Ilskebyttan

Mörkt, mörkt, mörkt. Kallt, kallt, kallt. Men med långkalsonger under mjukisbyxorna, en extra tröja under tjocka jackan och pannlampan på plats - blev det en PROMENAD! Det är en stor tilldragelse! Vi har nog inte "powerwalkat" sen i våras, av olika anledningar. Men Grannika och jag knatade runt i raskt tempo i dryga timmen. Skvallrade en massa, avhandlade svåra relationer och upprepade kloka saker som vi brukar säga till varandra. Det luktade gödsel, bajs, skit från olika sorters djur - såsom kossor, grisar och kanske människor - men det var härligt ändå!

Förresten. Förra veckan innebar ju en köksförvandling i racer-fart. Tapeterna åkte ner på lördagen, nya tapeter åkte upp på måndagen, och nytt golv lades under onsdagen och torsdagen. Nu fattas lite målning där det inte finns tapeter. Som i taket, t ex... Å sicket äventyr det blev när golvet skulle införskaffas. Grannan, granndottern och jag åkte till det stora gul-blåa varuhuset och strosade runt lite. Vi hade ju god tid. Eller? Varuhuset är stort. Trots att vi gick mot kassorna (precis som de via högtalarsystemet uppmanade oss att göra) hela tiden, var klockan ganska nära stängningsdags när vi väl kom fram till golvpaketen. Köer ringlade sig liksom precis framför just den där gången med just det där facket, så vi klämde oss in där, redan svettiga, och började langa (nåja) tunga paket på vagnen. Tio stycken. Tog oss igenom en "snabb"-kassa (alla är snabbkassor nuförtiden) och gick mot utgången. Så fick jag en plötslig ingivelse. Var alla paket av samma sort? - Nä. Naturligtv

Är det dags kanske? Att blogga alltså. Från att ha varit en relativt flitig "plitare" gick det till total tystnad - och jag har ingen bra förklaring. Mörkret kanske? Eller att det är satans mycket på jobbet? Eller att den grå vardagen inte inspirerar till nåt större författande? Allt på en gång, måhända. Nåväl. Fick en alldeles rimlig påminnelse av Cornelia och det är ju smickrande att någon faktiskt på nåt sätt är sugen på att läsa mer. Det är det ju. Så nu gör jag en omstart. Sen senast har väl egentligen dagarna gått, helt enkelt. Mörkt när man åker, mörkt när man kommer. Tror att jag är bebodd av en ynka depp-tendens i oktober-november faktiskt. Inget ovanligt alls i det här landet. Jag är nog en av många som tappar lusten när man aldrig ser dagsljuset. Visst 17 kan man ta sig i kragen och släpa sig ut åtminstone på helgen, men det blir inte så mycket med det. Jag sitter inne och äter istället... Vi har börjat dricka glögg, trots att det inte påbjuds förrän i december. Me

Hmm. Jag vet inte jag. Den sista tiden har inte bloggeriet känts så viktigt. Det har inte kliat i fingrarna som det brukar. F har varit mycket mer flitig än jag. Kanske jag kommer igång igen. Kanske inte. Jag berättade tidigare om min brorsdotter som ville ha en ponny med färgat hår och vingar (yepp!). Hon fick en. Den hade inte horn i pannan och den var inte tillräckligt "mellanstor" för henne att sitta på, men hon blev lycklig. Kände mig som en bra faster. Strax innan brorsdotterns kalas, spelade jag kass biljard och åt på knepig thai-krog. Och vi har haft den traditionella halloween-festen. Dagen efter festen skulle vi - som F berättat - gå i nån skog. Vi bor ju nästan mitt i en skog, så varför gå i den? Nänä. Måste åka bil för att gå i skog. Men iofs. Hade vi inte åkt en sväng, hade vi ju missat dagens roliga. Ett släp kanske? Eller hästkärra? Eller traktor? (Riktigt traktor - inte bara Volvo). - Inte det? - Nä. Vi skjuter fram sätena så vi kan klia hakan med knäskålarn