Ilskebyttan

Pratade med pappa nyss. Han kan inte göra så mycket av det han alltid har kunnat göra än, men han gör framsteg. Han har fått whisky. Han kan mer idag än går. Det kommer att bli bra. Tack. Vet inte vem jag tackar, men nån. Det är illa nog, men tack för att det inte blev värre.

Alltså - jag är inte så mycket för såna där kedjebrevsaktiga utmaningar i bloggosfären, men när Cornelia kommer farande med en, så vill jag vara med. Jag sviker henne ibland för att jag inte orkar gå in i sajbervärlden jämt, men jag kommer ikapp och lystrar alltid när hon ropar... :) Såhär kan det bli: Vad gjorde du för 10 år sedan? - Ja jisses, tänker väl vem som helst när den frågan kommer. Så även jag. Jag bodde ensam med min dotter i en "flyktlägenhet" i ett halvskumt bostadsområde sen ett år tillbaka. Hade flyttat dit i samband med separationen från dotterns pappa. Hade henne udda veckor och levde "ungkarlsliv" jämna. Väntade på att F eventuellt skulle bli mer än en perifer del av mitt liv - vilket tog lite tid och var mer än turbulent... Han kom den 13 juli 1998 och stannade kvar. 5 saker på min "att-göra-lista" idag: Nu har dagen redan gått, men när jag vaknade tänkte jag att jag behövde läsa lite mer i den bra boken, känna att jag har semester, s

Jaja, Peter . Vem annars skulle vilja veta vad jag egentligen berättade i Nösund...? Peter som bara älskar att höra de mest privata detaljerna. Kanske mest för att han är så noga med att hålla tyst om sina egna, vad vet jag... ;-) Jag berättade två saker. En "djup" och väldigt privat, och en ytlig och lite trivsam. Det första handlade om min barndom i sjukhusmiljö. En historia som jag inte brukar berätta så ofta (mer än någon gång på webben... ;-) ) och som påverkar mig alltid, varje dag, i allt jag gör. Det kändes bra att berätta. Tror att det gav dem en mer komplett bild av mig och varför jag är som jag är. Sen lättade jag upp det hela genom att hala fram en påse räkor. De såg frågande ut, men när jag beskrev min relation till havet och räkor och det faktum att jag är dotter till Sveriges (troligen) första mästare i räkskalning, blev det lite klarare för gänget runt mig. Och eftersom jag verkar ha ärvt (eller är det miljön det hänger på...?) lite av räkskalningstalangen, bl

Nu är midsommarhelgen slut. Midsommarhelgen från helvetet. Kan inte berätta allt som hände - men jag tror inte att vår traditionstyngda helg någonsin kommer att bli som förr. Norén kan slänga sig i väggen. Vi har alla kommit ut på andra sidan och allt kunde ha varit värre, men under midsommardagen befann jag mig i ett bedövat tillstånd. Min pappa hade åkt med ambulanshelikopter till Sahlgrenska och ingen visste exakt vad som hade hänt. Allt var som i ett töcken. Nu är pappa hemma och han kommer att bli bra. Kanske inte exakt som tidigare, men i det närmaste. Och det är obeskrivligt skönt. Fler detaljer än så blir det inte här. Nu går vi vidare, men helgen lämnade spår för alltid.

Sen kom mer vanligt jobb. Och vattenproblem. Och läckage. Och grums. Och brunnstryckning. Och mer grums. Och jag blev trött. Men nu är det semester.

Direkt efter paddlandet åkte jag hem och laddade för nästa aktivitet och nästa grupp att bygga teamkänsla med. Den här gången skulle personalen på huvudkontoret till Nösund för att lära känna varandra. Detta var lite mer otryggt, eftersom det här gänget mest består av chefer på olika höga nivåer och jag egentligen inte ingår mer än att jag sitter i samma lokaler. Nösund ligger väldigt fint nere vid (det riktiga) havet och jag kände mig ganska hemma. Lite struligt och oorganiserat tedde sig upplägget från Nösundspersonalens sida först, men det ordnade upp sig. Alla mina favoritsysslor ingick den här dagen...not. (Gnäller igen, ja). Först skulle vi berätta något för de andra som var ganska okänt eller speciellt för oss som personer. Japp. Det längtade man efter. Men det gick ganska bra. Var lite nervös, men man måste ge sig in i saker som är läskiga. Måste övermanna rädslorna. Annars står man still i livet och till slut blir man inföst i ett hörn. Så jag gjorde det. Jag mannade över. Lu

Tillbaks till veckonummer 23. Den veckan var en arbetsvecka i gruppbyggartecken. Måndagen den 2/6 skulle det paddlas. Huuu... Tänkte jag. Någon hade kläckt den käcka idén att vi skulle paddla kajak i Stockholm. Kajak! Det är ju som att gå på lina i sittande ställning, med en hel Stockholmsström runt en. Jag var nervös. Och min kollega L blev nervös för att jag blev nervös. Och så höll vi på tills chefen bara skrattade åt oss. Och inte hade det där kajakuthyrarstället nånstans att lägga våra grejer heller. Hallå. Vi jobbar på en IT-avdelning...! Då kånkar man ständigt på diverse datorer och telefoner och andra grunkor som inte är så sugna på att bada. Det var bara att stoppa ner grejerna i de "ganska så täta" hålen med gummilock och hoppas på det bästa. De första stackars metrarna i vattnet ut från bryggan var lite svajiga och vi ville INTE paddla så långt. Insåg snart att det lugna vattnet i Karlbergskanalen (eller vad den nu heter - jag är ju från västkusten) bara var en li

...nu kommer ikappkörningsblogginläggen.

Alltså, nu måste jag vomera verbalt lite. Nu är jag lite TRÖTT på att ha ett eget hus och en egen bil och allt annat eget som man har när man ska kallas vuxen. Huset har bara kostat en jädra massa pengar rakt ut i ingenting, sedan vi flyttade in. Elräkningar höga som Dubai-hus, varenda vareviga månad. Pannan funkade inte, visade det sig. Ut med den och in med en ny för 100 papp. Och elräkningarna fortsatte på hög nivå. Vattenpumpen. Den står bara och går och går. Och drar ström. OK. Byt den. Nähä. Den är inte trasig. Men hålet är trasigt. Typ. För lite vatten. Så nu ska det tryckas. För ynka 9 lakan. Och i morse tjöt bilen. Misstänkte starkt (grundat på erfarenhet) vad det handlade om -men läste ändå manualen i farten. Jojomen. För lite kylarvätska. Har det inte varit några blöta fläckar under bilen den senaste tiden? Sen den var på service för någon månad sedan kanske? Servicen som plötsligt blev dubbelt så dyr som avtalat. Från 3900 till 7900 på några timmar. Och utan att jag fick en