Ilskebyttan

Tåget far fram. Det gnisslar. Piper ibland. Luktar. Illa mest. Några sover. Några mumlar. Andra pratar HÖGT så att alla hör hur viktiga de är. Nu piper en telefon som ingen svarar i? Nu heller. Är väl sjunde gången nu. Har ätit en landgång. Eller. Jag har ätit garneringen på en landgång. En gegga av ägg, rostbiff och räkor. Nu är jag dåsig och har lite ont i magen. 45 min kvar.

Dagen efter Laleh-upplevelsen skulle dottern ha filmkväll med fyra övernattande tjejvänner. Vi flydde. Det blev kulturkalas igen. Den här gången siktade vi in oss på Liseberg och Taube-scenen. Låter ju lugnt å stilla, eller hur? Men på scenen fanns ett brassband, två piffiga körtjejer och Tom Jones. Eller nä. Det var inte den riktiga Tompan, men det var den riktiga Magnus. Bäcklund. För många halva "Fame". För andra en av vinnarna av Fame Factory. För oss nästan en "jag mötte Lassie". Han sjöng i kompisen U's band strax innan han blev Fame Factory-elev. Bandet förlorade en grym lead singer, nästan innan de ens hade hunnit starta. Han kanske inte har världens utstrålning och han kan inte röra sig så bra på scenen, men jädrar ! vad han kan sjunga - och framför allt härma Tom Jones. Vi fick en kavalkad av idel hits, och det var ett sånt drag! Tyvärr skymdes sikten ibland av de båda Triplarna (Göran Rudbo och Ken Wennerholm) men på nåt sätt kunde man inte säga till ...

Igår började Göteborgs kulturkalas. Brukar jämt missa det och glömma bort alltihop, för att komma på det en vecka senare och ångra att jag inte såg den och den artisten, eller gjorde det eller det roliga. Men igår tog jag initiativ! Kollade hemsidan och hittade vad jag ville se och sms'ade runt till alla möjliga. Slutade med att maken, släktingen och grannan följde med mig in till Götaplatsen för att få uppleva Laleh. Jag har sett henne flera gånger förut och är väldigt förtjust i hennes live-uppträdanden (de är alltid bättre än skivorna - vilket alla fick veta igår...) och jag blev inte besviken den här gången heller. Hon är otroligt musikalisk och leker med rösten och instrumenten och hela kroppen. Hennes musiker ser alltid så glada ut bakom henne - som att de blir överraskade varje gång. Tyvärr strulade nåt strax innan konserten började, vilket gav lite Madonna-tristess en liten stund, men sen kom hon upp på scenen... och inget var längre trist. Jag känner att jag kanske blir li...

Så var man tillbaka i verkligheten igen. Eller vilket är det som är verkligheten? I hissen upp till kontoret i morse åkte jag tillsammans med en solbränd man som såg lika yrvaken och ovan ut som jag. Plötsligt sa han: "Så konstigt det här känns då. Jag sa till min fru i morse: - Måste jag ha strumpor nu också?". Sen undrade vi båda vad som var normaltillståndet egentligen. Ledigt eller jobb? Efter jobbet knatade jag till stan och träffade en gammal jobbkompis på en uteservering. Skönt att få babbla av sig om dumma arbetskamrater, djupa livsfrågor och glada dagar. Kändes lätt att gå genom folkmyllret sen.

Hund och barn har idag varit med om den första lektionen i agility-nybörjar-kursen. Vi var lite nervösa innan, för hur skulle det gå? Skulle hon springa runt och skälla? Utfall? Kissa och bajsa inne i hallen? - Pratar om hunden här alltså... Vovvan var allt lite stissig utanför lokalen när alla andra stod i varsitt "hörn" med varsin mer eller mindre flaxig hund. Men väl där inne gick det hur bra som helst. Hon hade väl inte ork och tid att ta in alla olika dofter och ljud och intryck av diverse pälsiga typer, så det var bara att göra sitt jobb. Jag satt bredvid och tittade på, och det var underhållning av bästa sort.

