Jag också

"Metoo" har verkligen blivit ett begrepp. På oerhört kort tid har historia skapats över världen. Och ingen kan värja sig. "Inte alla män"-sägarna måste tänka efter lite extra. Vi som har använt hashtaggen, om så bara som en liten kommentar, måste tänka efter lite extra. Alla, måste tänka. Jag tror att detta kommer att förändra vårt beteende. Vi tvingas alla att börja fundera över vad som är OK och inte. För mig och för någon annan. 

Normen tillhör inte bara männen. Den tillhör oss alla. Vi var helt säkert många som avfärdade den första självrannsakan med ett "nä, jag har aldrig..."... för att ganska omgående få minnesbilder av diverse övertramp. Att det inte är självklart enkelt att hitta händelserna beror på att vi alla är utsatta för samma indoktrinering. "Äsch, killar gör ju sådär". "Jojo, men skyll dig själv". "Ta det som en komplimang". Vi är hjärntvättade med att män har tillgång till våra kroppar närhelst de vill, oavsett vad vi vill. 

Alla händer i skrev och på rumpor, alla kommentarer som större eller mindre bröst, allt som går ut på att vi är vackra, de är smarta. #metoo vänder upp och ner på allt. För oss allihop. Det går liksom inte att komma undan. Hade diskussioner om det på jobbet - och alla "jomen när man är ihop får man väl" och "det var ju bara menat som en komplimang" dör ganska fort, när vi hamnar i "visst - men hade du kollat att hon ville ha din hand på sin kropp, just då?" och "varför är ditt behov att "hantera" hennes kropp viktigare än hennes vilja och gränser?". 

Det blir ganska enkelt då, ändå. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden