Ilskebyttan

Man blir fort en vanemänniska. Har levt i resväskor i sex veckor och letade automatiskt i dem igår trots att jag var hemma. Nu kan jag ju hämta kläder i lådor och garderober som vanligt folk. HEMMA! OK... Vi har ingen dusch och det är attans smutsigt och rörigt. Men det är hemma. I två veckor blir nu rutinen att hinna ut ur hemmet innan det blir invaderat av jobbagubbar och duscha på jobbet. Premiär idag och det funkade fint. Bara två veckor kvar.

Har bloggidéer typ varje kväll när jag ligger i dvalan mellan vaken och sovande, men de har liksom alltid vaporiserats på morgonen. Men vad funderade jag på igår? Jo. På folk som tycker. Folk som lägger energi på att tycka saker som inte är viktiga. Och who am I att bestämma vad som är viktigt? Såklart kan jag inte det. Men det kanske handlar mer om att tycka saker om företeelser man inte kan påverka och som inte gör nåt särskilt avtryck på något eller någon egentligen. Just de där "tycken" avsmalnar ofta till rena personangrepp. Och vad är det för bra med det, för nån alls? Ta t ex det här med årets julvärd i SVT. HUR kan det bli så viktigt? Det handlar om en person som ska prata mellan inslagen. På TV! Och tända ett ljus. PÅ TV! Såg några kommentarer igår efter att årets val offentliggjorts - och blev lite rädd för mänskligheten. INGEN skrev något positivt, typ "kul", "lycka till", "roligt för Petra". Kommentarerna handlade bara om hur illa

Har på mig ringen idag igen. En dag ska jag strosa in i butiken i Gamla Stan och köpa mer. Men tills dess får jag njuta av bilderna på hemsidan. Snor en bild:

Rekommenderar varmt Jul på Tjolöholm. Ska man gå på en julmarknad ska man gå dit. Och gärna en mörk dag. Det är mysigt och juligt och mycket folk. Vi var där i lördags och började med att vara lite effektiva. Gick igenom allt ett varv för att sen återkomma till det vi verkligen ville köpa och bära på. Haha... När jag hade fått syn på silversmyckena så var det lite kört. Det blev inget annat inhandlat när jag hade fått en ring av min man...  Han ville att jag skulle välja. Det gick inte. ALLT var fint. Så han valde själv. Och köpte en stor ring till mig, och sen fanns inga pengar kvar till ost och korv. :) Men det gjorde inget. Inte likt mig att ha så stor ring, men oj vad jag är nöjd. Det är nämligen själva grejen som är grejen. Idén bakom. Det är den som är så "varför-kom-jag-inte-på-det-själv"... Jag vill ha en hel kollektion.

Tänk att vissa saker är extra känsliga och triggar ett uppfostringsanfall hos många av oss. Tänk bara kost, barn och djur. Det är oerhört svårt att få vara ifred och göra som man vill/tycker/tänker när det gäller dessa tre hjärteämnen. Hur många av oss har inte fått "råd" när barnen har varit små? Hur mycket integritet man än försöker ha och hur många böcker och tidningar man än har läst för att skaffa sig en egen "metod" och uppfattning, så nog har omgivningen en hel del att tycka till om. Tycker de. Samma gäller djur. Hunduppfostran består till 10 % av uppfostran och 90 % av försvar av metoder inför ifrågasättande medmänniskor. Diskussioner och tvivel. Så ska man göra och så ska man inte göra. Den gör rätt och den gör fel. Och så har vi kosten. Hur vi äter. Ojojoj. Svårt. Svårt att acceptera när andra äter som de vill. Svårt att t ex inte få bjuda på det man vill bjuda på. "Lite kan du väl ta? Du kan väl göra ett undantag idag?" Tänk om jag skulle

Snart får jag flytta hem. Det ska bli skönt. Inte för att detta är så hemskt egentligen... Ett stort rent hus, tvättmaskin och två knasgosiga katter, är väl inte alla förunnat. Men det ska bli gött att komma hem. Hem på riktigt. Och leva vardag med mannen igen. Och inför imorgon laddar jag för att prata med säljaren. Nu får det vara nog med trams i telefonen. Jag vill ha det i skrift. Och jag vill att det vi kommer överens om ska gälla även efter en månad. Nu är smekmånaden slut. Ska det bli det huset vi vill ha, behöver vi nog uttrycka oss tydligt. Fr o m nu. Upp till huskamp! - Posted using BlogPress from my iPad

Lagerhuset Har haft en trevlig och god eftermiddag på stan. Först åter till gamla jobbet för att visa kollegor från nya jobbet. Kul! Sen "representation" på restaurang Lagerhuset . Vid Järntorget. Hur bra som helst och grymmegod mat. Vad sägs om libanesisk råbiff, sherrygräddpudding eller sallad med hyvlad kålrabbi. Gött!! http://www.lagerhuset.net. Gå dit. - Posted using BlogPress from my iPad

Efter föreläsningen för några veckor sen är Claes Schmidt min idol. Han satte snurr på tankarna och strålkastare på fördomarna. Ny krönika här: http://saraclaes.allas.se/adhd-begavning/

... - Posted using BlogPress from my iPad

När facebook kom in i mitt liv tappade jag typ samtidigt lusten att blogga. Jag fick liksom ur mig allt via små inlägg, och massor av direkt feedback och bekräftelse. En liiiiiten incident under helgen fick mig att fundera på fejjanpaus igen. Har haft det tidigare. H har hoppat av det helt nästan (bara borttagning kvar). Jag är kluven. Allt man vet, vet man från fb. Men i det ingår också att man kan veta för mycket. Ibland är gränsen mellan omtänksamhet och integritetskränkning OOOH så tunn. Lärde jag mig... Och jag vet inte om jag har lust att balansera på den gränsen längre. Jag vill skriva utan att väga orden på guldvåg (mer än man redan gör när man bloggar). Jag KAN tycka att är man med i fejjan-världen får man lite ta seden dit man kommer och leken tåla. Men det är nog fasen inte så. Vissa vill vara osynliga och ha kontroll ändå. Det där orkar jag inte hålla koll på. Kanske jag blir en passiv tittare ett tag. Vill jag skriva och lägga in foton kan detta bli mitt forum. Utan ta