Annorlunda jul

Det har sugit i bloggtarmen länge nu, men rädslan för att stress och prestationspress ska blockera skrivlusten har varit större än modet att logga in på blogspot. Men idag kände jag mig ensam och sorgsen och då behöver jag skriva av mig.

Detta är verkligen tidernas märkligaste jul i mitt liv. Inte ens när jag var ung och jobbade julafton på sjukhemsavdelningen var det konstigare. De senaste åren har vi ju faktiskt hittat våra egna "julspår" i familjen. En frid lägrar sig över huset och alla fyra anstränger sig lite extra för att bibehålla julstämningen. Vi dricker lite glögg, äter mycket godis, eldar i brasorna och öppnar många paket. Sen brukar juldagen fortsätta i ett lugnt tempo, men tillsammans.

I morse vaknade jag av att F gick upp tidigt. Inget ovanligt. Men sen kom han tillbaka och satt på min sängkant en lång stund och jag kände hur hela hans kropp och själ verkligen INTE ville åka iväg. Men han var tvungen och nu sitter han på planet till Hong Kong efter att ha spenderat hela dagen på Schiphol.

Jag somnade om efter att han hade åkt, men hela dagen har gått i nåt slags känsla av sorg och vemod. Förmodligen bara för att jul är så förknippat med familj och traditioner - inte så mycket att han åkte egentligen. Men att han åkte just idag. Och tankarna på alla människor som VERKLIGEN är ensamma på jul, tog mig hårt.