Det nya livet

2021 blev ett "friår". Jag var alltid avundsjuk på friårstagarna när det fanns. Nu tog jag visst ett själv.

Jag trodde nog att jag bara skulle vara hemma och "sysslolös" i ett par månader högst. Nu har det gått snart 9 månader. Är det OK? Jag är inte helt tillfreds med att det är OK. Förnuftigt är det det. Jag kan leva ett liv som egentligen är fantastiskt och avundsvärt. Jag vaknar när jag vill (eller... när Leffe vill). Jag går flera promenader per dag, i vilket väder som helst. Jag kan tänka. Jag kan lyssna. Jag kan läsa. Jag kan göra vad jag vill. Men är det OK? Och skulle jag stå ut med detta hur länge som helst?

Det där OK är ju bara min egen inre domare som snackar om. Det är klart att det är OK. Det är mitt liv. Det är mina pengar (och Håkans). Jag klarar mig. Vovven får ALL uppmärksamhet och är nästan aldrig ensam. Jag får röra på mig varje dag. Vara ute i dagsljuset. Fördela dagens tid hur jag vill. 

Men det är ganska ensamt. Jag åstadkommer inget. Har inget sammanhang. Sammanhang och tillhörighet är viktigt för oss människor. Åstadkommandet kanske inte so much. 

Jag funderar mycket på det där med att VARA och att det är tillräckligt. Det räcker att jag ÄR. Men... jag behöver nog vara det för någon annan. Inte bara Håkan och vovven. Och mig själv. Jag behöver ge. Hjälpa. Vara uppmärksam på någon annan än mig själv. Det var ju det som coach-kurserna fick mig att inse. Och nu sitter jag här och väntar på att nån ska förstå att jag vill ha kunder. Klienter. Kom till mig! Men det gör de ju inte hur som helst. Nu krävs ju marknadsföring... Hur marknadsför jag mig själv och en tjänst som jag aldrig har praktiserat i verkligheten? Nu känns det starkt att jag måste ha den där första klienten. Den där som får grejerna att starta. Men hur...?

Funderar också mycket på det här med att skriva. Jag skrev ju mycket mer förut. Sen kom sociala medier och då skrev jag där. Nu skriver jag inte alls egentligen, mer än kursanteckningar. Den där skrivarkreativiteten pockar faktiskt på därinne. Behovet av att flöda. Av att skapa. Även om det inte är i konstform utan ordform. Det är en av mina kreativiteter. Förr trodde jag inte att jag var kreativ alls. Nu har jag insett att alla är det. Alla. 

Men det behöver vara tyst inuti för att den ska vakna och visa sig. Det är svårt idag att få det att tystna. Jag har haft alla chanser det här året - men har inte kommit dit. Har spelat dumma spel på telefonen och sett på TV istället. Nu börjar jag bli lite mätt på det. Antagligen behövde jag det. Jag behövde låta hjärnan släppa allt som tidigare varit "viktigt". Allt jag tänkt på som haft med mina anställningar att göra. Prestation. Smarta lösningar. Konflikter. Pengar. Jag har under flera månader ersatt det med andras insikter (poddar) och oviktiga aktiviteter. Om man ska vara djup hittar jag tillbaka till vad som är livet. Att gå promenader med hunden varje dag är faktiskt verkligen också livet. Eller. Det är DET som är livet på riktigt!

Så. Målet är nu att skriva minst en gång per vecka - samt göra inlägg för företaget minst 3 ggr per vecka.