Igår fyllde min lilla unge 14 år. Alltså. För mig är hon såklart alltid min lilla unge. Men hon håller just nu inte med om epitetet "liten". Vill gärna påpeka att hon snart är stor. En helt vanlig 14-åring alltså... Några nära och kära kom hela vägen till oss igår för att fira henne och äta hennes hemgjorda prinsesstårta. Hundar kom och halkade på köksgolvet, kycklingspett åts en stund efter tårtan, kaffe dracks och presenter ficks. På kvällen upplevde vi dagens sista present. Madonna på Ullevi. Först var det klurigt att hitta en parkering. Sen kom vi in, och sen väntade vi. Först på för-"bandet" Paul Oakenfold. Remix-techno-dunk i trekvart, typ. En låt bra. Två låtar ganska bra. Men efter ett tag blev allt en ljud- och-ljus-smet. Sen väntade vi igen. På Madonna. Vi väntade. Trampade. Undrade. Fick ont i ryggen. Suckade. Väntade. Och mitt i alltihop låste jag min telefon. Smart... Har nyss bytt sim-kort och inte alls tänkt på koderna... Startade om den och kunde int...

Gissa vem...

Den här vill jag vinna. Vill inte ni? Länken utskriven: http://shoppingandfashion.se/vinn-den-perfekta-bloggdatorn-fran-acer/ Tack Cornelia för tipset!

Just det ja. Jag glömde svanarna. Vi skulle grilla på stranden och jag höll verkligen på att tappa förtroendet för grabbarna som idogt försökte få glöd på engångsgrillkolen, när en svanfamilj kom. Nära. Riktigt nära. Pappa svan blev lite ilsk och fräste när vi hade för kort avstånd mellan oss. Men? Det var ju de som kom till oss! Inte tvärtom. Men de tyckte kanske att det var deras strand. Vad de nu skulle göra där. De hade ingen grill eller korv med sig, vad jag kunde se... Grabbarna fick fart på grillen sen och spetten var goooda. Men vid det laget hade svanarna fortsatt till nån annan svandomän.

Nu blir det lite baklängesblogging här. I lördags fick vi komma på kräftskivan i Småland igen, trots att vi nu har en stor lurvig ny familjemedlem som åsamkar vissa besvär hos vissa individer. Vovvan fick inte gå in, helt enkelt, och på natten sov våra tre barn (två tonårstjejer och en stor hund) i tält. Det är omskrivet här . När vi kom dit, plumsade genast G i vattnet som vanligt, och efter kom hund. Sen skulle hon rengöras också (hunden) och tjejerna fick kämpa lite. Men efteråt var hon fräsch som en nyponros. Som vanligt hade jag med mig den enda ätbara kräftsorten till mig - de rosa från salta havet - och som vanligt fick jag utstå lite lagom med spe för det. Men jag måste erkänna att de är rätt snygga att se på, de röda: Efter kräftskivan med (numera) traditionell kräftfrukost för vissa, åkte vi vidare till Västervik och den bokade campingstugan här . Grannarna fick tag på en stuga i sista minuten och kom dit ungefär samtidigt. Vädret var på vår sida (eftersom östkusten tillfälli...

Idag är sista dagen på semestern för den här sommaren. Men F hävdar att det är på söndag, och att han ser glaset som halvfullt medan jag alltid ser det halvtomma. Han har nog rätt. Jag tror ofta att jag måste ändra på den sidan av mig, men det kanske räcker att inse att det är så. Jag är realist, säger jag. Andra säger att jag är pessimist. Så är det med det. Det är äntligen sommarväder igen. Igår satt jag mest på altanen och läste böcker. Härligt. Men! Jag började dagen med att springa! Latmasken fick gömma sig under en sten så länge. Men han kryper nog fram igen. Idag har jag och hunden gått en snabb promenad i solen och nu är vovven trött: