Ilskebyttan

Ibland vill man blogga för att det har hänt nåt. Och ibland vill man att det ska hända nåt som man kan blogga om. Just nu är det väl det sista. Har liksom ingen inspiration. Blomkrukebilder finns inga eftersom det antingen störtregnar eller stormblåser när jag ska ta kort. Rensat ogräs har jag inte gjort, av samma anledning, så det kan jag inte heller skriva om. Sprungit eller gått? Nä, inte det heller. Och när man inte springer eller går blir man trött, och när man är trött orkar man inte springa eller gå. Positiva Lisa... Något bra finns det nog dock. Helgstädningen är nyss gjord - det är bra. Mamma kommer till helgen och kollar dotterns ridlägeravslutning. Det är bra. Dottern kommer hem från en vecka med hästbajs och mule-pussar. Det är bra. Vi skulle ha gått ut och druckit bubbel idag. Nu gjorde vi inte det, men det var en bra idé. Och vi har det tillgodo. Det är bra.

Häpp så gick det en vecka till. En vecka med sill, jordgubbar och tröttma (ett bra ord som jag lärde mig på radion igår). Sill och jordgubbar både på torsdag och fredag, och tröttma mest på lördag och söndag. Ägnade helgen hos pappa - och det var mest just ägna. Inte så mycket göra. Klart vi gjorde en del på självaste aftonen, men sen satt vi mest stilla och drack god öl. Spelade lite munspel och drack lite till. Mysigt. Hem och trädgård blir tyvärr mer förfallna än vanligt när vi är borta. Nu är det banne mig mer gräs och ogräs än annat, men så småningom blir det nog bra. Vi får ta ett strå i taget. Och för den som undrar var mina bloggskov tog vägen, så kommer de säkert tillbaka med viss oregelbundenhet, men ibland kan det finnas inlägg här , om det inte finns här...

Som sagt. Bloggandet kommer i skov... Besökte en läkarmottagning idag tillsammans med en kollega. Inte så att jag brukar ha med mig kollegor när jag går till doktorn, utan här agerade vi "kundkontakter". De var trevliga där ute på skärgårdsön. Så trevliga att det blev lite stress till stan igen. Kollegan skulle flyga tillbaka till stora staden och inte från den närmaste flygplatsen inte (kanske beroende på att det inte går några Stockholmsflyg från den platsen...) utan från den längst bort. Så att man måste åka (eller nja, åka kanske var att ta i. Stå still, är mer korrekt) genom staden samtidigt som alla andra och givetvis samtidigt som när vissa råkar köra lite väl nära sina medtrafikanter. Buckligt nära, alltså... Men vi hann, men några minuters marginal. Hämtade dottern hos den tillfälliga "barnvakten" kompisen F på hemvägen och sen har vi varit mer eller mindre sömniga allihop.

Det jag skrev i förra inlägget gäller alltså även film. Igår kväll såg vi Lost in translation för första gången. En Oscars-vinnare som alla bara MÅSTE se när det begav sig. Då skulle jag såklart inte se den. Men igår gick bra. Och jag fattade varför den har vunnit en massa prajs. Så himla bra!

Jag har en tendens att inte vilja läsa böcker eller se filmer som är "hajpade". Det känns som att jag bara följer flocken och inte har en egen vilja och smak då. Det innebär ju att jag missar även de som jag skulle vilja läsa men väntar med för att alla andra läser dem. Så var det med Stieg Larsson. Jag började med den första delen i Millennium-trilogin först för någon månad sedan när den hade kommit till pocket-rea-stadiet och därefter har jag kört om i vänsterfilen... Nu är jag i mitten av den sista: Och jag är nog benägen att ångra att jag inte hängde med i hajpen. Shit, vad bra böcker. Kan inte släppa dem. Om det finns fler som är som jag - vänta inte. Läs dem direkt.

Oj vad det blev bloggigt idag. Det kommer i skov, liksom. Här är årets tomatplantor. Några färdigköpta, några färdighämtade och en liten gurka.

Förmiddagen innebar skolavslutning. Dotterns allra sista dag med klassen, eftersom de slutar på skolan och alla går vidare till diverse andra studieinrättningar. Ett föräldrapar hade bjudit in oss efteråt till lite tårta och avsked och tack till fröknarna, vilket var ett väldigt trevligt initiativ. På nåt sätt återupplever man samma känslor som man själv hade för hundra år sedan när sommarlovet började.

Efter båtankomsten i lördags var vi hos svärmamma och åt god middag och inspekterade växthuset igen. Kan inte låta bli att lägga ut ett par bilder till.

