Inlägg

Visar inlägg från september, 2007

Otränad

Öööhhh...sicken dålig kondition jag är i. Idag gick Säveloppet. Ett publikfyllt jättejippo med kändis-speaker och många sponsorer. Eller? Njae. Inte riktigt. Vi var väl ett 50-tal som sprang och gick runt en 5,4-kilometers-bana i skog och mark. Vissa klenisar sprang 2,2 km också, men jag! Jag som är så vältränad och som ofta syns löpande och stavgående (jaså, var det förra året?) skulle ju fixa den långa rundan på en hyfsad tid. Not. Efter 200 m hade jag andnöd och höll på att ge upp. Satan, så dåligt. Jag som har kunnat springa 8-9 km utan att stanna. Vad var detta...? Insåg att jag behövde sänka ribban lite och började gå fort istället. Hamnade bakom den som var bakom den springande klungan. Och före stavgångarna... Jag höll distansen till tjejen framför hela loppet - ibland lunkandes, men oftast gåendes. Käcka funktionärer dök upp bakom kurvor och kullar och hejade på friskt. "TYST!" hade jag lust att säga, men så ouppfostrad är jag inte. Kom i mål som sist av de "spr

Jepp

Insåg när jag var på väg hem från jobbet i fredags, att jag skulle tillbringa fredagkvällen ensam framför TV'n. Inte för att jag lider så mycket av ensamma kvällar hemma, men det fanns ju alternativ. Jag ringde hem till mamsen och kollade om de var hemma. Svängde in om mitt eget hemma, släppte in alla katterna, fyllde på kattmat och vatten, packade några nödvändiga attiraljer och fortsatte sedan färden norrut. 1,5 timme senare klev jag in i barndomshemmet, kliade ett par glada hundar, och blev sedan bjuden på färska räkor och vitt vin. Sämre kan man ha det. Idag klämde jag in ett besök hos lillebror med familj. Fick veta att min brorsdotter (snart 4 år) önskar sig en ponny i födelsedagspresent. Kände mig tvungen att intervjua henne lite extra om just den önskan. Vi kom fram till (efter några "Är det en stor ponny?"- "Mellanstor", "Har den vingar?" - "Jepp", "Kan den flyga?" - "Jepp", och några andra liknande frågor) att ho

Nära

Och nu är han tillbaka igen. Tätt, tätt, tätt intill mig.

Trött

Det blev för varmt i min famn. Nu sover han i den andra soffan. Djupt...

Kasper

Sedan jag kom hem i måndags kväll har jag letat efter Kasper, när jag inte har varit på jobbet. Jag har frågat grannarna. Och deras grannar. Jag har lockat och pockat. Ropat. Hört hans mjau i huvudet. Drömt om honom. Idag när jag kom hem tog jag på mig gummistövlar och regnjacka och gick ut i skogen. Gick i en vid cirkel runt vårt lilla område i en timme. Över stock och sten. Genom vått gräs och taggiga buskar. Lockade, ropade, spanade. Knackade på hos ännu fler grannar, med förhoppningen att de hade sett honom eller kanske stängt in honom av misstag. Inte ett spår av Kasper. Kom hem. Pratade med F där borta i Kalifornien. Lagade mat. Utfodrade de övriga fyra katterna. Funderade på dödsrunan jag skulle blogga ikväll. Så släppte jag ut Vera. Ropade och lockade som vanligt. Och där kommer han. Kl 18.55. Från sitt vanliga ställe under altanen. Han rusade in till matskålen och jag efter. Principen är att vi aldrig ska klappa katterna när de äter, men det gick inte att låta bli. Han fick li

Japan-tema

Börjar bli sömnig, men måste ju bara nämna att jag varit här hela helgen och det var fantastiskt. Rekommenderas! Hann med ganska många tvagningar, rätt mycket bad i 40-gradiga pooler utomhus, zen-meditation och väldigt god mat. En Yukata följde med hem. Ev kommer foton senare. Tack grannar för kattvakteri som vanligt! Ett slags preventiv sorg börjar byggas upp inuti dock. Jag har sett alla katter utom Kasper, sedan jag kom hem vid 18.30-tiden. Känns verkligen inte bra, men jag orkar inte tänka tanken ut. Än.

Snor

Bild
Ibland skrivs det tätt. Ibland skrivs det glest. Nu blev det visst glest. Och det lär bli det de närmaste dagarna också. Berättar sedan. Igår åkte jag tåg i 6 timmar för att vara i Stockholm och agera guide för ett par stackars färö-bor i 4 timmar... En ren social vistelse nästan. Hann väl göra lite nytta men det mesta gjorde jag sen på kvällen. Mellan snörvel och snor. För på tåget hem, när jag nästan läste ut denna: ...blev jag så snorig. Och det fortsatte. Och idag när jag vaknade var jag riktigt virusangripen. Stannade hemma och jobbade framför TVn. Inte supereffektivt, men minst lika bra som att sitta på kontoret och längta hem. Har alltså tyckt synd om mig idag. Somnade i soffan med Kasper på magen och jag tror att vi sov i nästan två timmar. Han hade nog gärna fortsatt, men det var liksom nödvändigt att laga lite mat. Förresten. Boken. Jag har tidigare pratat mig varm för författarparet Roslund & Hellström, efter att jag läst Edward Finnigans upprättelse. Det var den senaste

