Restart
Är det dags kanske? Att blogga alltså. Från att ha varit en relativt flitig "plitare" gick det till total tystnad - och jag har ingen bra förklaring. Mörkret kanske? Eller att det är satans mycket på jobbet? Eller att den grå vardagen inte inspirerar till nåt större författande? Allt på en gång, måhända. Nåväl. Fick en alldeles rimlig påminnelse av Cornelia och det är ju smickrande att någon faktiskt på nåt sätt är sugen på att läsa mer. Det är det ju.
Så nu gör jag en omstart.
Sen senast har väl egentligen dagarna gått, helt enkelt. Mörkt när man åker, mörkt när man kommer. Tror att jag är bebodd av en ynka depp-tendens i oktober-november faktiskt. Inget ovanligt alls i det här landet. Jag är nog en av många som tappar lusten när man aldrig ser dagsljuset. Visst 17 kan man ta sig i kragen och släpa sig ut åtminstone på helgen, men det blir inte så mycket med det. Jag sitter inne och äter istället...
Vi har börjat dricka glögg, trots att det inte påbjuds förrän i december. Men det är som en tröst i mörkret. Det är förresten gott med glögg året om, men kanske extra mumsigt när det sprakar i brasan och fönstren blir till såna där polis-speglar. Vi kan inte se ut, men alla kan se in. En liten pepparkaka med smetig gorgonzola gör inte ont det heller.
Nu vill jag ha jul. Just nu är det nåt slags vakuum. Väntvakuum. Tur att det är advent-dax alldeles strax. Till helgen ska alla röda gardiner upp. Då känns det nog bättre.
Så nu gör jag en omstart.
Sen senast har väl egentligen dagarna gått, helt enkelt. Mörkt när man åker, mörkt när man kommer. Tror att jag är bebodd av en ynka depp-tendens i oktober-november faktiskt. Inget ovanligt alls i det här landet. Jag är nog en av många som tappar lusten när man aldrig ser dagsljuset. Visst 17 kan man ta sig i kragen och släpa sig ut åtminstone på helgen, men det blir inte så mycket med det. Jag sitter inne och äter istället...
Vi har börjat dricka glögg, trots att det inte påbjuds förrän i december. Men det är som en tröst i mörkret. Det är förresten gott med glögg året om, men kanske extra mumsigt när det sprakar i brasan och fönstren blir till såna där polis-speglar. Vi kan inte se ut, men alla kan se in. En liten pepparkaka med smetig gorgonzola gör inte ont det heller.
Nu vill jag ha jul. Just nu är det nåt slags vakuum. Väntvakuum. Tur att det är advent-dax alldeles strax. Till helgen ska alla röda gardiner upp. Då känns det nog bättre.
Kommentarer