Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2006

Seg i kolan

OK. Man kan ju lika gärna blogga lite då'ra. Sitter här som enda tanten bland ett helt gäng grabbar. Just nu är det lugnt före min storm. Jag ska tydligen vara den som avgör att allt är klart när det är klart. Känner mig lite mosig i skallen men ska vara skärpt om en timme eller så. Hårda pix. Dessutom ska jag vara här kl 7 i morgon bitti igen... "Här" är alltså på jobbet fast i Sthlm. Det ska göras stora grejer på stora servrar och många klienter och patienterna får helst vänta med att röntga sig. Lite nervöst men ändå uppsluppet är det ändå i gänget här. Vissa jobbar koncentrerat, andra flamsar och surfar. Det surrar av fläktarna och korridorerna ligger mörka. Lite speciellt. Men det ska bli SÅ skönt när detta är klart. I morse sprang jag lite. Skulle blivit mer, men plötsligt kände jag regndroppar i solskenet och det var som att jag sprang från solen rakt in i regnväggen. Eftersom jag är gjord av socker vände jag (och fick sällskap av en knasig, brun, skuttande, skälla

Sen sist

Snabb resumé: Åkte tåg hem, träffade nästan Annika Lantz, fick ett bord, pratade allvar, AW, städade, shoppade och hade tant-träff. Ungefär så har det varit sedan sist. Förklaringar: Tåg från Sthlm till Gbg på torsdagen. Bredvid mig satt en man som plockade fram ett kassettband (!) och ett par bauta-hörlurar. Sneglade lite på honom och tänkte att det var rediga doningar, jämfört med min lilla musikmaskin med små öronpluppar. Efter bandet och kupolerna för öronen halade han fram en vit iBook. Sedan hörde jag röster. Och den ena var absolut Annika Lantz's röst. Det KAN ha varit så att jag (nästan) hörde en opublicerad intervju med Annika Lantz. Och som bakgrundsljud hennes barn. Har jag nästan träffat en kändis då eller...? Snett framför mig satt en kille som läste sportbilagan. Han är nog den första jag har sett någonsin som verkligen LÄSTE sporten från början till slut. Hmm, stånk, tänkte jag. Då ringde hans telefon. Ingen töntig Ericsson-trudelutt där inte. Nä, radiosportens signa

Man ska skriva rätt

Var mitt i Aftonbladet när de gratisa 20 minutrarna tog slut utan förvarning. Och det var 24 timmar 512 kbps för 80 svenska spänn. Rätt ska vara rätt.

Jag tänker - alltså är jag ett pucko...

Waouw, nu måste det gå fort. Upptäckte just att mitt favvohotell har slutat servera internet sådär rakt ut i sladden. Nu ska man välja mellan 20 minuters gratis 128 kbps, eller flera timmar (minns inte hur många) 256 kbps för 80 svenska spänn. Här går det alltså långsamt och gratis. Jobbet har väl börjat på riktigt nu, antar jag. Har ju inte varit så pigg på att jobba sedan flera veckor innan semestern. Kunde ju trott att det skulle bli bättre efter att ha "ojobbat" i några veckor, men jag tror fanken det blev värre. Är grinigare än någonsin och har ett evigt pågående mantra i huvet - "Jag är trött på det här, jag gillar inte detta, jag vill inte". Har läst en del om affirmationer. Det är väl det jag håller på med, även om det inte brukar stå en massa "inte" i de där böckerna. Gissa om jag tycker att det är piss och pest när jag hela tiden intalar mig att det ÄR det. Am I a pucko or what? Fick en liten tillsägelse idag också, vilket som vanligt tog HÅRT. J

Vardagen anfaller

Japp, nu är vi hemma och i morgon börjar det vanliga. Och här hade jag skrivit saker som inte alla andra behöver läsa. Så nu är det borta. Japp, jag är martyr. Och trött. Så ta inte i mig just nu. God natt. Jag är gladare och tolerantare (om man kan vara det) i morgon. Promise.

Metablogg

Men hej å hallå. Här sitter man å funderar på om man verkligen har nåt att blogga om eller om man ska skita i det (ibland är det som att man vill leva livet så att man har nåt att blogga om - sjukt...). Så skriver F om att han ska sätta luvan på grillen! Då kan banne mig jag skriva om vad som helst. Om han kan skriva ett helt stycke om hur han har tänkt på och glömt att han ska sätta luvan på grillen och nu har han kommit på det igen. Tänk. Vad vi är konstiga. Och vart ska det här egotrippade bloggandet ta vägen? Hur intressanta tror vi egentligen att vi är...? Stånk. Godnatt.

Minimissar

Bild
Nästan lika breda som långa. Om fyra dagar är de tre veckor unga. De har inte fått namn än.

