Kalas o konsert
Igår fyllde min lilla unge 14 år. Alltså. För mig är hon såklart alltid min lilla unge. Men hon håller just nu inte med om epitetet "liten". Vill gärna påpeka att hon snart är stor. En helt vanlig 14-åring alltså...
Några nära och kära kom hela vägen till oss igår för att fira henne och äta hennes hemgjorda prinsesstårta. Hundar kom och halkade på köksgolvet, kycklingspett åts en stund efter tårtan, kaffe dracks och presenter ficks.
På kvällen upplevde vi dagens sista present. Madonna på Ullevi. Först var det klurigt att hitta en parkering. Sen kom vi in, och sen väntade vi. Först på för-"bandet" Paul Oakenfold. Remix-techno-dunk i trekvart, typ. En låt bra. Två låtar ganska bra. Men efter ett tag blev allt en ljud- och-ljus-smet. Sen väntade vi igen. På Madonna. Vi väntade. Trampade. Undrade. Fick ont i ryggen. Suckade. Väntade.
Och mitt i alltihop låste jag min telefon. Smart... Har nyss bytt sim-kort och inte alls tänkt på koderna... Startade om den och kunde inte komma in. Provade pin-koder tre ggr och ingen var rätt. Det tog ner humöret lite till. Men som tur var hade jag en hjälpsam make hemma som letade PUK. Och hittade PUK. Då blev det lite roligare igen.
Sen blev det mörkt och hon gjorde entré efter en lång, suggestiv, filmsekvens.
Och så kom alla de gamla låtarna, och några nya. De gamla kom i ny skrud, men man kunde digga lite, till Into the groove, Dress you up, La Isla Bonita, Vogue och flera andra. Några nya låtar som sagt, men inte de från den bästa skivan. Mest show. Och mellanakterna (när damen skulle byta till nåt annat svart) fylldes av hela låtar på film.
Hmm... Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Hon är ju helt otroligt energisk och duktig, men jag greps inte av nåt annat än ryggont och oro för dotterns ömma hälar. Synd. Men nu har vi gjort det.
Det var ju förmodligen första och sista gången man var i samma luftrum som Madonna. Det är ju nåt.
Några nära och kära kom hela vägen till oss igår för att fira henne och äta hennes hemgjorda prinsesstårta. Hundar kom och halkade på köksgolvet, kycklingspett åts en stund efter tårtan, kaffe dracks och presenter ficks.
På kvällen upplevde vi dagens sista present. Madonna på Ullevi. Först var det klurigt att hitta en parkering. Sen kom vi in, och sen väntade vi. Först på för-"bandet" Paul Oakenfold. Remix-techno-dunk i trekvart, typ. En låt bra. Två låtar ganska bra. Men efter ett tag blev allt en ljud- och-ljus-smet. Sen väntade vi igen. På Madonna. Vi väntade. Trampade. Undrade. Fick ont i ryggen. Suckade. Väntade.
Och mitt i alltihop låste jag min telefon. Smart... Har nyss bytt sim-kort och inte alls tänkt på koderna... Startade om den och kunde inte komma in. Provade pin-koder tre ggr och ingen var rätt. Det tog ner humöret lite till. Men som tur var hade jag en hjälpsam make hemma som letade PUK. Och hittade PUK. Då blev det lite roligare igen.
Sen blev det mörkt och hon gjorde entré efter en lång, suggestiv, filmsekvens.
Och så kom alla de gamla låtarna, och några nya. De gamla kom i ny skrud, men man kunde digga lite, till Into the groove, Dress you up, La Isla Bonita, Vogue och flera andra. Några nya låtar som sagt, men inte de från den bästa skivan. Mest show. Och mellanakterna (när damen skulle byta till nåt annat svart) fylldes av hela låtar på film.
Hmm... Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Hon är ju helt otroligt energisk och duktig, men jag greps inte av nåt annat än ryggont och oro för dotterns ömma hälar. Synd. Men nu har vi gjort det.
Det var ju förmodligen första och sista gången man var i samma luftrum som Madonna. Det är ju nåt.
Kommentarer