ED

Har just landat i soffan efter att ha varit på Storan och lyssnat på Eva Dahlgren. Har sett och hört henne live flera ggr förut, och hon gör en aldrig besviken. Måste väl erkänna att det är de gamla låtarna som är bäst, men även de nya håller absolut. Insåg tydligt att jag börjar bli till åren när medmänniskorna i bänkarna runt omkring, sjöng med och diggade till samma låtar som jag nynnade med i. Och medmänniskorna var inte särskilt unga...

Bäst med hennes konserter är ändå hon själv. Hon pratar länge mellan låtarna, personligt och med stor självinsikt och -distans. Hon är väldigt rolig. Har en torr, varm, skön humor. Som jag gillar.

Önskar som vanligt att jag kunde återge något, men det är bara att inse att jag aldrig kommer att kunna memorera de där roliga sakerna som jag helst vill memorera. Måste lära mig att leva i nuet och strunta i behovet av att dra ut på de roliga sakerna för att återanvända dem flera gånger...

Men hon berättade t ex om sina stora öron, och pärmen med låtar som hon tog med sig på pendeln till studion i stan, för sisådär 30 år sen. När hon var fyra år...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden