Påååsk

Länge sen sist... Är inte hemma nu. De enda som är hemma är katterna. F är i Singapore. Dottern är hos sin pappa. Pappsen med sällskap är i Tunisien. Själv är jag på Resö. Mitt "hemma-hemma". Det som alltid kommer att symbolisera rötterna. Mina, alltså. En gång Resö-bo, alltid Resö-bo. Även om jag är en främling för många här - eftersom jag inte har bott här på sisådär 20 år...

Var på långpromenad med hundarna idag. Strax efter äggtoddyn. Härligt. Både med toddy och hav. Egentligen säger jag inte havet. Jag säger "sjön". Men sjön är väldigt stor. Nordsjön, typ. Och för att utomstående ska förstå skillnaden, måste jag säga havet. Det finns skogsmänniskor och havsmänniskor. Jag är typiskt det senare. Även om jag utnyttjar tillfällena alldeles för sällan, innebär kontakten med havet mycket, när jag väl får den. Livet och tiden stannar. Själen får ro. Bara genom att vara nära och titta. På havet. På "sjön".

Påsken är snart slut. Var på påsklunch igår hos svärmor. Fick råd ang soffan. Den fådda kökssoffan. Den kanske inte alls ska avlutas. Den kanske ska målas över, bara. Eller värmepistolas, och målas över. Och kanske speglarna behöver piffas lite. Jag måste bekänna färg alltså. Både för soffan i stort och för speglarna. Vem vet. Kanske farbror B måste komma och hjälpa till...

Kommentarer

Tack för alla dina kommentarer! Jag är en skogsmänniska kan jag meddela! Hittar energin bland alla granstammar och tallkottar :)

Kram!
Anonym sa…
Min pappa var en havsmänniska, min mamma är en innemänniska, själv var jag väldigt aktiv i scouterna som ung (och vacker) så jag borde väl vara en skogsmänniska. Men nähäh, jag är en VIDDERNAS människa!

PS. Jag har flyttat min blogg...

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden