Skäl för namnet

Nån tyckte att jag skulle skriva av mig. Ilskan. I bloggen. Och när man tänker på det så, ja. Såklart. Jag är arg. Eller. Var arg. Den där ilskebyttan som bor i mig, hon är förvisso ilsken, men hon är snabb också. Snabbarg. Hon svär och gormar och smäller i dörrar (om hon går igenom nån) och kastar grejer (om hon håller i nån) och smäller näven i väggen (om hon står vid nån) men alla de där aktiviteterna måste utföras inom ett visst tidsfönster. För när fönstret är slut, är arget borta. Oftast bra, men ibland lite snopet. "Jag är arrrrrgh!!!....eller??".

Så inte blev det nåt avskrivande. För ilskan är redan borta.

Vad jag var arg på? Socialpsykologitentarättaren. Han har snubblat runt bland siffrorna som värsta alikan. Och det är tur att han inte är anställd vid matematiska institutionen. Maxpoäng var 40. Godkänt-gränsen 42. Enligt resultatet. Jag vet inte. Svårt att få ihop. 42 får man ju egentligen inte ens in. Om man inte pratar om meningen med livet.

Så först var jag arg på att det var siffror i en enda röra.. Sen på att jag var underkänd. Sen på att han har slarvat så makalöst. Och sist på att hans mailadress inte funkade. Men där i mailadress-skedet var det bara lite gruff kvar. Det var slut på argfönstret.