Ilskebyttan

Jag var alltså inte helt "way out" i det här inlägget. Men det kanske ägarna av det kända mobila nöjesfältet är?

Åsså några bilder på mammas odjur.

Och medan gästerna passar på att besöka vårt hem när jag inte är där, så sitter jag ensam på klipporna i norra Bohuslän och tycker SÅÅ synd om mig själv... I Australien pratar man om Drömspår. Undrar om detta är ett sånt. Ett tecken är det väl i alla fall.

Och nyss läste jag detta . Återigen blir man helt överraskad och chockad över hur oförutsägbart livet är och hur fort saker händer. Tackade nån för pappas änglavakt vid midsommar. Nu är det nog dags att tacka igen. För att K kommer dit hon ska med livet i behåll.

Mitt senaste inlägg kanske tarvar en förklaring. Efter att nyss ha förklarat att jag är arbetsskygg, så kommer raskt ett inlägg om att jag jobbar på semestern... Det verkar ju helt "bängt". Och det kanske det är - men inte så puckat som det verkar. Eftersom jag är en velig person, har jag ett par olika yrkesutbildningar i bagaget (eller nja, den ena är mer "yrkes" än den andra, men ändå). Så för att hålla liv i traditionen gör jag några dagar i en byggnad inte långt från det här , verksam i mitt ursprungsyrke. Och när man glider in sådär under ett veckoslut plus lite till, som glömsk vikarie, så är inte kraven enorma. Jag ska ta hand om det som blir, men behöver inte bry mig om allt annat som man brukar behöva bry sig om på en arbetsplats. Så i mellanperioderna gör jag inget särskilt, mer än att titta ut genom fönstret betraktandes segelbåtarna på det solglittriga havet. Och på kvällarna sitter jag här och dricker vin. Eller i mammas trädgård. Och dricker vin... De

Jobba på semestern...är det väl ingen som vill? Men jag gör det ändå. Igen. Ikväll åker jag till mamma. Hennes residens får vara mitt hotell under några dagar. Det brukar vara ett alldeles förträffligt hotell. Så jobbandet, det blir liksom semester ändå.

Skruva med den här ni:

Nån som minns soffan som jag fick alldeles gratis? Den var grön, men fin. Nu är den sakta på väg att bli ännu finare, tror jag. Det är ingen lek att få bort färgen, men det går sakta och kanske lite osäkert. För nån timma sen stod det lågor från den...men om man inte tittar så noga kan man tro att brännmärket är en kvist. Åtminstone det märket. Övriga större lite mörkare ytor är kanske svårare att dölja. Men! Tanken är att den ska bli vit så småningom. Eller gräddfärgad. Eller ljusgrå. Eller...

Har läst nätupplagan av Aftonbladet några gånger idag, precis som jag brukar göra. Varje gång fastnar jag på rubriken till länken till den här artikeln (rubriken är inte likadan när man "klickat in sig" - man måste leta upp den på huvudsidan). Den stör mig. Och det visade sig att den stör F lika mycket. Vet inte om det är gamla Robinson-avsnitt som lägger sig i. Eller om det bara är våra egna hjärnkontor. Men störig är den. Och på nåt sätt härjar jag mentalt i meningen och stuvar om så att ordföljden blir en annan. Förmodligen gjorde rubriksättaren också det. Mentalt. Och så blev det såhär. Men vad skulle han/hon ha skrivit?

Jag tror att jag är arbetsskygg. Det måste jag vara. När det som närmast kan jämföras med lycka, bara och endast inträffar på fredag eftermiddag. Och euforin bara infinner sig om fredag eftermiddag också är början på semestern. Snackar aldrig i termer som lycklig och glad annars i det vanliga jobbarlivet. Jag är ju en arg tant... Jag är inte gjord för att arbeta. Nä. Hemmafru med kattpensionat. Det skulle vara det enda tillämpbara på en sån som jag. Egentligen. Men nu är jag gift med en ovanlig en. Han går och väntar på att jag ska tjäna pengar gräset. Så att han kan gå hemma. Hemmaman med hund. Jobbigt. Ingen vinner. Båda jobbar. Båda hyllar ledigheten. Båda drömmer om att slippa. Båda har gjort ett dåligt kap...

Och nyss fick jag veta att regnbågen har vält . Ska man börja bli rädd nu? - Nä. Det bestämmer jag att man inte ska. Det är nog fortfarande viss skillnad på Axels portabla tivoli och sveriges bästa nöjespark. Det måste det vara...

Om jag någonsin flyttar från det här huset så vet jag en sak jag kommer att sakna. Vi har bott här i snart tre år, men det är först det här året vi har hunnit före fåglarna. Och det inte inom ramarna för vad jag borde stoppa i mig , och man får lite ont i magen, men känslan av att stå mitt i ett körsbärsträd och bara proppa munnen full, står över alla kostregler i världen. Och jag behöver varken köpa eller palla. Kan bestämma helt själv hur många jag kan äta. För det står i VÅR trädgård.

En av mina favorit-bloggar är Tjuvtittat. Man kan ju själv gå dit alldeles när man vill, såklart, men den här måste jag ju delge alla som ev kan missa den. Hur tänkte de? Är det bara de finska trollen som får gå in?