Bildbevis

Bild
Tog vi fel kanske? Var det en bajamaja vi bodde i...? Efter diskmedelsattacken i hörnet fick hinken stå kvar som Wunderbaum-surrogat:

Ångstas inte

Nu har jag läst stackars R1's blogg. Säger bara HA INTE ÅNGEST!!! Ni kunde inte veta!!! Barnen har badat. Det gillar de. Resten gick att döva med vin och chips och "jajamensan vi har semester"... Lova. Ha inte ångest. You are the best neighbours in the world.

Hemma bäst

Så. NU är vi hemma igen. Det är alltid skönt att komma hem, hur bra eller dåligt hemifrån-varandet än har varit. Men den här gången gick det extra lätt att få barnen att säga adjö till badstället och ffa stugan. Nu verkar det som att det var det ÄCKLIGASTE vi varit med om. Och det var det. Nä. Inte riktigt. Vi har nog sett värre. Och hade det varit helt outhärdligt borde vi ju ha klagat, reklamerat, gapat och skällt. Eller? Åtminstone bett om att få byta stuga. Men på nåt sätt kändes det som att en likadan rad av stugor inte kan innehålla så himla många olika. Man fick liksom intrycket av att alla var av samma sort. Och då är det ju lönlöst att krångla med ett byte. Det var ju bara två nätter och den mesta tiden spenderades faktiskt i vattnet. I "badecentret". Vi har ätit gott (och för mycket) mest hela tiden. Måndagkvällen gick i temat asiatisk bbq. Då mycket barbecue var väl inte vi med om, men hederlig kinamat var helt OK. Och barnen var vänner. De åt bra och tramsade en a

Piss, pils och pool

Äntligen!!! Den här PC'n har varit upptagen HELA tiden. Men nu jädrar. Lite stressigt eftersom maten väntar nere på restaurangen. F har redan bloggat men jag har inte läst vad han har skrivit. Det får bli sen. Alltså. Vad ska man säga...? Vi är i Danmark. I Løgstør. Eller egentligen nånstans utanför. Det ska badas. Och bos. Men hur bor man i Danmark? I fuktskadade pissoarer? Det verkar onekligen så... Vi bor i en liten "fiskestuga". Pittoreskt? Ja, det kunde det ha varit. Mer "pissoreskt" skulle jag väl kalla det. Det luktar nämligen gammalt piss vid kylskåpet. Och mögel på toa. Och när vi vaknade i morse var det vatten under madrasserna. Vi sov nämligen på golvet eftersom ribborna i de tänkta säng-sofforna inte var alla, liksom. Det finns hål. Så vi tog det säkra före det osäkra och släpade ner dem på golvet. Efter att ha lekt 15-spel med borden och stolarna. Hej, så mysigt det kan bli... ;-) Det fanns inget diskmedel, så efter shopping idag, dränkte jag väggen

Packade

Jag vill också ha en träningsmaskin! Skulle ju promenixat med grannen idag, men det regnade. Och nu har jag lite sån slapparångest. BORDE göra något. Men det blir inte gjort. Har liksom överskottsenergi samtidigt som jag är sugen på chips. Kan det vara den taskiga kombinationen som byggde denna mjuka kropp...? Tror att jag har kommit på nåt där... Well, jag har åtminstone packat ner jogga-grejerna i väskan inför Danmarkstrippen i morgon. Kanske jag kan springa två dagar där istället, så har jag kompenserat lite. Å andra sidan känner jag på mig att kompensationen snart blir bortkompenserad. Det finns vin i mataffärerna där... Lätt åtkomligt och säkert lättdrucket. Nu har familjen packat och det är alltid lite särskilt. Det packas mer eller mindre märkligt. Men det gör nog inte så mycket. Det viktigaste är baddräkterna och mycket plats i bilen till det som ska skaffas på vägen hem.

Trampdyna...

Bild
- Det är MIN dyna! - Nä! Det är MIN dyna! - MIN! - Nähäpp! MIN!

Aktuell apport

Blev en stavpromenad med "grannan" idag i alla fall. Närmare en mil (eller åtminstone 9,5 km, typ). Ska nog satsa på en i morgon också. Man känner sig jämrans duktig efteråt. En kompis till F kom förbi med sin hund (eller...?) En krullig, brun liten (ja, mindre än katterna) varelse som sprang som en tok. Hur knäpp som helst. Och heter Bruno. Visste ju redan i förväg vad barnen skulle säga... "En sån vill vi HAAAA!!!". Nä, det blir ingen Bruno här inte. Men han var söt. Och hade handtag på ryggen. Och en rosa boll.

