Grupperna

Bloggsuget har ökat den senaste tiden. Igen. Det var väl 1,5 år sen senast. Kanske det kommer nu igen för att tankarna får utrymme mer än på länge. Att pendla ger möjlighet till att tänka hela tankar. De får ta slut och övergå i nya. Då börjar det klia i bloggfingrarna. Äntligen. 

Idag funderar jag på människor och grupper. Människor i grupper. Att människor har ett starkt behov av att gruppera. Att indela i delmängder. Att hitta gemensamma parametrar. Jag funderar ofta på just detta. Varför är det så? Varför måste vi klumpa ihop? Varför är det så mycket svårare att se individer, med varsin unik karaktär? Varför måste vi sätta epitet när det handlar om fler än en? Vi hittar nåt som förenar/liknar, och vips är det en klump utan ingående komponenter. Varför är det viktigt att säga "invandrare" om en grupp som ser ut att höra till samma etniska ursprung? Vafan är "invandrare"? Alla utom svenskar? Bara de från Mellanöstern? Bara de som beter sig?

Hade en diskussion på jobbet idag och jag fick inte fram vad som skavde i resonemanget och i mig. Jag blev tyst. Men sen kom jag på vad det var. Det var grupp-etiketten. Kategoriseringen. Inte rasism-grejen. Inte det. Jag tror inte att vederbörande är rasist eller knappt ens främlingsfientlig. Men varför behöver gruppen av stökiga ungdomar bli benämnda "invandrare". Det ger mig en bild som jag inte vill ha. Det är samma sak med "hen". Jag vill inte veta om den eller den var en han eller hon. Det räcker bra med hen. Eller den. Då slipper jag koppla på en ofrivillig extra stämpel. Ett stigma. Säg "ett gäng tonåringar" (det är gruppering nog). Ungar som inte kunde bete sig. Som blev utkörda. Det räcker. Jag vill inte ha resten. Jag förstår inte varför det är viktigt. 

Eller jo. Det förstår jag. Det är för att vi ska kunna prata om invandrarna och ha teorier om varför "dom" beter sig som "dom" gör. 

Men jag vill inte dit. Jag ser kulturkrockar. Jag ser olika värderingar. Jag ser olika bakgrund. Jag ser problem. Jag ser också att det inte måste vara problem. 

För bakom den där etiketten finns en och en. Och vi vet ingenting om nån. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Leila dök upp från "ingenstans". När jag lyssnade på henne i en av de poddar hon varit med i kändes det som att det var meningen. Just nu. Just här var det meningen att hon skulle dyka upp i mitt liv.  Det känns som att jag kan få kraft i min historia - för det är det hon har sett till att få i sin. Nu börjar Business Essentials. Jättepirrigt men skitbra. Jag vill tänka att det är ett tryggt ställe där jag kan vara och visa mig själv i ett gäng av människor som är på ungefär samma plats.  Det blir ett nytt sätt för mig att våga ge mig ut på lite gungfly, utanför min egen trygga låda. Jag gjorde ju rörelsecoach-kursen. Jag har haft övningsklienter för både kost och rörelse. Jag har vågat. Och vunnit utveckling och stolthet. Rakare rygg.  Då ska jag våga detta också.
Läs mer

Inre läkning

Börjar förstå vad inre läkning är. Har aldrig tänkt på begreppet egentligen men Leila gör det klarare. Det är att minska avståndet mellan den man verkligen är och den man tror att man ska/behöver vara. Hon har gjort en liknande resa som jag. Känt sig fel i karriär, sagt upp sig och gått hemma i "limbo" i flera månader. Jag har ju inte riktigt samma läge eftersom jag hade en lös plan och en hund. Men väldigt väldigt likt.  Hon pratar ju om meditationen. Hon också. Jag förstår. Jag vet att jag bör meditera - men det finns ett motstånd i mig. Jag vet inte vad det motståndet består av. Håkan kallar mig rastlös. Han har rätt. Jag GÖR saker för att inte stanna upp med mig själv.  När jag var ung/liten kunde jag meditera - utan att jag visste vad det handlade om. Jag kunde sitta och glo i flera timmar. Särskilt vid vattnet. Nu bor jag vid vattnet. Men jag går inte dit. Jag sätter mig inte där. Jag tror att jag är dålig då, tror jag. Jag tror att jag måste prestera, göra. Eller åtmin
Läs mer

Mjuka värden

Har funderat på det som många kallar "mjuka värden". Lite nedlåtande, uttalas orden. Lite i förbifarten. Lite som att "just det, dom också - ja det är klart - dom behövs kanske också ja".  Att man ens kategoriserar det i mjuka värden och andra värden. Vilka är de andra? Tillväxt? Resultat? Budget? Kostnadskontroll? Eller vilka är värdena?  På varje företag pratas det om värdegrund/värdegrund/kultur. Det företaget står för. Det de anställda ska känna i all verksamhet.  Men vad brukar de värderingarna handla om? Är inte det "mjuka värden" så säg? Det mänskliga. Det mellanmänskliga. Relationer. - Men det kommer som nåt "extra". Nåt som inte ingår i det övriga. Nåt man måste påminnas om och liksom "knö" in i resten av arbetet. Det är så konstigt. Allt vi gör handlar om relationer. Magnus Helgesson sa att prestation alltid föregås av relation. Vad vi än presterar måste föregås och omges av en relation med en eller flera personer. Vi kan inte
Läs mer