Restless tant

Jag är av sorten som glömmer att vila. Jag kan t om tycka lite att de som är "trötta" och "slitna" och måste "viiiila" efter en dags vanligt arbete, har en släng av lättja i kroppen. Flegmatiker. Slöa.

Men det handlar som vanligt om avundsjuka. Jag har med åren fått väldigt svårt att vila. Att slappna av. Jag kan fan inte. Ligger jag ner utan att sova, sysslar jag med nåt. Är det inte bokläsning så är det TV-tittning, och är det inte det så är det iPhone-petning, och är det inte det så är det korsord, eller sudoku, eller radiolyssning eller iPodlyssning eller lite mer läsning eller...  Och ligger jag inte ner så är jag rastlös. Måste peta på nåt, promenera nånstans, kolla på nåt, göra nåt. Satan i gatan. Tröttsam människa den här.

Och jag vet ju att jag, verkligen, absolut, jag, behöver vila. Aktiv vila, är vad jag borde ägna mig åt. Det är ju så lätt att fatta att t o m mammas hund skulle begripa. Jag har ju gått i all möjlig terapi för detta. Jag har förstått. Det är enkelt. Men gör jag det? Naaaah. IDIOT!

Men agera psykolog åt andra - det är jag bra (?) på. Ge förmaningar och ifrågasätta och lyssna. Jajamen. På andra ja.

Ibland är den här ilskebyttefjanten rätt så extra speciellt fjantig. Och ett sånt här inlägg borde ju inte ens publiceras. Men nu är det gjort. Ut me't bara. Nu måste jag nog vila lite...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden