Ilskebyttan

Några bilder, utan inbördes ordning eller ranking: Mitt emot hotellentrén. Typiskt hongkongskt skyltfönster...? Kolla den stabila byggställningen. Och då tar jag kortet från tolfte våningen. Det småregnade lite på morgonen. Ett paraplymyller är på g. Det kan vara neon och blink. Och det kan se ut såhär. Ojs. Vi åkte lite långt för att komma kort. Slurp. Frappocino. Som kaffemilkshake. Miffo. Eller nä. Miffy. Mååånga miffyn. Varken miffo eller miffy men nåt annat som skulle knyta an till julen, tror vi. Kolla benen. Hong Kong Island i dimma. Piffad pir. Piffade miffyn. Hongkongianerna verkar gilla purpurjul. Och SKF? Liiiila . Juldekorerat ordentligt. Lila. Neon. Stor TV. Klart.

Inget bagage än, ifall nån undrar. Har försökt ringa det där numret som den vänlige "förlorat-bagage-mannen" gav mig, men det har varit upptaget varenda en av de säkert 11 gånger som jag har ringt idag. Så jag har försiktigt fortsatt nödshoppingen idag. Ett par tröjor, en BH, rakhyvlar, hårsnoddar och strumpor. Dock kom jag ut ganska sent pga jobbig urinvägsinfektion som hotade att ta över hela föreställningen. Men efter en stund gick jag ändå ut och vågade mig till en drug-store. Tänkte köpa nåt alternativt som tranbär eller nåt annat magiskt och naturligt enligt den kinesiska medicinen, men tji (eller chi?) fick jag. Mannen i affären prackade barskt på mig en medicin som var det enda möjliga, enligt hans åsikt. Svarta små piller som jag ska ta fyra ggr om dagen. Jag frågade om det var farligt men då fnös han bara. Så nu knaprar jag piller och äter tranbär och dricker vatten och kissar orange... Hoppas att det funkar. På eftermiddagen skulle det ätas och shoppas mer. Och åka

Jag kan tänka mig hur mycket som helst att skriva om härifrån HK. Alla intryck. Fukten i rummet. Alla kineser. Det kitschiga julpyntet. Den ibland väldigt goda och ibland väldigt konstiga maten. De höga bergen. Husen som ser ut som jättehöga staplar av de små kvadratiska legobitarna och som har en luftkonditioneringsgrunka vid varje lägenhet och små torkställningar som hänger ut från varje balkong. Tänk att råka tappa den nytvättade BH'n från 43'e våningen... Gatorna myllrar, trottoarerna myllrar och butikerna myllrar. Av kunder såklart, men också av anställda. Jösses. De är hur många som helst. Och de attackerar en med små rosa kundkorgar i plast att plocka saker i och pratar svårförståelig kines-engelska. Men nu måste jag spara på batteri på datorn och ska ge mig ut på stadens gator en sväng, så jag skriver inte allt idag...

Är lite lat och kopierar därför in mina senaste statusuppdateringar från FB här: har äntligen landat i Hong Kong efter att till slut ha blivit av med både resfeber och bagage. Finnair får nog lite att ta i när alla vi bagagelösa kommer hem... Man inser inte vad man har förrän man inte har det. Här måste shoppas, allt från linsvätska till strumpor. håller också på att vakna till efter en liten tupplur. Sen ska vi ut i myllret igen. Hittills verkar allting vara väldigt mycket. Många höööga hus, många människor, många berg, många klocksäljande indier och mycket lukter. Det luktar en blandning av avgaser, parfym, "kinamat" och fuktig luft. har ätit koreansk buffé med "gör-det-själv-grillning". Smaskigt. De konstiga efterrätterna var dock lite mindre smaskiga. Söt soppa med potatis? Liten burk jello? Torr kompakt liten söt brödbit med kristyr? Vad får det lov att vara? - Nu är jag attans trött men vi ska nog ut en sväng till. Rapporter kommer löpande. skyndar mig att kop

Jag och min prommiskompis råkade på årets gåskonferens på ängsmässan för en stund sen: (sorry för fotokvaliteten men bättre en mobilkamera i fickan än tio kameror hemma...)

Det har sugit i bloggtarmen länge nu, men rädslan för att stress och prestationspress ska blockera skrivlusten har varit större än modet att logga in på blogspot. Men idag kände jag mig ensam och sorgsen och då behöver jag skriva av mig. Detta är verkligen tidernas märkligaste jul i mitt liv. Inte ens när jag var ung och jobbade julafton på sjukhemsavdelningen var det konstigare. De senaste åren har vi ju faktiskt hittat våra egna "julspår" i familjen. En frid lägrar sig över huset och alla fyra anstränger sig lite extra för att bibehålla julstämningen. Vi dricker lite glögg, äter mycket godis, eldar i brasorna och öppnar många paket. Sen brukar juldagen fortsätta i ett lugnt tempo, men tillsammans. I morse vaknade jag av att F gick upp tidigt. Inget ovanligt. Men sen kom han tillbaka och satt på min sängkant en lång stund och jag kände hur hela hans kropp och själ verkligen INTE ville åka iväg. Men han var tvungen och nu sitter han på planet till Hong Kong efter att ha spend