Bordeläggning

Är en människa med minst en inneboende sträng bordesägare. Inte bordes-ägare alltså, utan borde-sägare. En del av mitt jobb med terapeuten handlade om att reda ut varifrån alla mina borden kommer ifrån, om jag verkligen vill ha och behöver dem, och hur jag ska göra för att bli av med dem. Jag trodde att jag hade blivit lite bättre på att ersätta borde med vill, och att städa ut några borden helt, men i samband med flytten av den överdrivna mängden grejer, och att det därför tar sån tid att få saker i ordning, skriker de på mig igen. BORDE tömma en låda till. BORDE rensa i förrådet. BORDE vara klar snart. BORDE inte sitta stilla och göra ingenting. Nånsin.

Jag är trött på de där bordena. Det är väl bara mig det hänger på? Det är ju jag som ska leva i stöket? Mår jag bra eller dåligt i det? Hur bråttom är det egentligen? Kan inte vissa saker få ta sin tid? - Nä...det BORDE väl vara klart nu? SÅ lång tid kan det väl inte ta? Grrr, vad det är svårt att låta bli att lyssna på de där skitrösterna som försöker överrösta den som egentligen styr.

Jag gör som jag vill med mitt stuff. Eller hur?