Gubbe med attitydproblem

Är glad att jag kan bli arg ibland. Har ju hävdat tidigare att jag är arg för det mesta, men det är nog inte riktigt sant. Den självbilden kan nog kastas. Men ibland blir jag arg på riktigt och igår var ett sånt ibland.

Det har ju sprungit hantverkare i mitt hem i åtta veckor. De bytte låskolv i ytterdörren och sen dess har de haft fri tillgång till mitt hem, mitt liv, mina saker. Har försökt att inte tänka på det så mycket, och vi har ju varit där varje dag även när inte någon av oss bodde där.

Idag ska det vara klart. Hoppas att slutstädet görs idag. Kanske i detta nu.

Jag skickade ett gäng anmärkningar till en av projektledarna. Det är skrap- och skavmärken, smutsiga tapeter och försvunnen sopborste och lite sånt. En av (förmodligen) arbetsledarna ringde upp mig igår. Han undrade vad jag menade med en sak. Jag ville bara veta var hans tjommar hade lagt en bräda/platta/golvbit som de hade bänt bort för att vi inte kunde själva.

Då framträdde attityden. Den ansvarslösa attityden. Den som jag verkligen ogillar. Mina kollegor hörde min ilska här i kontorslandskapet när han tyckte att "Det där kan vi ju inte reda i nu. Det har ju sprungit säkert 50 gubbar där och de vet ju inte jag vilka de är och vad de har gjort".

Hur i hela h-e kan en som representerar entreprenaden som har fått ett guldavtal med vår BRF, INTE ta nåt som helst ansvar för vad som har hänt i min och andras bostäder? Särskilt inte det som hände i början av perioden, "för de är ju inte kvar nu, så det kan ju jag inte veta". Det måste ju betyda att de som jobbade de första av dessa åtta veckor kunde härjat fritt? De kunde ha stulit, pajat, slarvat, whatever - för det går ju inte att reda i nu för det vet ju inte han vilka gubbar det var...

Gubbstrutt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden