Poler

Vi har tydligen glömt hur man debatterar. Diskuterar. Resonerar med varandra. Bollar åsikter, synvinklar, tro, övertygelser. Vi respekterar inte längre varandras åsikter. Vi dömer varandra och förskjuter. "Vi" och "dom". Vi skapar grupper och "den andra" gruppen är inte vatten värd. 

Jag vågar inte själv längre tycka annorlunda i sammanhang med vänner. Jag håller tyst eller försöker byta ämne. Låtsas vara upptagen med annat. Så otroligt fegt - men det är inte värt att riskera vänskap och relationer för att jag inte håller med. Skulle jag säga vad jag tänker och tycker egentligen, finns risken att meningsskiljaktigheterna sätter kilar mellan oss som inte går att ta bort. 

Vidrigt. Skrämmande. 

Jag tappar ofta tron på människan. Jag tror inte att det finns något hopp för planeten eller mänskligheten så länge vi är människor. Vi har snart utplånat oss själva och utarmat jorden, haven, skogarna för att vi både är logiska och primitiva samtidigt. Vi kan bygga, uppfinna, utveckla - men vi är också egoistiska, maktgalna och känslostyrda. 

Jag är rädd. Men måste försöka tänka på annat och hålla mig neutral. Feg, blek, grå, ointressant. Men neutral.