Het dag med tandläkaren

Nu klagar jag inte på värmen, men man är allt lite ovan, är man inte? Glömmer att dricka vatten och tappar matlusten och sen kommer huvudvärken och orkeslösheten som ett brev på posten. Men det är ju bara att vänja sig. Det är ju detta vi kylslagna mörkerdjur vill ha.

Idag var det tandläkarbesök. Inte roligt, men inte så farligt heller. Hade gått en rask promenad genom en 30-gradig stad, så jag liksom klibbade fast i tandläkarstolen. Av alla ställen i världen kanske man inte vill fastna i just den...

Har gjort upp med grannarna som råkade stänga in Cecilia och därmed få de flesta av sina dynor förstörda. Visst, mycket pengar, men för det första har vi ett ansvar som inte går att prata bort, och för det andra är kanske grannsämjan och vänskapen mest värd i alla fall. I den goda världen som jag vill leva i, åtminstone.

Nu är Stefan borta istället. Kollade en extra gång i grannens förråd - Cecilias självpåtagna fängelse - men han var inte där. Hoppas att han bara lagt sig och pusta i värmen några dagar.

Åsså fick jag igång trimmern. När man är gräsänka en hel vecka får man tid att hitta tillbaka till hon den där som fakiskt klarar sig själv och inte (med viss lättja i rösten) lättvindigt frågar maken om inte han kan... Trimmade bort en del vildvuxet långt gräs lite här och var.

Och nu sitter jag och irriterar mig på att jag inte kommer åt en av de få maskiner jag måste komma åt på jobbet. Visst. Nu är det kväll och inte jobb, men det går inte att sluta tänka på. Det bara uppstod. På nationaldagen skulle jag tro - då jag inte ens hade igång PCn (tror jag). Jag bara MÅSTE komma åt den där burken. Och så länge allt annat funkar och alla andra kan köra så är det ingen som prioriterar att hjälpa mig. Det är ju bara jag. Så jag får väl hjälpa mig själv på nåt sätt. I morgon.

Nu ska de små blommorna få lite vatten. Och sen är det natten.