Skön kväll och krångliga ungar

Japp. Så var kvällen slut. Barnen har varit utan vuxet sällskap hela kvällen, medan vi har åkt buss med tidernas grinigaste busschaufför, druckit goda belgiska öl, hört Jim Kerr sjunga falskt, druckit mer öl, ätit gamla jordnötter och till sist kollat in en wonderful Eric Gadd med band. OK för Simple Minds. Det är ju stort. Mycket nostalgi och gamla bra låtar (även om, som sagt, Jimmy-mannen inte verkade ha medhörning alls idag) men jag säger bara: svenska musiker! Ett sånt j-la gung det var på Gadd-konserten!!! Och så fick han bara spela i en timme. Sorgligt. Men den timmen var kanon. Han har SOUL. Och är kompis med sveriges musikerelit, verkar det som. Det kan bara bli bra. Härligt. Skön avslutning på kvällen. När vi väl kommit hem började barnen krångla om att sova över hos varann, på varann, runt varann, blä. Och katten hade flyttat på ungarna igen. Kan inte familjemedlemmarna sova där det är tänkt att de ska sova - både katter och barn? Varför ska det knölas och hållas på? Nå. Nu

SM, EG och ÖL

Semester igen efter korvstoppningen igår. Var på HK och fick (nåja, det kostade företaget några lappar) privatutbildning. Som vanligt var jag hur alert som helst i början och antecknade flitigt mellan alla smarta frågor. Alertheten avtog sedan stadigt. Efter lunch var jag helt trög. Orkade knappt skriva och nickade hmm-ande bara istället för att ställa intelligenta spörsmål. Hur som helst var det bra. Jag har ju kravet på mig att leverera en massa efter den lilla kursen - och det känns rätt OK nu. Idag är det Simple Minds som gäller, följt av (inte mindre viktigt) Eric Gadd. Innan detta ska vi ha tagit oss med kollektivtrafiken till staden, mött Annika och traskat till belgisk-öl-paradiset (säger de som har varit där) Delirium. Barnen ska vara ensamma hemma ikväll. Undrar hur det ska gå. De måste nog lägga sig själva också, vilket är det värsta. Kan tänka mig att det ligger sovande, påklädda barn i olika soffor när vi kommer hem i natt. Sprang lite igår morse. Inte så långt som jag bru

Kalas. Eller...?

Som vanligt har F redan skrivit om det som jag ska skriva om...Men... Så var födelsedagen färdig för i år. Dotterns alltså. Det är slut på de regelrätta barnkalasen fr o m i år (11 bast) och eftersom födelsedagsbarnet inte orkat ta tag i planeringen och inbjudningarna, så blev det inte så många barn på kalaset. Ett, typ. Plus grannen och styvsyster förstås. Ganska skönt. Så kom en farmor och farfar och en mormor och en fuskmorfar. Lite kaffe (i för små koppar tydligen, enligt min socialt kompetente sambo) och några plättar special (ffa eftersom mina första skapelser blev några ihopkrympta sotklumpar) som mamma hjälpte till att fixa till när hon kom. Det har regnat och åskat mucho och kvällen avslutades med belgiskt öl på verandan efter en smarrig krusbärspaj. Allt från ristorante de la granne. Gott. I morgon ska jag jobba. Konstigt. Borde inte få förekomma mitt i semestern, men det är mitt eget val.

Kräftor, kubb och knasiga nudister

Bild
Nyss hemkomna efter ett dygn i mörkaste Småland. Men för en gångs skull var det inte så mörkt ändå (brukar ösregna mest hela tiden). Solen sken! Barnen badade och pysslade i sin "hamn": Andmamman kom förbi med sina små barn. Kubbmatcherna gick vår väg och kubbresterna fick stå kvar för revanschen idag (då vi slutade som totalsegrare): Kräftorna var goda (såklart, jag hade ju med mig mina egna RIKTIGA rosa kräftor från havet). Snapsarna var ganska få. Nubbevisorna gick i ganska falska tonarter. Vi tuggade vårt vanliga tugg, latade oss och drack några öl. Och ja. Jag sprang en liten vända i morse. Hurra vad jag är bra. Träffade inte så många människor, förutom två naturister som diskret hade placerat sig mitt på en stor gräsmatta vid en offentlig badplats strax intill en hustomt. De såg väldigt störda ut när jag lufsade förbi på 30 meters håll (på vägen!) och virade hetsigt in sig i sina stora badlakan. Exhibitionister eller bara dumma? Det är klart. De hade ju kunnat satt sig

Riktigt friskt?

