Ilskebyttan

Satans vad svårt det är att skriva OM nåt som man tyckte att man fick ihop rätt OK. Det försvann naturligtvis när jag skulle publicera. Det har hänt förr, men jag har ändå inte fått in i skallen att jag ska markera och kopiera allt innan jag publicerar. Nå. Jag vill ha ett konto för oförutsedda inkomster! Där det då och då, oförutsett, hamnar lite pengar. Men nä. Det har jag aldrig hört talas om. Däremot dessa plötsliga utgifter som tycks hopas till stora pengastaplar. De är helt normala. Det är väl därför jag sitter här och känner mig nästan singel-deppig igen. TV, soffa, öl, chips och "synd-om-tyck". 10000! Kan billagningen kosta. Som alltid ska mina bilar läcka allt möjligt och detta kan alltså kosta 10 papp! Plus skorstensplåtslageri. Och julklappar. Och självrisken efter inbrotten. Och allt annat. Vad skulle det vara bra för? Gör mig rik, nån! Kan jag inte bli smal och snygg, så kan jag väl åtminstone bli rik?

...hette en bok som jag hade när jag var liten. Den var som en bok om Mamma Mu innan Mamma Mu fanns. Om en kossa som kunde göra vad som helst, bara hon ville. Nu känner jag mig som det där förstadiet till kossa. Jag kunde! Lilla jag tyckte att jag var värd mer och sa nej till lönebudet. Och det gav utdelning! Ha! Nu är vi överens, jag och chefen. Men inte för ett tag sedan... Har pratat engelska idag. Vadå? Inget märkvärdigt? Nä, kanske inte. Men om man inte pratat på ett par år och ska göra nåt slags reklam för avdelningen när högste chefan lyssnar, så är det märkvärdigt. Jag har ju inga ord! Som om ordförrådet liksom sinar, om man inte använder orden. Stod som ett fån flera ggr och fick inte ur mig ett dyft. Men kollegan sa att det var OK. Så det får det väl vara då. Ska ju sluta vara så stygg mot mig själv. Var tvungen att rådfråga grannarna om hur man ska göra i vissa lägen... Fick bra svar, tror jag. Så får det nog bli. Snart är det jul.

Strunt i moralen. Nu bloggar jag på jobbet. Telefonen är tyst och mailen kommer i långsam takt. Lugnet före stormen? I dessa lägen känner jag alltid att det är en massa saker jag säkert borde göra, som jag missar. Men jag orkar inte tänka på det. Festen i lördags var kanon. Vissa deltagare också. Men inga skandaler, vad jag vet. Superkul. Och kvällen/natten avslutades med en liten special. Också kul... Tror att jag snart åker hem och gottar mig åt allt som är kul. Tvättkorgen, kattbajset, toarengöringen och det... ;-)

Bloggtorka. Har inte retat upp mig över något särskilt. Har inte upplevt något extra. Förutom skottarna i Nordstan kanske. De stämde säckpiporna. Innan dess var det tur att jag inte tog min egen bil. Tyckte väl att ena hjulet krånglade när jag bytte till vintervarianten igår. När bilen lyfts upp en extra gång idag, visade det sig att sommarhjulet inte velat släppa taget riktigt...En grej satt kvar. - Som sagt. Tur att jag inte gav mig ut på en wobbel-tur. I morrn är det fredag. Gött.

Jamen jomen tjosan hur länge sen kan det vara...? Tur att det inte heter dagbok längre, detta egotrippskrivarfenomen. Sen sist har det varit Halloween, Skövde, fars dag och jobb, jobb, jobb. Halloween: den blodiga syrrans kläder färgade allt annat rosa. Klorin... Skövde var fantastiskt roligt. Jag som är en sån trögroad tråkmåns skrattade ordentligt. Från magen. Så tårarna rann. I 93 minuter. Åt Sauk och Bergqvist ensamma på en scen tillsammans med två rosa pinnstolar. Gubbsen iklädda klänning, peruk, sandaletter och knäskydd. Grymt roligt. Fars dag gick fort. Far fick öl. Och dagen innan kom överraskningen. Brorsan ska gifta sig. Minsann... I april. Och jag tog helt enkelt för givet att vi kommer att bli bjudna. Bröllop är kul. Undrar om jag ska hålla tal? Bara för sakens skull. Lillebror uppskattar INTE uppstyltade tillställningar enligt etikett- och traditionsboken... Och annars, som sagt, jobb. Förra veckan satt axlarna vid örsnibbarna och det mesta kändes övermäktigt. Den här veck