir dyrt och de blir feta, när maten står där och lockar. Så jag köpte äcklig mat. Trodde kanske inte att den var SÅ äcklig, dock. Man kan nog kalla det självsvält, det som våra stackars lurviga familjemedlemmar har hållit på med ett tag. De vägrar fullständigt att äta från skålen med Eldorado-mat... Så jag föll väl till föga, då'ra. Jag köpte en vanlig påse. Å jämrans vad de åt! Som om de inte fått mat på flera veckor. Men det hade de ju. Tyckte jag. Hur som helst tänkte jag inte låta den äckliga maten hamna i komposten sådär utan vidare. "Jag blandar!", tänkte jag. Tänkt och gjort. Hällde i den goda maten i äckelmatsbehållaren och började skaka. "SKWOISCH!!!" Locket åkte av och kattmaten åkte ut. Över hela köksgolvet... "WOW!", såg katterna ut att tänka. "En jättestor matskål!" "Som man kan gå i!" Jag sopade

Nu får det vara slut med rea-shoppandet. Jag har shoppat mer nu på ett par veckor än jag någonsin har gjort. Jag har gått i affärer som jag alltid gått förbi tidigare. Jag har provat...och provat...och provat. Som om jag först nu har fattat att man (kvinna) gillar att shoppa, handla, göra slut på pengar. Som om jag först nu har växt upp. Fattat att man måste gå runt i affärerna för att veta vad som finns, vad det kostar och vad man tycker är snyggt. För det är nog det som är mitt största problem. Jag vet inte själv vad jag tycker om. Eller nä. Inte så. Jag vet vad jag tycker om, men tror inte att det duger. Tror inte att jag duger. Tror inte att jag är värd att handla kläder till. Och jag vet att det är så. Sjukdomsinsikt, alltså. Men så är det. Närmar mig 40 och måste jobba på att bli vuxen. Tänker ofta på det här med självkänsla. Redan för länge sen - i min New Age-period (alla har väl haft en New Age-period?) läste jag in mig på skillnaderna mellan självförtroende och självkänsla oc

Bättre sent än aldrig, klyschigt talat. Jag återupptog köksmålandet idag! Bara ett halvår senare... Visst. Slappt! Kasst! Men nu gör jag det! Det är bra av mig, tycker jag. Det värsta var att det var så länge sen sist så jag hade glömt hur många lager jag målade. Får väl chansa. Idag fick äntligen Grannan beskedet från det nya jobbet. Beskedet som hon skulle få, så klart, men inte fick precis den dagen hon trodde och på det sättet hon hade tänkt, vilket satte igång en himla apparat i hennes hjärna. Trots att jag försökte tala om för henne att det inte handlade om OM utan NÄR. Så idag blev det lite skumpa. För det är hon värd. I morgon ska det ut och gås kl 06.30. Och hur vi än gör och bestämmer, så får man spe och hån. Tränar jag inte så är inte det bra. Tränar jag, så är inte det bra. Och tränar jag fast på andra tider än vad som står i boken om det normala tränandet, så är inte det bra. Hur ska 'i ha't?

Nyårsdagen tillbringades i soffan. Hade liksom bestämt mig för att nyårsdagen är en dag för soffa, TV och snacks. Så jag placerade mig i soffan framför TV'n, med jordnötsringar och ostbågar från festen. Blev rastlös av att ligga där och jordnötsringarna var jag inte ens sugen på (men åt såklart ändå) och det var inte så mycket på TV'n heller. Men kvar låg jag. Hur f-n är man funtad? Rubbad? Spelar inte med full kortlek? Hissen går inte ända upp? Inte alla hästar hemma i stallet? Inte den vassaste kniven i lådan? Nåt måste det ju vara... Idag har jag gått på stan. Min nya hobby. Jag letar fortfarande efter kläder som inte sitter åt och inte visar hud och inte är tält. Det är svårt. Flanerade bland märkesbutikerna i NK och försökte se ut som en som brukar handla klänningar för 7 papp. Gick väl sådär... Så det jag kom hem med var inhandlat på H&M. Tre timmar på stan för att handla två blusar på H&M... Jojo. Men jag försöker i alla fall! Sen hann vi faktiskt motionera också

Dumma blogger. Varenda gång jag ska lägga in bilder måste jag använda mina avancerade (eh...) HTML-kunskaper för att skapa bildlänkar alldeles manuellt. Varför drabbar det bara mig? Varför måste just jag prövas så hårt på livets stig...?

Gott nytt år! Det gick ju bra det där också. Alla kom, alla åt och alla höll på att blåsa bort i stormen. Som tur var var det ingen som gjorde det - bara ett par champagne-glas. Men det är ju världsliga saker. Maten var god-godi-god-god, barnen var ganska snälla och den stora Leffe gick åt. Kul! Gräsmattan ser ut som ett slagfält i gryningen. Det ligger raketrester och avfyrningsramper utspridda över hela trädgården. "Hade vi fäst, eller?" Man måste stanna upp och vara tacksam ibland. Tacksam för att vi bor bra, mår bra och har många bra vänner. Jag är usel på att underhålla kontakterna med mina vänner, så det är tur att det finns några kvar. Man behöver dem - vad man än tror och kan inbilla sig ibland. Så, tack alla, för att ni gjorde nyårsfirandet till en bra kväll! Igen!