Allt är smått i början

Tre timmar kan gå så fort, och de kan gå så långsamt. Idag gick tre av mina timmar fort. Mina gegga-moja-timmar på Vävra.

Vi som har lite erfarenhet - ähum - får gå på öppen verkstad. Jag skrev LITE erfarenhet - för det är det jag har, men det räcker för att få slabba runt i Helens verkstad lite planlöst. Idag blev det extra trevligt, för jag fick sällskap.

Skapelserna blev väldigt små idag, pga att de skapades ur väldigt små lerklumpar. Men idag slängde jag inget. Jag gjorde nåt även av det som egentligen var utdömt och katastrof. Med lite heja-rop från de andra, vände jag katastroferna till små användbara värmeljuslyktor. Det blir gärna just värmeljuslyktor när det är ganska smått och ganska fel. Det mesta kan bli värmeljuslyktor. Eller glöggmuggar. Det har min kurskompis B många av hemma...

Men det är så himla nyttigt och kul att ohämmat (tss, jag? ohämmad?) göra något som bara är mitt. Och samtidigt vända katastrofer. Jag menar, vem behöver terapeuter när det finns keramik.

Och Robban, det dröjer lite med den där stora sangria-kannan... Vi kan dricka många små sangrior ur värmeljusstakar så länge...!

Kommentarer

Anonym sa…
Det låter riktigt kul att "hålla på" med lera. Tänk så praktiskt om du har massor av värmeljusstakar till hösten :-)


Tack för den fina kommentaren hos mig och tack för tipset på tävlingen.

Kram Annette
"R1" sa…
Ha ha! Nix stora kannor skall det vara. Det kanske kommer fler gäster.

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden