Ilskebyttan

Jobbar idag. Jobbar alla vardagsdagar det här jullovet. För att semesterdagarna typ tog slut och för att det är en dag här och en dag där. Men just nu ångrar jag mig lite. Ser alla inlägg om julgranar och väntan och glögg och bara sån där "päsning". Så sitter jag här och roddar i supportärenden... Och tycker lite synd om mig själv som den martyr jag är. Men min man var uppe före kl 06 idag trots att han är ledig, för att hämta MIN dotter i Kungälv och köra henne till flygplatsen. Och sen åkte han och handlade. Vem är det synd om EGENTLIGEN här...? God Jul alla människor!

Dessa tre betyder mycket för mig. De packas varsamt in när julen är slut, och får hedersplatsen vid första advent. Jag har gjort dem själv. Eller. Panduro har väl gjort träbitarna och stoppat ner dem tillsammans med färg och lim i en låda, men jag har målat och klippt och pysslat och limmat.  Det är inte riktigt likt mig att pyssla. Men att pyssla ihop dessa tre kompisar var livsviktigt.  Jag mådde inte bra då. Jag kunde inte slappna av. Hade sväljproblem, hög puls och ångest. Var sjukskriven och visste inte vart jag skulle ta vägen med mina tankar och min oro.  Något drev mig till en hobbybutik inför jul. Bara det var en kamp då. Kamp mot yrseln och mig själv. Men jag fick med mig dessa hem. De fick mogna i sin låda några dagar. Så, en ensam kväll, plockade jag fram dem och satte igång. Jag slutade inte förrän de var klara.  Jag vet inte hur många timmar det tog, men under de timmarna var jag frisk och utan ångest. Jag var i en egen rymd, utan tid, förväntnin

Är glad att jag kan bli arg ibland. Har ju hävdat tidigare att jag är arg för det mesta, men det är nog inte riktigt sant. Den självbilden kan nog kastas. Men ibland blir jag arg på riktigt och igår var ett sånt ibland. Det har ju sprungit hantverkare i mitt hem i åtta veckor. De bytte låskolv i ytterdörren och sen dess har de haft fri tillgång till mitt hem, mitt liv, mina saker. Har försökt att inte tänka på det så mycket, och vi har ju varit där varje dag även när inte någon av oss bodde där. Idag ska det vara klart. Hoppas att slutstädet görs idag. Kanske i detta nu. Jag skickade ett gäng anmärkningar till en av projektledarna. Det är skrap- och skavmärken, smutsiga tapeter och försvunnen sopborste och lite sånt. En av (förmodligen) arbetsledarna ringde upp mig igår. Han undrade vad jag menade med en sak. Jag ville bara veta var hans tjommar hade lagt en bräda/platta/golvbit som de hade bänt bort för att vi inte kunde själva. Då framträdde attityden. Den ansvarslösa attityd

Min älskade syster messade mig ang förra inlägget. Hon skrev ungefär att man inte ska jämföra sig med andra och alltid komma ihåg att man är bra och gör bra. Hon är verkligen bra.

Nu är det bara några få dagar kvar. Igår tog de bort plasten. Det kändes ju tomt. Ett tag. Menar... man har ju klivit igenom de små hålen till kök och vardagsrum i snart åtta veckor, så nu blev det väldigt öppet och luftigt. T o m katten undrade lite. Hon har ju varje dag hoppat över en fladdrig plasttröskel. Nu kunde hon spatsera rakt in i hallen. Men skönt. Hoppas att de städar idag, typ eller så. Och gärna lagar det de gjort ofint. I lördags var jag på författarkurs. Skrivkurs, åtminstone. Lite förmätet att tro att man blir författare på det viset. Men visst. Jag har läst fler än en artikel om succéförfattare som börjat banan med en liten skrivkurs. Jag tror att jag vet att jag är en vänsterhjärnhalvig person. En inte så kreativ. Men jag vill inte vara det. Jag vill vara båda. Och egentligen kanske inte ett facebook-test eller mina komplex (hämmad, dålig självkänsla å allt det där) duger som källa och referens. Samtidigt är jag högkänslig och tar in och förvaltar allas sinnes