Drömde så jobbigt nu på morgonkvisten. Har gjort det de senaste nätterna. Igår åkte jag på fötterna i full fart längs neråtlutande korridorer efter att min chef kommit på att jag sökt ett annat jobb. Natten innan skulle en annan gammal chef och plågoande sätta in mig i en stor frysbox. Dagens dröm var en röra (som brukligt är i drömvärlden). Jag skulle hjälpa till på St Görans sjukhus och allt brakade. Det var superstressigt och jag hann inte med. När jag skulle sköta PC'n flyttade den sig hela tiden och när jag till slut fick fatt i den föll den sönder framför mig. Jag tittade ut genom ett fönster och där stod en polis. Hela sjukhuset var täckt av poliser. Sedan började små varelser ploppa upp. Hasselmöss och virvelmarsvin (som såg ut som vilda garnbollar) for omkring på sjukhusgolvet. Och en vit bredkäftad groda kom hoppande men i upprätt ställning, liksom. Jag behöver söka för det här, va?

Gourmet-lunch

Nu har jag bjudit barnen på "korv-med-bröd-lunch" för sjuttonde gången den här sommaren. De kommer att få näringsbrist med överskott av köttbenmassa. Stackars barn. De får åtminstone fullkornskorvbröd. Alltid nåt. Näringsbrist med fullkorn. Fint.

Blog-drog

Blogg-läsande är en drog. Har jag märkt. Jag kan sitta lääänge och hoppa från den ena bloggen till den andra. Det finns många som skriver så bra! Men. Alltså. Var är alla VANLIGA människor? Man skuttar från den ena mer briljanta skribenten än den andra till den ena fyndigare bloggen än den andra, och alla författare är antingen journalister, copywriters, reklammakare eller nåt annat yrkesskrivigt. Jag menar, får inte dessa himla jätteduktiga, smarta, roliga skrivmänniskor utlopp för sin kreativitet och sina uttrycksbehov i yrket? Vi andra som bara skriver för att vi "tycker att det är roligt att skriva lite", får ju mindervärdeskomplex. Som om vi spelar i en annan liga. Eller "vi." Jag, kanske. Jag får väl står för mina egna komplex och inte lägga dem på någon annan. Men fasen. Jag vill också vara slagfärdig, kvick och kul! Inte bara en filosofisk, lätt kroniskt deprimerad, språkpolis. Det är bara att inse. Jag måste stå upp för tråkmånsarna. Vi ska klå dem. De avun

Besviken på Linda

Linda, du blev min nya idol för några dagar sedan. Nu inser jag att det var den gamla Linda (eller snarare unga) jag föll för. Nu verkar du bara vara allmänt arg. Var är den vida livssynen och verklighetsfattningsförmågan? Var är de spetsiga kommentarerna och argumenten? Var är de belysande exemplen? Jag ser dem inte. Är det så att ingen människa kan behålla rebellen i sig hela livet? Tar fighten och orken slut när man tröttnar på att slå i luften? Man har nog med sin egen, nära, verklighet?

Surkärringens mening med livet

Ofta hatar jag vardagen. Samma saker ska göras hela tiden. Tar aldrig slut. Och för det allra mesta känns det som att det bara är jag som ser det. Vet väl att det är orättvist att tänka så, men ibland är det faktum. Det är en tunn linje mellan verklighet och martyrskap... Idag började jag t ex dagen med att jag tömde diskmaskinen och stoppade i det som stod på bänken, plockade ihop tvätten som hängde på ställningarna i grovköket och ställde undan ställningarna, vek ihop kläderna och sorterade dem till var och en, sorterade tvätt, fyllde en ny maskin, tömde papperskorgarna på båda toaletterna, tömde kattlådan, dammsög grovköksgolvet, plockade fram toarullar till övre toaletten, hängde tvätten när den var klar och fyllde maskinen igen. Däremellan har jag ätit frukost och målat i köket. Och jag ser att golven måste dammsugas överallt, det är fortfarande ingen som har städat G's rum, toaletterna behöver skuras etc etc etc. Och ändå får jag höra att jag jämt sitter vid TV'n. Jag bli

Inspiration? Nä.

Bild
Inspirationen att skriva nåt intressant är inte på topp. Delvis kanske för att jag och F båda är hemma och upplever samma saker. Svårt att hitta ngt unikt att skriva om. Våra bloggar blir liksom lite likadana. Så jag lägger väl in samma kort som han har gjort. Kortet som jag har tagit...! Hrmpff. Det blev alltså två kattungar. Cissi har knappt lämnat dem på ett dygn. Tror inte att hon gjort sina behov heller. Men F satte upp mat och vatten till henne - vilket fick henne att tillfälligt hoppa ner från stolen (!) som hon envist vill stanna i annars. Väntar bara på att någon av ungarna ska ramla ner... Men hon är en envis dam och senast när vi försökte flytta henne till golvet (vilket vi människor tycker verkar säkrare) när hon hade den förra ungen, blev hon mäkta irriterad på oss och lyfte snabbt tillbaka bebisen till stolen igen. Min envisa dotter åkte till älven för att bada, trots att jag redan tidigare dömt ut vädret som "ej badbart". Och gissa om det regnade alldeles nyss