Tre små damer

Dessa tre betyder mycket för mig. De packas varsamt in när julen är slut, och får hedersplatsen vid första advent.

Jag har gjort dem själv. Eller. Panduro har väl gjort träbitarna och stoppat ner dem tillsammans med färg och lim i en låda, men jag har målat och klippt och pysslat och limmat. 

Det är inte riktigt likt mig att pyssla. Men att pyssla ihop dessa tre kompisar var livsviktigt. 

Jag mådde inte bra då. Jag kunde inte slappna av. Hade sväljproblem, hög puls och ångest. Var sjukskriven och visste inte vart jag skulle ta vägen med mina tankar och min oro. 

Något drev mig till en hobbybutik inför jul. Bara det var en kamp då. Kamp mot yrseln och mig själv. Men jag fick med mig dessa hem. De fick mogna i sin låda några dagar. Så, en ensam kväll, plockade jag fram dem och satte igång. Jag slutade inte förrän de var klara. 

Jag vet inte hur många timmar det tog, men under de timmarna var jag frisk och utan ångest. Jag var i en egen rymd, utan tid, förväntningar, prestationsångest och stress. Under de timmarna vilade jag i ett "flow". 

Därför betyder dessa rangliga tanter mycket och jag blir glad varje år när de ligger där i jullådan. De påminner mig om att det går. Det finns knep. Det går att komma loss. Om så bara för några timmar.