Ilskebyttan

Jag har tidigare flera gånger uttryckt mitt motstånd mot att kategorisera och generalisera. Att gruppera och tro att ens egen definition av möjlig gemensam nämnare i en grupp (om det så är en stor näsa eller svart hår eller fräknar) ger en tillåtelse att behandla alla individer i den som vore de samma. Om det tycker jag INTE. Men. Jag har hamnat i ett dilemma. Och diskussioner med bl a min man. Ang feminism, kvinnoförtryck, patriarkat. Där klumpar vi ihop män till en homogen grupp. Det är ju lika illa? Eller? Well. Nu blir det svårt. För mig åtminstone. Det ÄR ju ett strukturellt mansproblem. Vi lever fortfarande i ett mansstyrt samhälle. Om än mindre än många andra länder. Men. Det handlar om män vs kvinnor. Den grupperingen kommer vi inte ifrån. Men det är ju inte alla män... Jag spottar och fräser när nån nu använder "inte alla män"-repliken. Jag tycker att den är så tröttsam, uttjatad och meningslös. Och det där fräsandet leder ju inte direkt till en konstruktiv dia

"Metoo" har verkligen blivit ett begrepp. På oerhört kort tid har historia skapats över världen. Och ingen kan värja sig. "Inte alla män"-sägarna måste tänka efter lite extra. Vi som har använt hashtaggen, om så bara som en liten kommentar, måste tänka efter lite extra. Alla, måste tänka. Jag tror att detta kommer att förändra vårt beteende. Vi tvingas alla att börja fundera över vad som är OK och inte. För mig och för någon annan.  Normen tillhör inte bara männen. Den tillhör oss alla. Vi var helt säkert många som avfärdade den första självrannsakan med ett "nä, jag har aldrig..."... för att ganska omgående få minnesbilder av diverse övertramp. Att det inte är självklart enkelt att hitta händelserna beror på att vi alla är utsatta för samma indoktrinering. "Äsch, killar gör ju sådär". "Jojo, men skyll dig själv". "Ta det som en komplimang". Vi är hjärntvättade med att män har tillgång till våra kroppar närhelst de vill, oav

Bloggsuget har ökat den senaste tiden. Igen. Det var väl 1,5 år sen senast. Kanske det kommer nu igen för att tankarna får utrymme mer än på länge. Att pendla ger möjlighet till att tänka hela tankar. De får ta slut och övergå i nya. Då börjar det klia i bloggfingrarna. Äntligen.  Idag funderar jag på människor och grupper. Människor i grupper. Att människor har ett starkt behov av att gruppera. Att indela i delmängder. Att hitta gemensamma parametrar. Jag funderar ofta på just detta. Varför är det så? Varför måste vi klumpa ihop? Varför är det så mycket svårare att se individer, med varsin unik karaktär? Varför måste vi sätta epitet när det handlar om fler än en? Vi hittar nåt som förenar/liknar, och vips är det en klump utan ingående komponenter. Varför är det viktigt att säga "invandrare" om en grupp som ser ut att höra till samma etniska ursprung? Vafan är "invandrare"? Alla utom svenskar? Bara de från Mellanöstern? Bara de som beter sig? Hade en diskus