Ilskebyttan

Förresten. Är gräsänka igen. Fick inatt sms från varje flygplats som F passerat sen jag lämnade honom på Landvetter igår. Han verkar ha fått med både sig själv och bagaget till Indonesien, sådär 24 timmar senare. Skönt. Nu ska han tillbringa sin tid i staden Semarang, där han ska vara ett tag och sen dra vidare till Singapore via Djakarta för att komma hem runt den 14/9. Man är gift med en globetrotter... Bara han kommer hem sen efter sina hjältedåd, så är jag bara glad för hans skull. Synd bara att såna där jobbresor mest innebär vistelse i hotellrum, kontor och flygplatser. Brukar inte bli så mycket tid för "runt-tittning". Men om jag känner honom rätt, kommer bloggen att uppdateras mer eller mindre regelbundet med foton, så att även vi hemmaråttor får oss lite Asien till livs.

Snor lite uppslag från andra eftersom ron att skriva för egen maskin, ur eget bagage, inte riktigt infinner sig. Tror att det kommer att ordna sig, men just nu prioriteras avkoppling, bokläsning och att hantera vardagen i rimlig takt och ton... Nå. Jag läser ju dagligen bloggen Jag och mitt hem , och idag hade bloggvärdinnan lagt ut en tävling som jag fann "very interesting". Allstå har jag lagt till en länk även på min lilla sida och berättar det här: Kolla in Vävra keramik . Inte bara för drej-tävlingen, utan för att det finns grymt många fina saker där! Och inte är det långt hemifrån heller. Jag har drejat en gång i mitt liv, och jag blev helt frälst, fast och fascinerad. Drejning ingår nog i min dröm om den egna gården, med hästarna, hundarna, hönorna och fåren och den fenomenala affärsidén som tillåter arbete hemifrån. Haha... Dream on, fyrtioårskris...

Om någon mot förmodan skulle undra vart jag tog vägen, så kan jag tala om att jag är här. Men jag orkar inte hitta blogginspiration just nu. För mycket tankekraft går åt till jobbet och till att lära mig att koppla av från jobbet och säga nej när så krävs... Ett par incidenter har väckt mig från de självuppoffrandes land. I hope. Men annars kan jag berätta att jag sprang Midnattsloppet igår (=inatt) och det gick bättre än jag trodde att det skulle. Kom runt på cirkus den tiden jag hade förväntat mig, sprang i princip hela tiden och var varken lealös eller svimfärdig efteråt. Det bästa var att maken och grannmannen var med in som stöd. De skulle "fika" under loppet, men de hann inte med så mycket. Dök upp på ett par platser och lekte paparazzisar i stället. Det var skönt att ha dem där! De offrade en lördagkväll på mig. Gulligt!

Lite mer om vattnet och bristen på detsamma. Fick ett erbjudande från de rara grannarna om att få använda deras dusch ikväll om vi vill, trots att de inte är hemma. Vad skulle vi göra utan dem...? Hur som helst fick jag veta av A att den ena toastolen hade stått och runnit när hon kom in på hemlighuset en gång igår. Den slutade när hon hade spolat, men där har vi förmodligen boven i vårt eget vattendrama (för inte är det nån vattenfestival, inte). Har den stått där nån halvtimme eller timme, så har ett antal liter hunnit ut i avloppet och brunnen blevo sålunda tom... Idag sparar vi så gott det går och hoppas att det ska fylla på sig och klarna. Att den går långt nere på botten och försöker pumpa räcker säkert som förklaring till att det kommer upp en massa goja. Så kanske var det inte fel den här gången, mer än att våra vattenklosetter får för sig saker ibland. Men tröttsamt är det ändå.

Inte heller den här sommaren blev det nåt vettigt av den hopplösaste platsen i trädgården. Inget jag planterar där överlever. Har testat temyntor, riddarsporrar, stormhattar, timjan, kattmynta och... allting dör! Utom Kärleksörten och Johannesörten! Jamen visst. Istället för att motarbeta kanske man ska försöka en annan strategi? Så igår åkte jag till favoritplantskolan och köpte en korg full med fetbladsgrunkor. Rosenrot, Gyllenfetblad, mer Kärleksört och Taklökar. Hem och röjde gräs för femtielfte gången. Hällde på jord och tryckte ner de nyinköpta grönsakerna. Nu jämrans ska väl något kunna överleva och konkurrera ut gräset? Jag kom överens med Johannesörten också om att jag ska sluta dra bort honom. Han får vara kvar. Han vill ju det.

Igår sinade den förb... brunnen igen. Så trötta vi är på detta nu. Vi har tryckt brunnshålet. Vi har lagat pumpen. Vi har lagat den lite till förra veckan. Och igår kväll var trycket nere på "nada". Trodde direkt att pumpen hade stannat, så vi stängde av strömmen till den och vandrade med grannarna hem (vi hade just avslutat en omgång DVD-TP) för att få lite av deras vatten. De är så snälla! Vi fick en hel dunk! I morse testade vi att starta pumpen igen - och då gick trycket upp!!! Fattar ingenting. Har spekulerat hela morgonen i vad som egentligen händer. Gjorde vi slut på vattnet igår kväll? Eller har backventilen blivit igenkorkad av smuts och sen kommit igång igen? Eller har tryckningen ingen effekt längre? Eller va-f...? Provade att spola lite i kranar och toaletter och till en början verkade det hålla - förutom att vattnet som kommer ur kranarna är gult, grumligt och smutsigt. Men efter någon timme orkade inte pumpen trycka upp vattnet. Stängde av den och väntade. Just

Två dagar efter hemkomsten från Kalmar återvände vi till Småland. Precis som förra året blev det mycket av det där landskapet även den här sommaren. Den här gången var det den efterlängtade kräftskivan som skulle gå av stapeln. (Töntigt uttryck i modernt språk. "Gå av stapeln". Nå, man vet vad man menar...). Förra året blev det ju ett snöpligt avbrott i kräftskivetraditionen. Vi kom inte ens genom stan, när värden ringde och berättade om magsjukan som brutit ut. Då vände vi hemåt igen, väldigt besvikna. Så i år var det verkligen nödvändigt att den blev av som den ska bli av. Och det blev den. Vi fick spagetti och köttfärssås när vi kom. Precis som vanligt. Barnen badade och matade ankor. Precis som vanligt. Vi spelade kubb. Också det precis som vanligt. Och på kvällen dukades kräftorna fram underkastat diverse ritualer. Dels pga sed och tradition, och dels pga värdinnans hyperallergi som innebär ett nästan sterilt förfarande à la operationssal när de små djuren ska hanteras.

Vi åkte till Kalmar tillsammans med grannfamiljen v 31. Bodde på ett s k lågprishotell . Standarden var nog ganska "lågpris", men själva priset i sig vet jag inte om jag tycker att man kan sätta epitetet lågt på. Men det var trevligt. Vi promenerade runt en hel del. Vi var på Lammet & Grisen . Vi var på slottet : Vi åt och drack gott. Vi var i domkyrkan . Barnen badade vid Kattrumpan (eller kattarslet, som en dotter nära mig sa när hon var lite trött på att gå omkring). Vi såg en rosa-lila-metallic-lackad Audi TT. Vi fotograferade ankor och svanar. Vi gjorde alltså i stort sett det man ska göra som turist i Kalmar, tror jag. Måndag åkte vi dit. Torsdag åkte vi hem. Med ett traditionellt stopp vid Strömbergshyttan inkl obligatoriskt våffelintag och besök i "outlettarna" som finns där intill.