Glömde ju berätta om ridlägeravslutningen med den obligatoriska "Clear-Round"-tävlingen. För er som inte vet vad det är så kan jag förklara det här (trodde jag aldrig att jag skulle kunna skriva - hästanalfabet som jag är)! Det hoppas över hinder och om man klarar alla utan vägran, rivning eller tvärstopp, typ, så har man åstadkommit en clear-round. Min stackars dotter hade sin favorithäst (en av dem) och fick i smyg en kommentar från ledaren om att göra en lika snygg runda som hon hade gjort tidigare - och så krånglade han lite så hon höll på att ramla av. Hon hängde kvar, men den himla västen öppnade sig och hon försökte knäppa den igen (det får man, fick vi lära oss, om man inte korsar ridspår eller låter hästen stanna) men det gick åt fanders. Hon fortsatte ändå. Säkert lite irriterad av västen, men det var snyggt. Det första hon sa efteråt var (såklart): "Mamma, jag måste ha en ny väst!". Hmm. Det är mycket "Jag måste ha" nuförtiden...

Igår var vi bjudna på middag hos vänner som vi inte har sett på nåt år eller så. Nu är detta iofs såna vänner som man har "uppehåll" med utan att det blir konstigt när man träffas igen. Vi fick en guidning i det (mest av frun!) mysigt inredda hemmet, en god middag på altanen strax innan skyfallet och en rätt fnittrig spelstund. Timmarna bara gick... Spelet - som kan rekommenderas för alla som har tittat på TV - heter Master of Television och kanske inte i sig var så himla humoristiskt, men eftersom sällskapet befinner sig i högsta humordivisionen, blev allt kul. Ffa värdinnans berömda felsägningar orsakar många asflabb... Nån som känner Saddam Sutherland t ex? Han som inte är son till Martin Sheen... Tyvärr uppskattas ju inte såna interna roligheter av nån annan än deltagarna, men det är bara att prova själv. Det är bra om man har lite koll på gamla kriminalserier, komedier som Frasier, italianos som Sopranos och Sex and the City t ex. Onödiga kunskaper om Kojak, Hill street

Fick lite lust att lägga in bilder igen - och kanske ffa ta dem. Gick en promenad och åstadkom några naturdokument. Kommer här i en osorterad radda.

Har ju glömt berätta om Vindur. Min lillasysters bedårande nykomling. Är han inte för rar?

En bild till, bara. Vad sägs om en hängmattekatt?

Dotterns önskelista inför den ganska nära förestående födelsedagen kan jag ju inte behålla för mig själv:

Förra veckan var en av de värsta jag har haft på jobbet som jag har. OK att det är hysteriskt mycket en eller ett par dagar - men en hel vecka? Jag är ju dessutom en ganska "genomskinlig" person och totalt engagerad i det jag gör - vilket resulterar i en del utspel i affekt. Jag intalar mig jämt att jag borde bli mer slätstruken och "kall", men det går inte. Tyvärr är inte känslomässigt engagemang så uppskattat alltid, vilket ligger mig i fatet, tror jag. Jag känner ofta att jag är den där PMS-tanten som inte kan hålla sina upprörda känslor i styr på jobbet. Men jag är samtidigt född med en total ansvarskänsla för det jag är inblandad i och blir rätt ilsk om inte andra är likadana... Jag kan bli väldigt irriterad när kollegor och andra ruskar av sig ansvaret som vore de insmorda i teflon... Ilska och irritation kan väl alla känna, men jag har alltså så svårt att hålla det inom mig i jobbsituationer. Jag säger det jag tänker på. Och jag ger blanka fanken i prestige.

Nån som har en trevlig bloggsamling som jag kan sno? Har tröttnat på en del och några har lagt ner skrivandet i bloggform. Därför raderade jag några länkar. Har bara sparat dem som är bra och finns. Vill läsa bra saker. Kan vara om nästan vad som helst, bara det är bra. Tips, tack.

I lördags fick vi förmånen att delta på en väldigt rolig fest. En nära vän och hans nära väns fru, fyllde 50 år var. Den nära vännen är en ytterst duktig gitarrist (och sångare, visade det sig) - och de flesta av hans vänner, som var med på festen, är musiker eller sångare/sångerskor. Det kändes verkligen som en ynnest. Ett privilegium. Lycklig tur. Att få vara med så många goda människor som kan hantera röster, strängar och tangenter - och dessutom vill bjuda på sin talang och underhålla oss andra. Helt fantastiskt. Och så många vackra ord som framfördes på olika sätt, sjunget och pratat. Det var kärlek det! Tack U!!!

Ska åka och hälsa på pappa i morgon. Bjuda honom på Mackmyra. Grilla på altanen. Det blir bra. Har hört att han är inte riktigt så lydig som han lovade att vara. De där träningsprogrammen han ska köra några ggr om dagen t ex. De är ju jobbiga! Va? Fy. Så då har han inte alltid lust att göra alla. Men eldat har han gjort. Fick fyr på tändaren med två förlamade händer. Den ena lite mindre än den andra. Det räckte tydligen. Löser korsord gör han. Envis gubbe... Men humöret verkar inte ha fått nån som helst knäck. Han är glad och tacksam för varje litet framsteg. Alltså finns alla förutsättningar för att detta ska gå vägen. Tänk om han hade tappat hoppet och blivit bitter på livet... Men inte han inte. Det är gott krut i min pappa.