Brain-training
Det här med bloggeriet får ju inte bli ett tvång. Har läst flera bloggar nu på senare tid där människor har dåligt samvete för att de inte bloggar... Så även jag.
Men här krävs väl lite eftertanke (som alltid, har jag ju insett...!). Själv bloggar jag för att jag är förtjust i att skriva. För att jag tror på att man behöver hålla förmågan vid liv. Ordförråd och fantasi behöver regelbunden träning. Att blogga är som att gå till gymmet med den grå substansen (eller vilken substans det nu är som håller i skrivtrådarna). Och är det riktigt bra blir det ett sätt att koppla av, som Cornelia säger så klokt. Att sen vänner och släkt har visat sig intresserade är ju bara en bonus. De håller koll på oss. Bra eller dåligt? ;-) Men vi väljer ju själva vad vi skriver...
I mitt eget fall tror jag att lusten att blogga och mycket annat, kommer tillbaka när pressen från jobbet trycks tillbaka. Och nä, jag skyller inte på jobbet. Det är inte synd om mig. Det handlar om att jag ska lära mig att hantera tron att världen stannar utan min inblandning. Jag ska lära mig att koppla av, tagga ner och släppa ansvaret till en lagom nivå.
Och alltså. När jag gjort det. Då går det att skriva igen. För det är ju det jag vill. Och det var det jag hade tappat bort. Vad det var jag ville egentligen...
Men här krävs väl lite eftertanke (som alltid, har jag ju insett...!). Själv bloggar jag för att jag är förtjust i att skriva. För att jag tror på att man behöver hålla förmågan vid liv. Ordförråd och fantasi behöver regelbunden träning. Att blogga är som att gå till gymmet med den grå substansen (eller vilken substans det nu är som håller i skrivtrådarna). Och är det riktigt bra blir det ett sätt att koppla av, som Cornelia säger så klokt. Att sen vänner och släkt har visat sig intresserade är ju bara en bonus. De håller koll på oss. Bra eller dåligt? ;-) Men vi väljer ju själva vad vi skriver...
I mitt eget fall tror jag att lusten att blogga och mycket annat, kommer tillbaka när pressen från jobbet trycks tillbaka. Och nä, jag skyller inte på jobbet. Det är inte synd om mig. Det handlar om att jag ska lära mig att hantera tron att världen stannar utan min inblandning. Jag ska lära mig att koppla av, tagga ner och släppa ansvaret till en lagom nivå.
Och alltså. När jag gjort det. Då går det att skriva igen. För det är ju det jag vill. Och det var det jag hade tappat bort. Vad det var jag ville egentligen...
Kommentarer