En inte så händelselös vecka

Vi börjar med kontorskonferensen. På Styrsö Skäret. Väääldigt fint. Och gott. Och roligt. Lagom käcka lekar och lagom engagerande konferens. Vi pratade Lean. Kan ju verka rätt trökigt, men det är inte så dumt. Lite management by städning. Feng shui på kontoret. Bort med onödiga prylar på fel ställe, och bort med onödiga arbetsuppgifter för långt bort. Det ritas såklart upp med en massa svåra diagram och kurvor och allt på engelska, men om man tänker enkelt så kan det nog bli enkelt. Och kul. Vi spelade Lean-spel i två lag. Vi skulle effektivisera vår "produktion" av olikfärgade lego-konstellationer som flyttades från station till station. Själv hade jag hand om värmebehandlingen. Och sen sov jag i Fritjof Seglarns rum. Rätt bra, faktiskt.

Men vadå konferens och god mat. När jag åkte dit på onsdagen hade jag bara huvet fullt av nåt helt annat. En omvälvande nyhet. En ny kompis. En vovve. En jycke som följde med oss hem på måndagen och som idag alltså har varit hos oss i en hel vecka. Och tanken är ju att hon ska stanna så länge hon lever. Snacka om en ny fas i livet. Att få barn var ju en grej. Detta är en annan. Men lite åt samma håll, är det allt.

Hon heter Miranda. Hon är mjuk, glad och full av energi. Hon är ganska stor och ganska stark. Hon är rädd för hästar, inte van att gå i koppel, och jagar katterna. Vad har man satt igång...?

Förhoppningsvis blir det nåt bra. Hela familjen måste engagera sig i den här kraken. Hon ska motioneras, kissas, bajsas, öronrensas, kloklippas, lekas med och klappas på. Hon ska tränas. Vi ska tränas. Hur det än går, så är det roligt att tänka på. Det enda som kan ta bort den glada känslan, är om nån av katterna flyttar hemifrån. Men vi håller minst 8 tummar i familjen. Det SKA gå.