Lantlivet

Det är inte klokt så bra vi bor egentligen. Idag gick jag upp och ut, plockade en tomat till frukosten, släppte in och ut några katter och lät dörrarna stå öppna. Framåt lunch tog jag på mig lättare träningskläder, pratade lite med grannarna, låste dörren och började promenera ut i höstsolen. Vandrade den långa rundan till fotbollsplanen, där dottern spelade match. Eller nja. När jag kom fram satt hon bredvid planen med svanskotsmärtor pga en dramatisk historia innehållande en oljigt garagegolv och en hoppstylta... Hur som helst var det ganska mysigt att slå sig ner i gräset bland de andra, babbla lite hit och dit, och sen promenera hem igen i rask takt. På den lilla rundan hinner man se flera hästar, ängar, ibland får, ibland hundar och ofta en och annan katt. Idag luktade det hästbajs och griskiss och solen sken. Mötte en liten jänta som nog var ute med sin (kanske) mormor och morfar och plockade hallon. Hon kupade sina händer, mormor la en hög hallon i den lilla handskålen, och tjej

Sitting

Igår lördag gjorde jag verkligen inte många knop. De som läser här ibland, vet att det ändå är det som är min natur. Jag sitter gärna stilla. Det funkar fint med en bok i händerna eller t o m framför dumburken. Men det går lika bra att sitta på altanen och glo ut över ängarna eller om det inte finns något annat -rakt in i väggen. Allra allra helst sitter jag iofs vid havet. Då går jag in ett meditativt sinnesläge och kan sitta stilla i timmar... När jag var tonåring satt jag vid havet i timtal, bara för att jag ville eller behövde. Nu när jag förväntas vara nåt slags vuxen, gör jag inte det. Jag gör det inte därför att jag "bör" göra en massa andra aktiva saker. Städa. Tvätta. Hålla ordning på barn. Planera. Hålla ordning på katter. Handla mat. Motionera. Mitt mål är att jag ska kunna banka in i skallen att det där havsstirrandet också är ett "bör", men jag är inte där än. Alltså hade jag som vanligt dåligt samvete för att jag inte gjorde nåt särskilt nyttigt igår.

Födlis

Tänk att den där lilla simpla MC-turen gjorde mig så nöjd att det överskuggar allt. Vad säger det om vilka äventyr jag ser till att vara med om till vardags... :) Nå. Det var ju fredag sen, och det var ju trevligt. Hälsade på hos en kollega efter jobbet. Hon fyller 50 idag, och hade "öppen lägenhet" i fredags. Lägenhetens beskaffning är inte så öppen i vanliga fall - det är en helt ordinär 50-kvadrats tvårummare (eller om det var tre) - men i fredags var den verkligen öppen. I den bemärkelsen att det DRÄLLDE in människor. Gamla kollegor, nya kollegor, en katt och en son, fyllde varenda liten gnutta golvyta. Väldigt roligt för henne! Att så många ville visa henne att hon betyder något för så många. Hon blev liiite besviken dock, eftersom ingen av oss nuvarande kollegor hade med oss nåt mer än blommor... Men presentuppvaktningen kommer på tisdag. På riktigt.

Hoj

Jag fick åka Harley till föräldramötet i dotterns nya skola! Det gjorde min dag. Har inte åkt på minst tretton år - och det var så härligt!

De fick korgen

Det var ju inte bara skafferi-lådan som blev utsatt för feng shui igår. F tyckte att det var värt att blogga om sladdkorgen också. Bakom den bärbara köksdatorn, kryllar det av sladdar. Tjocka, smala, stela, mjuka, korta, långa. Alla krullar sig och trasslar sig och samlar större och mindre dammråttor. Det är strömsladd, mussladd, antennsladd, USB-hub-sladd, USB-sladd och tja...det känns som minst fem till, men det är det kanske inte. Först låg de i ett ormbo-liknande trassel. Sen hamnade de i en prydlig plåtburk à la IKEA. Men det blev ju snart lika "härvigt" eftersom locket till burken hela tiden legat på sné ovanpå smågrunkorna med tillhörande sladdar. Så igår gick jag runt i mitt andra hem - COOP. Korgrea, hade de. Så nu ligger sladderiet med tillhörande grejer i en korg, och utvalda sladdar sticker ut genom "handtagen". Det ser inte mindre rörigt ut nu, men röran väller liksom inte ut på bänken utan stannar i ormkorgen. Får väl se vad det blir för behållare näst

Feng shui i en låda

Fick ett ryck när jag kom hem och skulle ställa ner det nyinköpta kaffet i världens rörigaste skafferi-låda (vi har inget skafferi - men vi har lådor...). Ut med allt. En massa lösviktste från dackefejden och smulor 'en masse', kom sig ut och upp på bänken. Teet fanns i sisådär tio plåtburkar. Sådana tar ju ingen plats, ähum. Speciellt när man inte använder det som finns i dem. Hu. Det åkte ut. Alltihop. När jag hade fått ner det som var kvar att sätta ner, blev det liksom tomma ytor. Skulle jag ropa ner i lådan skulle det eka. Men jag tror inte att jag gör det. Skulle kännas så konstigt att sätta sig på huk i köket och hojta nåt käckt mellan bulguren och den rostade löken...

Jag och mitt överjag samtalar lite

Sicken slapparkväll detta blev. Soffa, TV, soffa, serranoskinka, TV, soffa... Men det känns helt OK. Synd att det är inte är så mycket roligt på TV'n, när man nu sitter där. Det var ju dessutom fint väder - så egentligen borde jag gått en promenad. I morgon skulle det ju regna. Och där kom det dåliga samvetet och det där "borde" igen... Tröttsamt.

Jakob Sparv

Bild
Nyss hemkomna efter ett sällsynt bio-besök. Vi såg den här: Vi säger bara "njae". Den var inte så himla bra. Jack Sparrow var som väntat lite lustig på sitt eget sätt, men inte lika mycket och ofta som i den första filmen. När han inte var det där lilla roliga, var det mest slagsmål, krig, sjöslag, you name it. Tre timmar svärd, tentakler och hav, helt enkelt. Inget som ska inhandlas på DVD.