I lördags kom hon hem. Långsamt gled hon in i hamninloppet med tut och salut. Götheborg alltså. Vi var där när hon åkte för ett par år sedan, så nu var vi där igen. Drygt tretti grader varmt och packat med människor i Frihamnen. En brunbränd Harald Treutiger pratare bredare göttebosska än vanligt och artister sjöng och roade för att ingen skulle bli trött på att vänta. Tyvärr var vi i den smeten också. Korkat. När hon lämnade stan 2005 satt vi på kajen mittemot (och på kvällen fick jag njurbäckeninflammation, men det är en annan historia) och det skulle vi såklart gjort i år också. Men det gjorde vi inte. Så vi fick bara en skymt av skeppet men det var ändå kul att vara där. Något att berätta för ointresserade barnbarn?

Nu klagar jag inte på värmen, men man är allt lite ovan, är man inte? Glömmer att dricka vatten och tappar matlusten och sen kommer huvudvärken och orkeslösheten som ett brev på posten. Men det är ju bara att vänja sig. Det är ju detta vi kylslagna mörkerdjur vill ha. Idag var det tandläkarbesök. Inte roligt, men inte så farligt heller. Hade gått en rask promenad genom en 30-gradig stad, så jag liksom klibbade fast i tandläkarstolen. Av alla ställen i världen kanske man inte vill fastna i just den... Har gjort upp med grannarna som råkade stänga in Cecilia och därmed få de flesta av sina dynor förstörda. Visst, mycket pengar, men för det första har vi ett ansvar som inte går att prata bort, och för det andra är kanske grannsämjan och vänskapen mest värd i alla fall. I den goda världen som jag vill leva i, åtminstone. Nu är Stefan borta istället. Kollade en extra gång i grannens förråd - Cecilias självpåtagna fängelse - men han var inte där. Hoppas att han bara lagt sig och pusta i värm

Just det ja. Glömde skriva om marsvinsklippet. Skulle ställa ut den stackars råttan i uteburen när jag såg att hela rumpan var intrasslad i hår och hö. Satte mig ute på trappan med henne i knät och en sax i högsta hugg. Hon gillar inte alls att jag klipper hårtussar. Hon hoppar runt runt och rycker lite fram och tillbaka. Men jag är envis. Jag vet ju att hon måste få bort de onda härvorna. Det vet inte hon, tydligen. Först bet hon mig i handen. Det gjorde ont och blev en liten utgjutning, men inte så mycket mer. Klippte lite till, och då! Då bet hon till i låret på mig. Rakt genom manchesterkjolen. Det gjorde så överraskande ont att jag tappade henne. Hon sprang iväg och jag hann precis få tag i pälsen på henne innan hon hann under verandan. Nä, nu!, tänkte jag. Nu ska du klippas! Så jag tuktade pälsen på henne runt om hela. Nu ser hon ut som en marsvinspunkare. Men hon ser, åtminstone. Det gjorde hon knappast förut med luggen i fejan. Och kanske det dröjer innan hon måste klippas därb

Så var den helgen över också. På fredagen gick gårdsfesten av stapeln. Lite ruggigt väder, barn som uppträdde på en lastbil, lotterier, hamburgare-försäljning och kafé. Igår var halva Säve på cykelfest med fotboll, men vi åkte och handlade blommor och mat och hade vår egen fest hemma. Alltså. Vi såg på Sommarkrysset och drack vin... Idag kollade vi in grannarnas båt för första gången och sen har vi inte gjort ett dyft. Ätit och druckit, sittandes i solen mest. Väldigt trevligt och overksamt. Nyss rensade vi bordet efter första altanmiddagen i år. Det GÅR att sitta på vår altan också. Bra. Åt god mat med hop-plock från vårt och grannars. Gott. I morgon åker F till Stockholm för att hålla kurs i en vecka, inklusive onsdagen. Jobbigt för honom som ska jobba. Skönt för oss andra som är lediga...

Har motvilligt och med ganska dåligt resultat bakat för gårdsfesten i morgon. Jag är kakreceptsdyslektiker. Och kakorna i den ena högen blev alldeles för mjuka. Precis som jag. Då kom jag på vad dokumentären om mig (som visas på min 80-årsdag och skildrar mitt fantastiska liv) ska heta. "I mjukaste laget".

Nu har jag också gjort det . Alla verkar göra det nuförtiden. Det var ganska kul och ganska härligt men det räcker nog med en gång. Och det kan nog lätt bli långtråkigt om målet bara är att åka fort och studsa på vågorna. Vi hade en "guide" som hette Pelle som pekade och pratade om kodjup och oxdjup och fästningar och bolsjeviker och Stenbeck och krig och allt man nu kan prata om mellan holmarna i Stockholms skärgård. Vi åt strömming vid en fyr (eller två - en vit med gröna och röda glasrutor och en som vi hade tänt själva) och slogs med myrorna. Och vi fick lära oss att det heter Rubber Inflated Board. Som det inte alls heter. Rigid Inflatable Boat ska det vara. Undrar om den där Pelle hittade på allt han sa... Det blev en rätt bra dag trots allt. Foto: Henrik Jacobson